Har jag gjort den heliga anden till min hjälpare?

TEOLOGER såväl som människor i allmänhet har en hel del olika tankar om vad Guds heliga ande är. Men man behöver inte sväva i sådan ovisshet. Bibeln förklarar klart och tydligt vad den heliga anden är. I stället för att vara en person, som en del påstår, är anden den mäktiga verksamma kraft som Gud använder för att utföra sin vilja. — Psalm 104:30; Apostlagärningarna 2:33; 4:31; 2 Petrus 1:21.

Eftersom den heliga anden är så nära förbunden med fullbordandet av Guds uppsåt, bör vi ha en önskan att leva i överensstämmelse med den. Vi bör önska att anden är vår hjälpare.

Varför behövs det en hjälpare?

När Jesus i förväg talade om att han skulle lämna jorden, försäkrade han på nytt sina lärjungar: ”Jag skall framställa en begäran till Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare att vara med er för evigt.” Och återigen: ”Likväl säger jag er nu sanningen: Det är till fördel för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, skall hjälparen alls inte komma till er; men om jag går min väg, skall jag sända honom till er.” — Johannes 14:16, 17; 16:7.

Jesus gav sina lärjungar ett viktigt uppdrag genom att säga: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Det var ingen lätt uppgift, för den skulle utföras under motstånd. — Matteus 10:22, 23.

Förutom motstånd utifrån skulle det förekomma en del motsättningar inom församlingen. Paulus skrev omkring år 56 v.t. till de kristna i Rom: ”Nu förmanar jag er, bröder, att hålla ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära som ni har inhämtat; undvik dem.” (Romarna 16:17, 18) Förhållandena skulle bli värre efter apostlarnas död. Paulus varnade: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” — Apostlagärningarna 20:29, 30.

Guds hjälp var nödvändig för att övervinna dessa svårigheter. Han gav den genom Jesus. Efter hans uppståndelse på pingstdagen år 33 v.t. blev omkring 120 av hans efterföljare ”alla uppfyllda av helig ande”. — Apostlagärningarna 1:15; 2:4.

Lärjungarna insåg att den heliga andens utgjutande vid detta tillfälle var den hjälp som Jesus hade utlovat. Säkert förstod de nu bättre det Jesus hade sagt för att beskriva den hjälpen: ”Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allting och påminna er om allt vad jag har sagt er.” (Johannes 14:26) Han kallade också ”hjälparen” för ”sanningens ande”. — Johannes 15:26.

På vilket sätt är anden en hjälpare?

Anden skulle tjäna som en hjälpare på flera sätt. För det första lovade Jesus att den skulle påminna hans lärjungar om det som han hade talat med dem om. Då menade han inte bara att den skulle hjälpa dem att komma ihåg formuleringar. Anden skulle hjälpa dem att förstå den djupare innebörden i det han hade undervisat dem om. (Johannes 16:12–14) Anden  skulle alltså ge Jesu lärjungar en bättre förståelse av sanningen. Aposteln Paulus skrev längre fram: ”För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande, ty anden utforskar allt, till och med Guds djupheter.” (1 Korinthierna 2:10) Det krävdes att Jesu smorda efterföljare själva hade exakt kunskap för att de skulle kunna förmedla den till andra.

För det andra lärde Jesus sina lärjungar att be och att göra det ofta. Om de emellanåt kände sig osäkra beträffande vad de skulle be om, kunde anden lägga sig ut för dem eller hjälpa dem. ”På samma sätt kommer också anden vår svaghet till hjälp; ty det problem som gäller vad vi skall frambära bön om såsom vi bör känner vi inte, men anden själv lägger sig ut för oss med outtalade suckanden.” — Romarna 8:26.

För det tredje skulle anden hjälpa Jesu lärjungar, när de offentligt försvarade sanningen. Han varnade dem: ”De skall ... överlämna er åt lokala domstolar, och de skall gissla er i sina synagogor. Ja, ni skall bli dragna inför ståthållare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem och nationerna. Men när man överlämnar er, bli då inte bekymrade för hur eller vad ni skall tala; ty vad ni skall tala, det kommer att ges er i den stunden; det är ju inte bara ni som talar, utan det är er Faders ande som talar genom er.” — Matteus 10:17–20.

Den heliga anden skulle också vara till hjälp för att identifiera den kristna församlingen och förmå dess medlemmar att fatta förståndiga personliga beslut. Låt oss mer ingående behandla dessa två sidor av det här ämnet och se vad det betyder för oss nu.

Anden tjänar som ett kännetecken

Under århundraden var judarna Guds utvalda folk och stod under den mosaiska lagen. Eftersom de förkastade Jesus som Messias, förutsade han att de inom kort själva skulle bli förkastade: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade är den som har blivit huvudhörnstenen. Från Jehova har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’? Därför säger jag er: Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matteus 21:42, 43) När den kristna församlingen grundades vid pingsten år 33 v.t., blev Kristi efterföljare den ”nation som frambringar dess frukter”. Från och med då var denna församling Guds förbindelsekanal. För att människor skulle kunna se att Gud hade förflyttat sin ynnest sörjde han för ett otvetydigt kännetecken.

