Josua hade varit ledare för Jehovas folk i många år när han till slut dog, 110 år gammal. Så länge han levde tillbad folket Jehova, men sedan började de tillbe falska gudar, precis som kanaanéerna gjorde. Det gillade inte Jehova, så han slutade skydda dem och tillät att en kanaaneisk kung som hette Jabin gjorde livet svårt för dem. Då ropade folket till Jehova om hjälp, och han hörde dem och valde ut Barak till ledare för dem. Barak skulle hjälpa dem att börja tillbe Jehova igen.

Profetissan Debora hade ett meddelande från Jehova till Barak och bad honom därför att komma. Hon sa: ”Ta med dig 10 000 man och gå till floden Kison. Där kommer du att besegra Jabins armé och befälhavaren Sisera.” Barak svarade Debora: ”Okej, men jag vill att du följer med.” ”Jag följer med”, svarade hon. ”Men du ska veta att det inte är du som ska döda Sisera. Jehova säger att det kommer att vara en kvinna som besegrar honom.”

Debora, Barak och de 10 000 männen gick upp på berget Tabor och förberedde sig för striden. Sisera hörde om det och  samlade sina stridsvagnar och trupper i dalen nedanför. Debora sa till Barak: ”I dag kommer Jehova att hjälpa dig vinna striden.” Barak och hans män rusade ner mot Siseras mäktiga armé.

Då fick Jehova floden Kison att svämma över. Det blev alldeles lerigt och vagnarna körde fast i gyttjan. Sisera hoppade ur sin vagn och flydde till fots. Barak och hans soldater besegrade fiendearmén, men Sisera kom undan! Han sprang och sprang och kom till slut till en kvinna som hette Jael. Där gömde han sig i hennes tält. Hon gav honom mjölk och lade en filt över honom, och den trötte krigaren somnade med detsamma. Då smög Jael försiktigt fram, tog en hammare och en tältplugg och slog in den i huvudet på honom så att han dog.

Barak kom och letade efter Sisera. Jael kom ut ur tältet och sa: ”Kom in. Jag vet vem du letar efter.” Han gick in och såg Sisera ligga där död. Barak och Debora firade sedan segern med att sjunga till Jehova för att han hade hjälpt dem. Under de följande 40 åren hade Israel fred.