Jehova är större än våra hjärtan

”JEHOVA finner välbehag i dem som fruktar honom”, skrev psalmisten. Ja, Skaparen gläder sig över att se var och en av sina mänskliga tjänare sträva efter att upprätthålla hans rättfärdiga normer. Gud välsignar sina lojala, uppmuntrar dem och tröstar dem när de är förtvivlade. Han vet att hans tillbedjare är ofullkomliga, så han är realistisk i det han förväntar av dem. — Psalm 147:11.

Vi har antagligen inte svårt att tro att Jehova har stor kärlek till sina tjänare i allmänhet. Men somliga verkar vara så upptagna av sina egna tillkortakommanden att de är övertygade om att Jehova aldrig skulle kunna älska dem. De kanske drar slutsatsen: ”Jag är för ofullkomlig för att Jehova skulle älska mig.” Alla har vi naturligtvis negativa känslor då och då, men somliga verkar föra en ständig kamp mot känslor av värdelöshet.

Känslor av modfälldhet

På Bibelns tid var det några trogna personer som kände sig mycket modfällda. Job hatade livet och kände sig övergiven av Gud. Hanna,  som blev mor till Samuel, var vid ett tillfälle mycket bedrövad över att hon inte hade några barn och grät bittert. David var djupt nedböjd av sorg, och Epafroditos var bedrövad, eftersom hans bröder blev sorgsna när de fick höra att han var sjuk. — Psalm 38:6; 1 Samuelsboken 1:7, 10; Job 29:2, 4, 5; Filipperna 2:25, 26.

Hur förhåller det sig med de kristna i våra dagar? På grund av sjukdom, åldrande eller andra personliga omständigheter kanske somliga inte kan göra så mycket i helig tjänst som de skulle vilja. Detta kanske får dem att dra slutsatsen att de sviker Jehova och sina medtroende. Det kan vara en del andra som ständigt förebrår sig själva för tidigare misstag och tvivlar på att Jehova har förlåtit dem. Andra, som har haft svåra familjeförhållanden, kanske är övertygade om att de inte är värda att bli älskade. Hur kan det ha blivit så?

Somliga växer upp i familjer där den rådande andan inte präglas av kärlek, utan av själviskhet, sarkasm och fruktan. De kanske aldrig får lära känna en far som älskar dem djupt, som söker tillfällen att berömma och uppmuntra, som överser med små förseelser och är beredd att förlåta även allvarligare misstag och vars värme gör att hela familjen känner sig trygg. Eftersom de aldrig har haft en kärleksfull jordisk far, kan de ha svårt att förstå vad det innebär att ha en kärleksfull himmelsk Fader.

Ta till exempel Fritz, som skriver: ”Mina barndoms- och ungdomsår påverkades mycket av min fars kärlekslösa sätt. * Han berömde mig aldrig, och jag hade aldrig ett nära förhållande till honom. För det mesta var jag faktiskt rädd för honom.” På grund av detta har Fritz, som nu är i femtioårsåldern, fortfarande känslor av otillräcklighet. Och Margarette förklarar: ”Mina föräldrar var känslokalla och kärlekslösa. När jag började studera Bibeln hade jag svårt att föreställa mig hurdan en kärleksfull far är.”

Sådana känslor kan, vad de än beror på, innebära att vår tjänst för Gud ibland inte drivs av kärlek, utan i hög grad av skuldkänslor eller fruktan. Vårt bästa verkar aldrig vara tillräckligt bra. Vår önskan att behaga Jehova och våra medtroende kan få oss att känna att vi inte kan göra allt vi vill. Detta kan leda till att vi inte lyckas uppnå våra mål, att vi förebrår oss själva och blir missmodiga.

Vad kan man göra åt detta? Vi kanske behöver påminna oss om hur storsint Jehova är. En som hade särskild kännedom om denna kärleksfulla sida av Guds personlighet var aposteln Johannes.

