Jesus hade bestämt vilka som skulle bli hans tolv apostlar. Och nu gick han ner för berget till ett ställe där en stor grupp människor hade samlats. De hade kommit dit från Galileen, Judeen, Tyros, Sidon, Syrien och andra sidan Jordanfloden. De hade med sig vänner och bekanta som var sjuka eller plågades av demoner, och Jesus hjälpte dem alla. Sedan satte han sig i sluttningen och började tala till folket. Han förklarade vad man behöver göra för att bli Guds vän. Han sa att man måste inse att man behöver Jehova och måste lära känna och älska honom. Men det räcker inte bara med att älska Jehova, man måste också älska andra människor. Det är viktigt att vara snäll och rättvis mot alla, till och med mot ens fiender.

Jesus sa: ”Älska inte bara era kompisar. Visa också kärlek mot dem som är dumma mot er. Förlåt andra på riktigt, och ni  måste också själva säga förlåt ifall någon blivit ledsen eller arg på er. Gör mot andra som ni vill att andra ska göra mot er.”

Jesus gav också bra råd om hur man ska se på saker. Han sa: ”Det är mycket viktigare att vara vän med Jehova än att ha mycket pengar. En tjuv kan stjäla era pengar, men ingen kan stjäla er vänskap med Jehova. Sluta också att oroa er för vad ni ska äta, dricka eller ha på er. Titta på fåglarna. Gud ser alltid till att de har mat. Ingen får ett längre liv genom att oroa sig. Glöm inte att Jehova vet precis vad ni behöver.”

Folket hade aldrig någonsin hört någon undervisa som Jesus. De religiösa ledarna, till exempel fariséerna, hade aldrig lärt dem sådana här saker. Varför var Jesus en så fantastisk lärare? Det var för att allt han sa egentligen kom från Jehova.