En natt drömde Nebukadnessar en dröm som skrämde honom. Han kallade på sina visa män för att få veta vad den betydde. Men ingen av dem kunde förklara den. Till slut hämtade man in Daniel.

Nebukadnessar sa till Daniel: ”Jag drömde om ett stort träd. Det växte och blev så högt att det nådde till himlen. Det syntes från hela jorden. Trädet hade underbara löv och massor av frukt. Djuren lade sig i skuggan av det, och fåglarna byggde bo bland grenarna. Men sedan kom en ängel från himlen som ropade: ’Hugg ner trädet och ta bort grenarna! Låt stubben vara kvar, och bind den med järn- och kopparband. I sju tider ska den ha ett djurs hjärta i stället för en människas hjärta. Alla ska få veta att Gud är den som styr och att han kan ge ett rike till vem han vill.’”

Jehova lät Daniel förstå vad drömmen betydde, och när han förstod vad den handlade om blev han rädd. Han sa till Nebukadnessar: ”O kung, jag önskar att den här drömmen hade handlat om dina fiender, men den handlar om dig. Du är det stora trädet som blev nerhugget. Du kommer att förlora ditt rike, och du kommer att äta gräs från marken precis som ett djur. Men eftersom ängeln sa att stubben och rötterna skulle lämnas kvar kommer du att få bli kung igen.”

Ett år senare gick Nebukadnessar omkring på det platta taket på sitt palats. Han beundrade Babylon och utbrast: ”Vilken fantastisk stad jag har byggt! Och vilken mäktig kung jag har blivit!” Då hördes en röst från himlen: ”Nebukadnessar! Nu förlorar du din kungamakt.”

I samma ögonblick blev Nebukadnessar tokig. Han blev som ett djur och tvingades att lämna sitt palats och bo bland de vilda djuren i skogen. Hans hår växte, och lockarna blev  långa som örnfjädrar. Och naglarna blev som fågelklor.

Men sju år senare blev Nebukadnessar sig själv igen, och Jehova gjorde honom till kung i Babylon. Nebukadnessar sa: ”Jag prisar Jehova, himlens kung. Nu vet jag att Jehova är den Allsmäktige. Han tillrättavisar stolta människor, och han kan ge makt till vem han vill.”