”Gud är större än våra hjärtan”

Vid slutet av det första århundradet v.t. skrev Johannes till sina medtroende: ”Av detta skall vi veta att vi har vår upprinnelse i sanningen, och vi skall ge våra hjärtan tillförsikt inför honom i vilket som helst avseende där våra hjärtan må domfälla oss, därför att Gud är större än våra hjärtan och vet allting.” Varför skrev Johannes dessa ord? — 1 Johannes 3:19, 20.

Johannes visste mycket väl att det var möjligt för en Jehovas tjänare att känna sig domfälld i hjärtat. Kanske hade Johannes själv upplevt sådana känslor. Han hade som ung man med hetsigt temperament vid några tillfällen blivit tillrättavisad av Jesus Kristus på grund av att han behandlade andra alltför strängt. Det var faktiskt så att Jesus gav Johannes och hans bror Jakob ”tillnamnet Boanerges, som betyder Åskans söner”. — Markus 3:17; Lukas 9:49–56.

Under de följande 60 åren mognade Johannes och blev en balanserad, kärleksfull och barmhärtig kristen. När han, som siste kvarlevande apostel, skrev sitt första inspirerade brev, visste han att Jehova inte ställer sina tjänare till svars för varje förseelse de begår. Han är i stället en varm, storsint, generös och medkännande Fader, som har djup kärlek till dem som älskar honom och tillber honom i sanning. Johannes skrev: ”Gud är kärlek.” — 1 Johannes 4:8.

Jehova gläder sig över vår tjänst för honom

Gud känner till våra medfödda svagheter och brister, och han tar hänsyn till dessa. David  skrev: ”Han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” Jehova inser vilken inverkan vår bakgrund har när vi har formats till den människa vi är i dag. Han känner oss faktiskt mycket bättre än vad vi gör själva. — Psalm 103:14.

Han vet att många av oss skulle vilja vara annorlunda men att vi inte kan övervinna våra ofullkomligheter. Vår situation kan jämföras med aposteln Paulus situation. Han skrev: ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” Vi för alla samma kamp. I vissa fall kan detta leda till att vårt eget hjärta dömer oss. — Romarna 7:19.

Kom alltid ihåg detta: Det är viktigare hur Jehova betraktar oss än hur vi betraktar oss själva. När han ser att vi försöker behaga honom, visar han inte endast ljum tillfredsställelse, utan han gläder sig. (Ordspråken 27:11) Det vi uppnår kanske verkar vara relativt obetydligt i våra ögon, men Gud finner välbehag i vår villighet och våra goda motiv. Han ser bortom det vi utför. Han urskiljer vad vi vill göra och är medveten om våra önskningar och begär. Jehova kan läsa vårt hjärta. — Jeremia 12:3; 17:10.

Låt oss ta ett exempel. Många Jehovas vittnen är av naturen blyga och tillbakadragna — sådana som föredrar att hålla en låg profil. För dem kan det vara en skrämmande utmaning att predika de goda nyheterna från hus till hus. Men även blyga lär sig att ta kontakt med sina medmänniskor och tala med dem om Bibeln, därför att de har en önskan att tjäna Gud och hjälpa sina medmänniskor. De kanske tycker att de inte åstadkommer särskilt mycket, och det kan beröva dem glädjen. De kanske tycker att det inte är någon mening med deras offentliga tjänst, men Jehova gläder sig verkligen över hur mycket de anstränger sig i sin tjänst. Dessutom kan de inte med säkerhet veta var och när sanningens säd kommer att gro, växa och bära frukt. — Predikaren 11:6; Markus 12:41–44; 2 Korinthierna 8:12.

Andra Jehovas vittnen lider av långvariga hälsoproblem eller är till åren komna. För dem kan det vara förbundet med smärta och oro att regelbundet komma till möten i Rikets sal. När de lyssnar till ett tal om predikoverket, kan det påminna dem om vad de brukade göra och vad de fortfarande vill göra, även om skröplighet hindrar dem. De kan få skuldkänslor därför att de inte kan följa råden i så stor utsträckning som de skulle vilja. Men Jehova sätter verkligen värde på deras lojalitet och uthållighet. Så länge som de förblir lojala, glömmer han aldrig hur troget de har levt. — Psalm 18:25; 37:28.

