1. Min Gud, du känner mina tankar

och vet mitt ord långt innan jag det sagt.

Om jag har rest mig upp, om jag har vilat,

så vet du om det, på min väg

har du gett akt.

Du såg mig vävd i det fördolda,

när jag låg gömd djupt inne i min mor.

Och i din bok blev alla delar skrivna.

Jag älskar summan av ditt verk,

din vishet stor.

Din kunskap, Gud, och dina tankar många,

har sådant djup, jag kan det ej förstå.

Och skulle mörkret falla och mig fånga,

så vet jag väl, du kan mig ändå nå.

Vart kan jag gå, min Gud och Fader,

där det för dig var som om jag ej fanns?

Ej upp till skyn, ej heller ner i graven.

I fjärran hav finns ej den plats,

nej, ingenstans.