Mose hade lett nationen Israel i många år och var nu väldigt gammal. Jehova berättade: ”Du kommer inte att leda israeliterna in i det utlovade landet, men du ska få se det på håll.” Mose bad Jehova att välja ut en ny ledare som kunde ta hand om folket. ”Gå till Josua”, svarade Jehova, ”och säg att han ska bli deras nye ledare.”

Mose berättade sedan för folket att han snart skulle dö och att Jehova hade valt Josua till att leda dem in i det utlovade landet. Mose uppmuntrade Josua: ”Var inte rädd. Jehova kommer att hjälpa dig.” Strax därefter gick Mose upp på toppen av berget Nebo. Där lät Jehova honom titta ut över det land som han hade lovat att ge till Abrahams, Isaks och Jakobs barn. Mose dog när han var 120 år gammal.

Jehova sa till Josua: ”Gå över floden Jordan och in i Kanaan. Jag kommer att hjälpa dig, precis som jag hjälpte Mose. Läs min lag varje dag. Var inte rädd, utan var modig. Gå och gör det jag har befallt.”

 Josua skickade i väg två spioner till staden Jeriko. I nästa berättelse får vi veta vad som hände där. När de kom tillbaka sa de att det var läge att inta Kanaan nu. Så nästa dag sa Josua till folket att packa ihop sina saker. Sedan skickade han förbundsarken med några präster som gick i förväg till Jordanfloden. Floden hade svämmat över, men så fort prästerna satte fötterna i vattnet sjönk vattnet undan, och floden blev helt torr. Prästerna gick ut till mitten av floden och stod där tills hela folket hade kommit över till andra sidan. Det här underverket måste ha påmint dem om vad som hände vid Röda havet, eller hur?

Äntligen, efter många, många år, kom israeliterna in i det land som Gud hade lovat dem. Här kunde de bygga hus och städer. De kunde så säd och plantera vingårdar och fruktträd. Det fanns så mycket gott att äta att landet kallades för ”landet som flödar av mjölk och honung”.