”Ge våra hjärtan tillförsikt”

När Johannes nådde hög ålder måste han ha förstått mycket om Guds storsinthet. Kom ihåg att han skrev: ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting.” Dessutom uppmuntrade Johannes oss att ”ge våra hjärtan tillförsikt”. Vad menade han med dessa ord?

Enligt Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words har det grekiska ord som är återgivet med ”ge tillförsikt” betydelsen ”övertala”, ”bruka övertalningskonst”, ”övertyga”, ”överbevisa”. Med andra ord, för att ge vårt hjärta tillförsikt måste vi övertyga vårt hjärta, överbevisa det till att tro att Jehova älskar oss. Hur då?

Fritz, som nämndes tidigare i artikeln, har tjänat som äldste i en av Jehovas vittnens församlingar i över 25 år, och han har funnit att personligt studium inger ny tillförsikt i hans hjärta om att Jehova älskar honom. ”Jag studerar Bibeln och våra publikationer regelbundet och noggrant. Detta hjälper mig att ha en tydlig bild av vår underbara framtid och att inte älta det förgångna. Ibland blir jag överväldigad  av mitt förflutna, och då känns det som om Gud aldrig skulle kunna älska mig. Men på det hela taget finner jag att regelbundet studium stärker mitt hjärta, ökar min tro och hjälper mig att förbli lycklig och balanserad.”

Att vi läser Bibeln och mediterar över den ändrar kanske inte vår nuvarande situation. Men det kan ändra vår inställning till situationen. Om vi tar till oss tankar från Guds ord, blir vi hjälpta att tänka som han. Vidare gör studium att vår insikt om Guds storsinthet kan öka. Vi kan undan för undan komma att inse att Jehova inte klandrar oss för de förhållanden som påverkat oss som barn eller våra skröpligheter. Han vet att de bördor många av oss bär inte är orsakade av oss själva — oberoende av om de är känslomässiga eller fysiska — och han tar kärleksfullt hänsyn till detta.

Hur gick det för Margarette, som nämndes tidigare? När hon lärde känna Jehova, hade hon på samma sätt stor nytta av att studera Bibeln. Hon fick, precis som Fritz, ändra sin uppfattning om hurdan en far är. Bön hjälpte Margarette att göra det hon hade lärt sig genom studium starkare befäst. Hon säger: ”Till att börja med betraktade jag Jehova som en nära vän, eftersom jag hade större erfarenhet av kärleksfulla vänner än av en kärleksfull far. Så småningom lärde jag mig att utgjuta mina känslor, tvivel, bekymmer och problem för Jehova. Jag talade gång på gång med honom i bön och fogade samtidigt ihop allt det nya som jag lärde mig om honom till något av en mosaik. Efter en tid utvecklades mina känslor för Jehova så mycket att jag nu för tiden nästan aldrig har svårt att betrakta honom som min kärleksfulle Fader.”

Befrielse från alla bekymmer

Så länge som denna onda, gamla ordning finns till, kan ingen hoppas på att bli fri från bekymmer. För somliga kristna betyder detta att känslor av ångest eller osäkerhet kan återkomma och orsaka många kval. Men vi kan vara övertygade om att Jehova känner till våra goda motiv och vårt hårda arbete i tjänsten för honom. Han kommer aldrig att glömma den kärlek till hans namn som vi visar. — Hebréerna 6:10.

På den kommande nya jorden under det messianska kungariket kan alla trogna förvänta att bli befriade från de bördor som beror på Satans ordning. Vilken lättnad det kommer att vara! Då får vi se ännu fler bevis på hur storsint Jehova är. Till dess bör vi alla vara övertygade om att ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting”. — 1 Johannes 3:20.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 30]

Jehova är ingen sträng despot, utan en varm, storsint och medkännande Fader

[Bild på sidan 31]

Studium av Guds ord hjälper oss att tänka som han