Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

KAPITEL 19

De tre första plågorna

De tre första plågorna

Israeliterna fick slita hårt som slavar. Jehova skickade Mose och Aron till farao för att säga: ”Släpp mitt folk, så att de kan hålla en högtid åt mig i öknen.” Men farao svarade stolt: ”Jag bryr mig väl inte om vad Jehova säger, och jag tänker verkligen inte släppa i väg israeliterna.” Sedan tvingade farao israeliterna att arbeta ännu hårdare. Jehova tyckte att det var dags att lära farao en läxa. Vet du hur? Jehova skickade tio plågor över Egypten. Han sa till Mose: ”Farao lyssnar inte på mig. I morgon bitti kommer han till Nilfloden. Gå dit och säg att jag kommer att förvandla Nilens vatten till blod om han inte släpper mitt folk.” Mose och Aron gick till farao, men han ville inte lyssna. Så när Aron lyfte sin stav och slog på Nilens vatten, fick farao se hur hela floden förvandlades till blod! Floden började stinka och all fisk dog. Det gick inte längre att dricka vatten från Nilen. Trots det vägrade farao att låta israeliterna gå.

Sju dagar senare gick Mose tillbaka till farao och sa: ”Så här säger Jehova: ’Jag kommer att fylla hela Egypten med grodor om du inte släpper mitt folk.’” Aron sträckte ut sin stav, och plötsligt dök massor av grodor upp. Man hittade grodor överallt – i husen, i sängarna och i varje liten skål. Det kryllade av grodor! Farao bad Mose att bönfalla Jehova om att ta bort plågan och lovade att låta israeliterna gå. Jehova lyssnade och stoppade plågan. Efter det samlade egyptierna ihop alla döda grodor i högar, och landet började lukta väldigt illa. Men farao ångrade sig igen och vägrade att släppa folket.

Då sa Jehova till Mose: ”Aron ska slå på marken med sin stav, och då kommer dammet att förvandlas till myggor.” Plötsligt svärmade det av mygg överallt. Egyptierna sa till farao: ”Den här plågan måste komma från Gud!” Men farao vägrade än en gång att släppa israeliterna.

”En gång för alla ska de få se min styrka och makt, och de ska inse att mitt namn är Jehova.” (Jeremia 16:21)