Tio dagar efter att Jesus stigit upp till himlen gav han lärjungarna helig ande. Det hände på pingstdagen, men de skulle få fler bevis på att Jesus kommit till himlen. Precis innan lärjungen Stefanus blev stenad för att han hade predikat ropade han: ”Jag ser himlarna öppnade och Människosonen stå på Guds högra sida.” (Apostlagärningarna 7:56)

David fick skriva ner följande profetia om Jesus: ”Jehovas uttalande till min Herre [Jesus] lyder: ’Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.’” Så Jesus skulle vänta hos sin Far i himlen. När han sedan fick klartecken skulle han ”dra kuvande fram mitt ibland ... [sina] fiender”. (Psalm 110:1, 2) Men vad skulle Jesus göra i himlen innan det var dags för honom att ta itu med fienderna?

Vid pingsten år 33 bildades den kristna församlingen. Då började Jesus styra över församlingen av smorda kristna. (Kolosserna 1:13) Han ledde deras predikande och förberedde dem för det uppdrag de skulle få i framtiden. De som var trogna till döden skulle så småningom bli uppväckta och få uppdraget att vara kungar tillsammans med Jesus i Guds rike.

En av dem som skulle bli kung var Saul, som är mer känd under sitt romerska namn, Paulus. Han var en hängiven jude som verkligen brann för Guds lag. Men han var vilseledd av de judiska religiösa ledarna, vilket ledde till att han blev medskyldig till mordet på Stefanus. Saul ”andades hot och mord mot Herrens lärjungar”, och han fick makt av översteprästen Kaifas att gripa lärjungarna i Damaskus och föra dem tillbaka till Jerusalem. (Apostlagärningarna 7:58; 9:1) Men på vägen dit blev Saul plötsligt bländad av ett skarpt ljus och föll till marken.

Han hörde en röst. ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Han förstod inte vem som pratade med honom, så han frågade: ”Vem är du, Herre?” Då fick han svaret: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” (Apostlagärningarna 9:4, 5)

Jesus sa till Saul att gå in i Damaskus och vänta på mer instruktioner. Men Saul hade blivit  blind av det starka ljuset, och därför var någon tvungen att leda honom till staden. I Damaskus bodde en lärjunge som hette Ananias, och i en syn bad Jesus honom att gå till ett visst hus för att träffa Saul. Ananias kände sig rädd och osäker, men Jesus försäkrade honom: ”Den mannen är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn såväl till nationerna som till kungar och till Israels söner.” Saul fick synen tillbaka och började redan i Damaskus att ”predika om Jesus, att han är Guds Son”. (Apostlagärningarna 9:15, 20)

Paulus och andra förkunnare fortsatte predikoarbetet som Jesus hade påbörjat. Jesus stöttade dem, och Gud välsignade deras ansträngningar. Omkring 25 år efter att Paulus blivit kristen skrev han att de goda nyheterna hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23)

Många år senare gav Jesus sin älskade apostel Johannes en rad syner som man kan läsa om i Uppenbarelseboken i Bibeln. Johannes levde längre än de andra apostlarna och fick genom de här synerna se Jesus komma tillbaka som kung. (Johannes 21:22) Johannes skrev: ”Genom inspiration befann jag mig på Herrens dag.” (Uppenbarelseboken 1:10) När inträffar Herrens dag?

När man noggrant studerar Bibelns profetior förstår man att Herrens dag började i modern tid. Första världskriget bröt ut 1914, och årtiondena sedan dess har präglats av krig, epidemier, svält och jordbävningar. De här världsförhållandena stämmer in på Jesus profetia om slutet och tecknet på hans närvaro. (Matteus 24:3, 7, 8, 14) Nu predikas de goda nyheterna om Guds rike inte bara i hela romarriket, utan i hela världen.

Johannes blev inspirerad att skriva vad det här innebär: ”Nu har räddningen och makten och kungariket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet.” (Uppenbarelseboken 12:10) Ja, nu är riket som Jesus vitt och brett predikade om äntligen en verklighet!

Det här är underbara nyheter för alla Jesus efterföljare. De kan instämma i Johannes ord: ”Gläd er därför, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, ty Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, eftersom han vet att han har en kort tidsfrist.” (Uppenbarelseboken 12:12)

Jesus väntar inte vid sin Fars högra sida längre. Nu är han kung, och snart kommer han att förinta alla sina fiender. (Hebréerna 10:12, 13) Men vad kan vi se fram emot efter det?