Tillbedjan kan definieras som ”det att visa respekt för och kärlek till en gud”. De ord på Bibelns grundspråk som återgetts med ”tillbedjan” kan förmedla tanken på någon som visar djup respekt eller vördnad för skapelser. (Matt. 28:9) De kan också avse en religiös handling riktad mot Gud eller en gudom. (Joh. 4:23, 24) Det är sammanhanget som avgör hur orden ska förstås.

Det är bara Jehova, han som har skapat allt och är den högste i universum, som förtjänar vår fullständiga hängivenhet. (Upp. 4:10, 11) Vi tillber Jehova genom att respektera hans suveränitet, dvs. hans rätt att styra, och genom att ära hans namn. (Ps. 86:9; Matt. 6:9, 10) Dessa två teman – Jehovas rätt att styra och hans namn – är verkligen i fokus i bibelboken Hesekiel. Uttrycket ”den suveräne Herren Jehova” används hela 217 gånger och frasen ”inse att jag är Jehova” 55 gånger. (Hes. 2:4; 6:7)

Vår tillbedjan är inte bara en känsla; den inbegriper också handlingar. (Jak. 2:26) När vi överlämnar oss åt Jehova lovar vi att på alla områden i livet lyda honom som den Högste och visa djup respekt för hans namn. Tänk på att Jesus i sitt svar på den tredje frestelsen förknippade tillbedjan med ”helig tjänst”. (Matt. 4:10, noten) Som tillbedjare av Jehova är vi ivriga att få tjäna honom. * (5 Mos. 10:12) Vi utför helig tjänst för Jehova när vi tar del i sådant som är direkt förknippat med vår tillbedjan och som kräver osjälviskhet. Vad skulle det kunna vara?

Det finns många former av helig tjänst, och Jehova sätter stort värde på dem alla. Vi utför helig tjänst när vi vittnar för andra, när vi deltar i mötena på Rikets sal och när vi bygger möteslokaler och underhåller dem. Vi utför även helig tjänst när vi studerar tillsammans som familj, understöder hjälparbetet för drabbade medtroende, arbetar i frivillig tjänst på sammankomster eller tjänar på Betel. (Hebr. 13:16; Jak. 1:27) När den rena tillbedjan av Jehova har den främsta platsen i vårt sinne och hjärta kommer vi att utföra ”helig tjänst ... dag och natt”. Vi älskar att få tillbe vår Gud, Jehova! (Upp. 7:15)