ÅR 1919 uppfylldes två besläktade profetior: den ena handlade om ”förtorkade ben” och den andra om ”två vittnen”. Synen med de förtorkade benen förutsäger en mycket lång period (som visade sig pågå flera hundra år) som slutar med att en stor grupp av Guds folk får liv. (Hes. 37:2–4; Upp. 11:1–3, 7–13) Profetian om de två vittnena beskriver en kort period (från slutet av 1914 till början av 1919) som slutar med att en liten grupp av Guds tjänare får liv. Båda profetiorna handlade om en symbolisk uppståndelse, och båda profetiorna fick en nutida uppfyllelse 1919 när Jehova såg till att hans smorda tjänare ”reste sig upp”, lämnade fångenskapen under det stora Babylon och samlades in i den återupprättade församlingen. (Hes. 37:10)

Men lägg märke till att uppfyllelsen av de här två profetiorna skiljer sig på en viktig punkt. Profetian med de förtorkade benen gällde alla smorda på jorden, medan profetian med de två vittnena gällde en del av de smorda på jorden – de som tog ledningen i organisationen och som förordnades som ”den trogne och förståndige tjänaren”. (Matt. 24:45; Upp. 11:6) *

1. EFTER ÅR 100 V.T.

   Från andra århundradet och framåt, när den smorda kristna församlingen dödades symboliskt, fylldes ”dalslätten ... av benknotor”.

2. BÖRJAN AV 1919

   1919: De förtorkade benen fick liv när Jehova såg till att alla smorda lämnade det stora Babylon och samlades in i den återupprättade församlingen.

1. SLUTET AV 1914

   predikar ”i säckväv”

   1914: De två vittnena predikade ”i säckväv” tre och ett halvt år. Vid slutet av den perioden blev de symboliskt talat dödade.

2. symbolisk död

3. BÖRJAN AV 1919

   1919: De två vittnena fick liv när en liten grupp smorda bröder som tog ledningen i organisationen förordnades som ”den trogne och förståndige tjänaren”.