Vid pingsten gjorde den heliga anden att lärjungarna kunde tala språk som de aldrig hade studerat, och det gjorde att åskådare blev förvånade och frågade: ”Hur kommer det sig att vi ... hör, var och en av oss, vårt eget språk som vi föddes i?” (Apostlagärningarna 2:7, 8) Lärjungarnas förmåga att tala för dem själva okända språk, tillsammans med ”många förebud och tecken [som] började ske genom apostlarna”, fick omkring tre tusen människor att förstå att Guds ande verkligen var i verksamhet. — Apostlagärningarna 2:41, 43.

Kristi lärjungar blev också tydligt identifierade som Guds tjänare genom att de frambringade ”andens frukt” — kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. (Galaterna 5:22, 23) Det var framför allt kärlek som identifierade den sanna kristna församlingen. Jesus förutsade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.

De som tillhörde den första kristna församlingen godtog den heliga andens ledning och drog nytta av den hjälp den gav. Eftersom de kristna som nu lever inser att Gud inte i vår tid uppväcker döda och utför underverk, som han gjorde i det första århundradet, låter de Guds andes frukt visa att de är Jesu Kristi sanna lärjungar. — 1 Korinthierna 13:8.

En hjälpare när man skall fatta personliga beslut

Bibeln är ett verk av Guds ande. När vi låter Bibeln övertyga oss, är det därför som om vi blir vägledda av den heliga anden. (2 Timoteus  3:16, 17) Den kan hjälpa oss att fatta förståndiga beslut. Men låter vi den göra det?

Hur är det med vårt val av arbete? Helig ande kommer att göra det möjligt för oss att se på ett eventuellt arbete ur Jehovas synvinkel. Vårt arbete måste stämma överens med Bibelns principer, och helst bör det vara till hjälp för oss att söka nå teokratiska mål. Lönen eller den bemärkthet och status som är förbunden med ett arbete är verkligen av mindre betydelse. Det väsentliga är att det förser oss med det vi behöver i livet och ger oss tillräckligt med tid och möjligheter att fullgöra våra kristna förpliktelser.

Det är normalt och i sin ordning att önska njuta av livet. (Predikaren 2:24; 11:9) Därför kan en balanserad kristen ägna sig åt rekreation för att bli uppbyggd och känna glädje. Men han bör välja sådan avkoppling som återspeglar andens frukt och inte det slag som kännetecknar ”köttets gärningar”. Paulus förklarar: ”Men köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa.” Vi bör också akta oss för att ”bli självupptagna” och egga upp ”varandra till inbördes tävlan och avundas varandra”. — Galaterna 5:16–26.

Vi bör följa samma principer när vi skall välja vänner. Det är förståndigt att då gå efter andlighet och inte efter det yttre eller ägodelar. Vi kan förstå att David var Guds vän, för Gud beskrev honom som ”en man i överensstämmelse med ... [sitt] hjärta”. (Apostlagärningarna 13:22) När Gud utvalde David till att bli kung i Israel gick han inte efter det yttre, utan följde principen: ”Gud ser ... inte som människan ser, ty människan, hon ser det som är synligt för ögonen, men Jehova, han ser hur hjärtat är.” — 1 Samuelsboken 16:7.

Tusentals vänskapsförhållanden har inte bestått, därför att de grundades på utseende eller materiella tillgångar. Vänskap som bygger på en osäker rikedom kan plötsligt ta slut. (Ordspråken 14:20) Guds av anden inspirerade ord ger oss rådet att välja vänner bland dem som kan hjälpa oss att tjäna Jehova. Det uppmanar oss att koncentrera oss på att ge i stället för att få, eftersom det medför större glädje. (Apostlagärningarna 20:35) Tid och tillgivenhet är bland det värdefullaste som vi kan ge våra vänner.

Bibeln ger av anden inspirerade råd till en kristen som söker en äktenskapspartner. Det den säger kan uttryckas ungefär så här: ”Se inte bara på ansiktet och figuren. Se på fötterna.” Fötterna? Ja, på det här sättet: Används de för att utföra Jehovas verk att predika de goda nyheterna, och är fötterna därför ljuvliga i Guds ögon? Har de som skor sanningens budskap och fridens goda nyheter? I Bibeln kan vi läsa: ”Hur ljuvliga är inte på bergen fötterna på den som bär fram goda nyheter, den som förkunnar fred, den som bär fram goda nyheter om något bättre, den som förkunnar räddning, den som säger till Sion: ’Din Gud har blivit kung!’” — Jesaja 52:7; Efesierna 6:15.

Eftersom vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, behöver vi hjälp att göra Guds vilja. (2 Timoteus 3:1) Under det första århundradet stödde hjälparen, Guds heliga ande, de kristnas arbete på ett kraftfullt sätt, och det gällde också på det personliga planet. Det sätt på vilket också vi i första hand kan få personlig hjälp av den heliga anden är genom att flitigt studera Guds ord, som är ett verk av Guds ande. Har vi gjort det?

 [Helsidesbild på sidan 23]