Mer än 400 år efter att Jerusalems murar byggts upp igen levde en präst som hette Sakarja. Han var gift med Elisabet, och de bodde i närheten av Jerusalem. De hade varit gifta i många år men hade aldrig fått några barn. En gång när Sakarja var inne i templet och brände rökelse dök ängeln Gabriel upp. Sakarja blev förskräckt, men Gabriel sa: ”Var inte rädd, jag kommer med goda nyheter från Jehova. Din fru Elisabet ska få en son. Han ska heta Johannes, och han ska få en speciell uppgift av Jehova.” Sakarja frågade: ”Hur skulle vi kunna få barn? Jag och min fru är ju alldeles för gamla för det.” Gabriel sa: ”Det är Gud som har skickat mig till dig för att berätta det här, men eftersom du inte trodde på mig ska du vara stum tills er son fötts.”

Sakarja var inne i templet längre än vanligt, så när han väl kom ut var folk nyfikna på vad som hade hänt. Men Sakarja kunde inte prata. Han kunde bara gestikulera med händerna, men de förstod att han hade fått ett budskap från Gud.

Efter ett tag blev Elisabet gravid, och hon födde en pojke, precis som ängeln hade sagt. Släkt och vänner blev glada för hennes skull och kom för att få se bebisen. Elisabet berättade: ”Han ska heta Johannes.” ”Varför det?” undrade de. ”Ingen i er släkt heter ju så. Ska han inte heta Sakarja, som sin pappa?” Men Sakarja skrev: ”Han ska heta Johannes.” Plötsligt kunde han prata igen! Nyheten om bebisen spred sig över hela Judeen, och folk undrade: ”Vad ska det bli av det här barnet?”

Sakarja uppfylldes av helig ande och förutsade: ”Prisa Jehova! Han lovade Abraham att skicka  Messias, en räddare, för att befria oss. Och Johannes kommer att bli en profet som ska förbereda för Messias.”

Det hände även något spännande med Elisabets släkting Maria. Vi ska se vad i nästa kapitel.