1–3. a) Varför är Hesekiel chockad, och vad får han veta om Jerusalem? b) Vilka frågor ska vi gå igenom?

HESEKIEL är chockad! Han har just sett en syn av allt det avskyvärda som avfälliga judar håller på med i templet i Jerusalem. * De här upprorsmakarna har vanhelgat just den plats som varit centrum för ren tillbedjan i Israel. Men inte nog med det. Hela Judas land är uppfyllt av våld och är bortom all räddning. Jehova känner sig djupt kränkt av det som hans utvalda folk gör, och han säger till Hesekiel: ”Jag [ska] ingripa i vrede.” (Hes. 8:17, 18)

² Det smärtar Hesekiel att få veta att Jerusalem och det en gång så heliga templet är föremål för Jehovas vrede och kommer att förstöras! Säkert undrar han hur det kommer att gå för dem som är trogna mot Jehova. Kommer de att bli skonade? Hur då i så fall? Hesekiel behöver inte vänta länge för att få sina frågor besvarade. Så snart han har fått höra den svidande domen över Jerusalem hör han en hög röst kalla samman dem som ska verkställa Jehovas dom. (Hes. 9:1)  Allteftersom synen spelas upp för Hesekiel inser han till sin stora lättnad att tillintetgörelsen inte kommer att vara slumpmässig, utan selektiv. Ja, de som är värdiga i Guds ögon kommer att få överleva!

³ Nu när vi närmar oss slutet för den här onda världsordningen kanske vi också undrar vilka som kommer att få överleva. Vi ska därför se på följande frågor: 1) Vad hände därnäst i Hesekiels syn? 2) Hur uppfylldes synen på hans tid? 3) Vad betyder den här profetiska synen för oss i dag?

4. Beskriv vad Hesekiel fick se och höra.

⁴ Vad fick Hesekiel se och höra därnäst i synen? (Läs Hesekiel 9:1–11.) Sju män kom ”från den övre porten som ... [vette] mot norr”, kanske från den plats där avgudabilden som väckte Guds vrede stod eller där kvinnorna som grät över guden Tammuz satt. (Hes. 8:3, 14) De sju männen gick in på templets inre förgård och ställde sig bredvid kopparaltaret. Men de var inte där för att frambära offer. Jehova godtog inte längre offren som frambars i detta tempel. Sex av männen ”hade sitt slagvapen i handen”. Den sjunde mannen skilde sig från de andra; han var klädd i linnekläder och hade inget vapen, utan ”en sekreterares bläckhorn”, eller ”en skrivares bläckbehållare” som det står i fotnoten.

5, 6. Vilken slutsats kan vi dra om dem som fick märket? (Se den inledande bilden.)

⁵ Vad skulle mannen med bläckhornet göra? Han fick ett viktigt uppdrag av Jehova själv: ”Gå genom staden, genom Jerusalem, och sätt ett märke på pannan på dem som suckar och stönar över allt det avskyvärda man gör i staden.” Hesekiel kanske genast kom att tänka på de trogna israelitiska föräldrar som hade strukit blod på dörrposterna och på bjälken ovanför dörren till sina hus. Detta märke var ett tecken på att deras förstfödda barn skulle skonas från tillintetgörelse. (2 Mos. 12:7, 22, 23) Skulle det märke som mannen med bläckhornet satte på pannan på människor ha ett liknande syfte och vara ett tecken på att de som hade fått det skulle få överleva när Jerusalem förstördes?

⁶ Svaret blir tydligt när vi tänker på vilka som skulle få det här märket: det var de som suckade och stönade över allt det avskyvärda man gjorde i staden. Så vilken slutsats kan vi dra om dem som fick märket på pannan? Vi förstår att de kände sig djupt bedrövade över att man tillbad avgudar i templet och att staden var full av våld, omoral och laglöshet. (Hes. 22:9–12) Och de dolde säkert inte sina känslor.  De visade utan tvivel i både ord och handling att de tog avstånd från det som pågick i landet och att de helhjärtat understödde ren tillbedjan. Jehova skulle visa medkänsla och skona dessa uppriktiga människor.

