Israeliterna lämnade berget Sinai och gick genom Parans vildmark till en plats som hette Kades. Där sa Jehova till Mose: ”Sänd i väg 12 män, en från varje stam, för att utforska Kanaans land, som jag ska ge till israeliterna.” Mose valde ut 12 män och sa till dem: ”Gå till Kanaan och se om landet har bra odlingsmark. Ta reda på om de som bor där är starka eller svaga och om de bor i tält eller städer.” De 12 spionerna gav sig i väg mot Kanaan. Två av dem hette Josua och Kaleb.

Efter 40 dagar kom spionerna tillbaka, och de hade med sig fikon, granatäpplen och vindruvor. De berättade: ”Det är ett fint land. Men de som bor där är starka, och städerna har höga murar.” Då sa Kaleb: ”Vi kan vinna över dem. Vi går med en gång!” Vet du varför han sa så? Han litade på Jehova, och det gjorde Josua också. Men de andra spionerna sa: ”Nej, det kan vi väl inte! Människorna där är som gigantiska jättar. Vi ser ut som pyttesmå gräshoppor i jämförelse med dem.”

Israeliterna tappade modet och började klaga och säga till varandra: ”Vi väljer någon annan som kan leda oss, och så går vi tillbaka till Egypten. Vi kommer ju att bli dödade om vi går till  Kanaan.” Josua och Kaleb svarade: ”Var inte olydiga mot Jehova. Ni behöver inte vara rädda, han kommer att beskydda oss.” Men israeliterna lyssnade inte, utan ville i stället döda Josua och Kaleb.

Vad gjorde Jehova? Han sa till Mose: ”Jag har gjort så mycket för det här folket, och ändå vill de inte lyssna på mig! De ska stanna här i vildmarken i 40 år, och här kommer de att dö. Det är bara deras barn och Josua och Kaleb som kommer att få bo i landet som jag har lovat dem.”