Varje år den 14 nisan firade judarna påskhögtiden. Det var för att minnas hur Jehova hade befriat dem från slaveriet i Egypten och lett dem till det utlovade landet. År 33 samlades Jesus och hans apostlar på en övervåning i Jerusalem för att äta påskmåltiden. Mot slutet av kvällen sa Jesus: ”En av er kommer att svika och förråda mig.” Apostlarna blev chockade och frågade: ”Vem då?” Jesus tog ett bröd, bröt loss en bit och sa: ”Det är han som jag ger det här brödet.” Sedan gav han brödbiten till Judas Iskariot. Då steg Judas upp och lämnade rummet.

När Judas hade gått bad Jesus en bön och tog ett bröd och delade det i bitar. Han gav det till de andra apostlarna och sa: ”Ät det här brödet. Det är en bild av min kropp som jag ska ge för er skull.” Sedan bad han en bön till och skickade runt vin till apostlarna. Han sa: ”Drick det här vinet. Det är en bild av mitt blod som jag ska ge för att ni ska få era synder förlåtna.” Sedan sa Jesus: ”Jag lovar att ni ska bli kungar med mig i himlen. Gör det här varje år till minne av mig.” Än i dag träffas de som tror på Jesus på just den här kvällen varje år. I dag kallar vi  det mötet för Herrens kvällsmåltid eller minneshögtiden.

Efter måltiden började apostlarna bråka om vem av dem som var viktigast. Då sa Jesus: ”Den som är störst är den som känner sig liten och minst viktig.”

Han fortsatte: ”Ni är mina vänner. Och ni får veta allt som min Far vill att jag ska berätta för er. Jag ska snart till min Far i himlen. Jag kommer att lämna er. Men folk kommer att förstå att ni är mina lärjungar om ni har kärlek till varandra. Ni måste älska varandra precis som jag har älskat er.”

Sedan började Jesus be. Han bad Jehova att skydda lärjungarna och hjälpa dem att hålla sams och samarbeta. Han bad också om att Jehovas namn skulle bli upphöjt. Efter det gick Jesus och apostlarna ut och sjöng sånger till Jehova. Men snart var tiden inne för Jesus fiender att gripa honom.