7, 8. Vad skulle männen med slagvapnen göra, och hur slutade det hela?

⁷ Hur skulle de sex männen med slagvapnen utföra sitt uppdrag? Hesekiel fick höra Jehovas anvisningar till dem: Följ mannen med bläckhornet och döda alla utom dem som har fått ett märke på pannan. Och Jehova sa: ”Ni ska börja vid min helgedom.” (Hes. 9:6) Männen skulle alltså börja i hjärtat av Jerusalem, i templet, som inte längre var heligt i Jehovas ögon. De första som skulle dödas var ”de äldste framför templet”, dvs. de 70 äldste som var i templet och offrade rökelse åt falska gudar. (Hes. 8:11, 12; 9:6)

 ⁸ Hur slutade det hela? Hesekiel såg och hörde mannen med bläckhornet rapportera till Jehova: ”Jag har gjort precis som du befallde mig.” (Hes. 9:11) Så man kan undra: Hur gick det för Jerusalems invånare? Fanns det några trogna där som överlevde?

9, 10. Vilka var några av de trogna som överlevde Jerusalems förstöring, och vilken slutsats kan vi dra om dem?

⁹ Läs 2 Krönikeboken 36:17–20. Hesekiels profetia uppfylldes år 607 f.v.t. när den babyloniska armén förstörde Jerusalem och dess tempel. Babylonierna var som en ”bägare i Jehovas hand”; de var det redskap han använde för att tömma ut sitt straff över det otrogna Jerusalem. (Jer. 51:7) Men dödade babylonierna alla i staden? Nej. Hesekiels syn hade ju visat att några skulle klara sig med livet i behåll. (1 Mos. 18:22–33; 2 Petr. 2:9)

¹⁰ Ett antal trogna individer överlevde, däribland rekabiterna, etiopiern Ebed-Melek, profeten Jeremia och hans sekreterare Baruk. (Jer. 35:1–19; 39:15–18; 45:1–5) Av Hesekiels syn förstår vi att dessa måste ha suckat och stönat ”över allt det avskyvärda” som pågick i Jerusalem. (Hes. 9:4) Innan staden förstördes visade de säkert att de tog avstånd från ondskan och att de älskade ren tillbedjan, och därför skulle Jehova låta dem överleva.

11. Vilka representerade de sex männen med slagvapnen och mannen med bläckhornet?

¹¹ Fick dessa trogna ett bokstavligt märke som visade att de skulle få överleva? Det sägs inget i Bibeln om att någon, vare sig Hesekiel eller någon annan profet, gick genom Jerusalem och verkligen satte ett märke på pannan på trogna människor. Hesekiels profetiska syn visar uppenbarligen något som hände i andevärlden och därför var osynligt för människor. Mannen med en sekreterares bläckhorn och de sex männen med slagvapnen representerade Jehovas trogna andevarelser, som alltid är redo att utföra hans vilja. (Ps. 103:20, 21) Jehova lät utan tvivel sina änglar leda verkställandet av domen över det otrogna Jerusalem. Som om änglarna satte ett symboliskt märke på dem som skulle skonas såg de till att inte alla dödades urskillningslöst, utan att tillintetgörelsen var selektiv.

12, 13. a) Varför tömde Jehova ut sin vrede över Jerusalem, och varför kan vi räkna med en liknande reaktion i vår tid? b) Är kristenheten en motbild till det otrogna Jerusalem? Förklara. (Se rutan ”Är kristenheten en motbild till Jerusalem?”)

