Folket i Juda svek Jehova om och om igen, och under många år försökte han hjälpa dem att sluta tillbe andra gudar. Han skickade flera profeter för att varna dem. Men de lyssnade inte utan mobbade profeterna. Hur satte Jehova stopp för deras avgudadyrkan?

Babylons kung, Nebukadnessar, besegrade den ena nationen efter den andra. Första gången han besegrade Jerusalem tillfångatog han furstarna, krigarna, hantverkarna och kung Jehojakin och förde bort dem till Babylon. Han tog också alla skatter som fanns i Jehovas tempel, och sedan gjorde han Sidkia till kung i Juda.

Sidkia gjorde först som Nebukadnessar ville. Men nationerna runt omkring och de falska profeterna sa att Sidkia borde göra uppror mot Babylon. Men Jeremia varnade: ”Om du gör uppror mot honom kommer svält, sjukdomar och död att drabba Juda.”

Sidkia regerade i åtta år innan han bad Egypten om hjälp för att kunna göra uppror mot Babylon. Men Nebukadnessar skickade sin armé för att angripa Jerusalem och belägrade staden. Jeremia sa till Sidkia: ”Jehova säger att både du och staden kommer att överleva om du låter Babylon ta över makten. Men om du vägrar kommer babylonierna att bränna ner Jerusalem och tillfångata dig.” Sidkia sa: ”Jag tänker inte ge mig!”

 Ett och ett halvt år senare bröt babylonierna igenom Jerusalems murar. De satte eld på staden, brände ner templet, dödade många och tog tusentals till fånga.

Sidkia flydde från Jerusalem, men babylonierna var honom hack i häl. De fångade honom i närheten av Jeriko och tog honom till Nebukadnessar, som tvingade honom att titta på när hans egna söner mördades. Sedan gjorde han Sidkia blind och satte honom i fängelse, där han senare dog. Men Jehova lovade Judas folk: ”Om 70 år ska ni få komma hem till Jerusalem.”

Vad skulle hända med de ungdomar som hade tagits till Babylon? Skulle de vara lojala mot Jehova?