¹² I dag står vi inför det största verkställandet av en dom från Gud någonsin – den stora prövningen, som kommer att  vara ”så stor att något liknande aldrig har förekommit och aldrig kommer att inträffa igen”. (Matt. 24:21) Medan vi väntar på denna historiska kulmen uppstår några viktiga frågor: Kommer tillintetgörelsen att bli selektiv? Kommer Jehovas trogna tjänare på något sätt att få ett märke för överlevnad? Med andra ord, kommer Hesekiels profetiska syn av mannen med bläckhornet att få en uppfyllelse i vår tid? Svaret på alla tre frågorna är ja. Varför kan vi dra den slutsatsen? För att få reda på det ska vi återvända till Hesekiels syn.

¹³ Minns du varför Jehova tömde ut sin vrede över det forntida Jerusalem? Titta igen i Hesekiel 9:8, 9. (Läs.) När Hesekiel blev rädd att den kommande tillintetgörelsen skulle innebära slutet för ”alla som ... [var] kvar av Israel”, räknade Jehova upp fyra skäl till sin dom. För det första var nationens ”synd ... mycket, mycket stor”. * För det andra var Juda ”uppfyllt av blodsutgjutelse”. För det tredje var huvudstaden i Judas rike, Jerusalem, ”full av laglöshet”. För det fjärde försvarade folket sina onda handlingar genom att intala sig: ”Jehova ser ingenting.” Är inte det här en träffande beskrivning av våra dagars moraliskt förvända, våldsamma, laglösa och trolösa värld? Jehova ”är alltid densamme”, så vi kan vara övertygade om att det som väckte hans rättfärdiga vrede på Hesekiels tid framkallar samma reaktion hos honom i dag. (Jak. 1:17; Mal. 3:6) Vi kan därför räkna med att de sex männen med slagvapnen och mannen med bläckhornet har ett arbete att utföra även i modern tid!

14, 15. Vilka exempel visar att Jehova varnar människor innan han ingriper?

¹⁴ Så hur uppfylls Hesekiels profetiska syn i vår tid? Om vi tittar på hur synen uppfylldes på Bibelns tid, hjälper det oss att förstå vad vi kan förvänta oss nu och i framtiden. Vi ska därför gå igenom några av de saker som vi har sett eller kommer att få se i uppfyllelse av Hesekiels profetia.

¹⁵ Jehova varnar människor innan han ingriper. Som vi såg i kapitel 11 i den här boken utsåg Jehova Hesekiel till ”väktare för Israels folk”. (Hes. 3:17–19) Med början år 613 f.v.t. gav Hesekiel israeliterna tydliga varningar om att Jerusalem skulle förstöras. Även andra profeter, som Jesaja och Jeremia, varnade för den olycka staden skulle drabbas av. (Jes. 39:6, 7; Jer. 25:8, 9, 11) I vår tid har Jehova, genom Kristus, använt en liten grupp av smorda både till att ge andlig mat åt sanna tillbedjare, tjänstefolket, och till att varna andra för den stora prövningen som snabbt närmar sig. (Matt. 24:45)

16. Sätter vi som tillhör Jehovas folk ett märke på dem som ska få överleva? Förklara.

 ¹⁶ Jehovas folk sätter inte ett märke på dem som ska få överleva. Hesekiel blev inte uppmanad att själv gå genom Jerusalem och sätta ett märke på dem som skulle få överleva. På liknande sätt har Jehovas folk i vår tid inte fått uppdraget att sätta ett märke på någon. Nej, som tjänstefolk i Kristus andliga hushåll har vi fått uppdraget att predika. Vi visar att vi tar vårt uppdrag på allvar genom att entusiastiskt dela med oss av de goda nyheterna om Guds rike och berätta att den här onda världen snabbt närmar sig sitt slut. (Matt. 24:14; 28:18–20) På så sätt hjälper vi människor med ärliga hjärtan att omfatta den rena tillbedjan. (1 Tim. 4:16)

17. Vad behöver människor göra nu för att i framtiden få märket som betyder att de får överleva?

¹⁷ För att få överleva den kommande tillintetgörelsen måste man visa sin tro nu. Som vi såg tidigare visade de som överlevde Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. att de fullständigt tog avstånd från ondskan och stod upp för ren tillbedjan innan staden förstördes. Detsamma gäller i vår tid. Man måste så att säga sucka och stöna, ja verkligen känna sig bedrövad, över ondskan i världen redan innan Jehova ingriper. Och i stället för att dölja sina känslor måste man i ord och handling visa att man älskar ren tillbedjan. Hur kan man göra det?  Man måste ta till sig av de goda nyheterna som förkunnas i dag, börja ta på sig en kristen personlighet, bli döpt som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova och lojalt understödja Kristus bröder. (Hes. 9:4; Matt. 25:34–40; Ef. 4:22–24; 1 Petr. 3:21) Det är bara de som tar de här stegen nu – och som tillber Jehova på ett rent sätt när den stora prövningen börjar – som kan få märket som betyder att de får överleva.

18. a) Hur och när kommer Jesus att sätta ett märke på dem som är värdiga att få överleva? b) Behöver de smorda bli märkta? Förklara.

¹⁸ Märkningen av dem som är värdiga att få överleva kommer att ske i andevärlden. På Hesekiels tid var änglar med och satte ett märke på dem som skulle få överleva. I den nutida uppfyllelsen representerar mannen med en sekreterares bläckhorn Jesus Kristus när han ”kommer i sin strålande prakt” för att döma nationerna. (Matt. 25:31–33) Det kommer att äga rum under den stora prövningen, efter tillintetgörandet av falsk religion. * Vid den kritiska tiden, precis innan Harmageddon bryter ut, ska Jesus döma människor som får eller getter. De som tillhör den stora skaran kommer att dömas, eller märkas, som får, och ”de ska gå bort till ... evigt liv”. (Matt. 25:34–40, 46; Upp. 7:9–14) Hur blir det med de smorda? De behöver inte få ett sådant här märke. De får  i stället sitt slutliga sigill, antingen innan de dör eller innan den stora prövningen börjar. Och sedan, vid någon tidpunkt innan Harmageddon börjar, kommer de smorda som är kvar på jorden att tas upp till himlen. (Upp. 7:1–3)

19. Vilka ska verkställa domen över den här världsordningen tillsammans med Jesus? (Se rutan ”Suckande och stönande, märkning, tillintetgörelse – när och hur?”)

¹⁹ Den himmelske kungen, Jesus Kristus, och hans himmelska arméer kommer att verkställa domen över den här världsordningen. De sex männen med slagvapnen i Hesekiels syn skred inte till verket förrän mannen i linnekläder var färdig med sin märkning. (Hes. 9:4–7) På liknande sätt ska den kommande tillintetgörelsen inte börja förrän Jesus har dömt människor av alla nationer och märkt fåren för överlevnad. Under Harmageddonkriget kommer Jesus sedan att leda sina himmelska styrkor, som kommer att bestå av de heliga änglarna och alla hans 144 000 medregenter, i ett angrepp mot den här onda världen och fullständigt göra slut på den. Men de som har ställt sig på Jehovas sida kommer att få överleva och föras in i en rättfärdig, ny värld. (Upp. 16:14–16; 19:11–21)

20. Vilka lärdomar kan vi ta med oss från Hesekiels syn av mannen med bläckhornet?

²⁰ Vi är verkligen tacksamma för de betryggande lärdomarna i Hesekiels syn av mannen med bläckhornet. Vi kan vara helt säkra på att Jehova inte kommer att tillintetgöra de rättfärdiga tillsammans med de onda. (Ps. 97:10) Vi vet vad vi behöver göra nu för att i framtiden få märket som betyder att vi får överleva. Som Jehovas tillbedjare är vi beslutna att göra så mycket vi kan i arbetet med att predika de goda nyheterna och varna dem som suckar och stönar över ondskan i Satans värld. Då kan vi få förmånen att hjälpa dem som har ”rätt inställning för att få evigt liv” att börja tillbe Jehova tillsammans med oss, så att de kan få märket och överleva in i hans rättfärdiga, nya värld. (Apg. 13:48)