Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Att be om ursäkt – ett effektivt sätt att skapa fridsamma relationer

Att be om ursäkt – ett effektivt sätt att skapa fridsamma relationer

Att be om ursäkt – ett effektivt sätt att skapa fridsamma relationer

”URSÄKTER har stor kraft. De löser konflikter utan våld, löser motsättningar mellan nationer, får regeringar att erkänna att invånarna i landet lider och stabiliserar personliga relationer.” Så skrev Deborah Tannen, bestsellerförfattare och språkforskare vid Georgetown University i Washington D.C.

Bibeln bekräftar att en uppriktig ursäkt ofta är ett effektivt sätt att återställa en skadad relation. Det visar till exempel Jesu liknelse om den förlorade sonen. När sonen återvände hem och framförde en uppriktig ursäkt, tog fadern med öppna armar emot honom i sitt hushåll igen. (Lukas 15:17–24) Ja, man bör aldrig vara för stolt för att svälja sin stolthet, be om ursäkt och söka förlåtelse. För dem som är uppriktiga och ödmjuka är det naturligtvis inte svårt att be om ursäkt.

Kraften i en ursäkt

Abigajil, en klok och förståndig kvinna i det forntida Israel, gav exempel på den kraft som finns i en ursäkt, även om hennes ursäkt gällde ett fel som hennes man hade begått. Innan David blev kung i Israel, levde han tillsammans med sina män i vildmarken och vaktade där en hjord som tillhörde Abigajils man, Nabal. Men när Davids unga män bad om bröd och vatten, skickade Nabal i väg dem och var mycket oförskämd mot dem. David blev uppretad och lät omkring 400 män dra upp mot Nabal och hans hushåll. När Abigajil fick kännedom om situationen, gick hon ut för att möta David. När hon fick syn på honom, föll hon ner på sitt ansikte inför honom. Sedan sade hon: ”På mig själv, o min herre, må missgärningen vila; och var snäll och låt din slavinna tala för dina öron, och lyssna till din slavinnas ord.” Abigajil förklarade sedan situationen och gav David en gåva i form av mat och dryck. David sade då: ”Gå upp till ditt hus i frid. Se, jag har lyssnat till din röst, för att jag måtte ta hänsyn till din person.” (1 Samuelsboken 25:2–35)

Abigajils ödmjuka attityd och hennes ursäkter för sin mans oförskämda uppförande gjorde att hennes hushåll räddades. David till och med tackade för att hon hindrade honom ”från att komma i blodskuld”. Fastän det inte var Abigajil som hade behandlat David och hans män illa, tog hon på sig familjens skuld och slöt fred med David.

Ett annat exempel på en som förstod när en ursäkt var på sin plats är aposteln Paulus. En gång var han tvungen att försvara sig inför Sanhedrin, judarnas högsta domstol. Paulus uppriktiga ord gjorde översteprästen Ananias ursinnig, och han gav order åt dem som stod bredvid att slå Paulus på munnen. Paulus sade då till honom: ”Gud skall komma att slå dig, du vitkalkade vägg. Sitter du och dömer mig efter Lagen samtidigt som du överträder Lagen, i det du befaller att man skall slå mig?” När de som stod bredvid anklagade Paulus för att ha förolämpat översteprästen, erkände aposteln omedelbart sitt fel och sade: ”Bröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det är ju skrivet: ’Du får inte säga något skymfligt om en styresman i ditt folk.’” (Apostlagärningarna 23:1–5)

Det Paulus hade sagt – att den som är förordnad som domare inte skall tillgripa våld – var rätt. Men det han bad om ursäkt för var att han i okunnighet hade talat till översteprästen på ett sätt som kunde uppfattas som respektlöst. * Paulus ursäkt gjorde att Sanhedrin lyssnade till det han hade att säga. Eftersom Paulus var medveten om oenigheten bland domstolens medlemmar, talade han om för dem att han stod inför domstolen på grund av sin tro på uppståndelsen. Det uppstod därför stor oenighet, och fariséerna tog ställning för Paulus. (Apostlagärningarna 23:6–10)

Vad kan vi lära oss av de här två bibliska exemplen? I båda fallen var det ett uppriktigt uttryck för ånger som öppnade vägen för ett fortsatt kommunicerande. Därför kan ursäktande ord hjälpa oss att skapa fred. Ja, att vi erkänner våra misstag och ber om ursäkt för skadan som de medfört kan göra konstruktiva samtal möjliga.

”Men jag har inte gjort något fel”

När vi får veta att någon har blivit sårad av det vi sagt eller gjort, kanske vi tycker att den personen är oresonlig eller alldeles för känslig. Ändå gav Jesus Kristus sina lärjungar rådet: ”Om du nu kommer med din offergåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder, och därpå, när du har kommit tillbaka, kan du bära fram din offergåva.” (Matteus 5:23, 24)

En broder kanske tycker att du har syndat mot honom. I en sådan situation säger Jesus att du skall gå och sluta ”fred med din broder”, vare sig du tycker att du har gjort fel mot honom eller inte. Enligt den grekiska texten använder Jesus här ett ord som ”betecknar en ömsesidig eftergift efter en ömsesidig fiendskap”. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) Visst är det så att när två personer är oeniga om något, så kan båda ha del i skulden, eftersom båda är ofullkomliga och därför har lätt att göra fel. Detta kräver ofta ”en ömsesidig eftergift”.

Det är inte så mycket en fråga om vem som har rätt eller fel, utan vem som tar initiativet till att sluta fred. När aposteln Paulus märkte att de kristna i Korinth drog medkristna inför världsliga domstolar på grund av sådana personliga tvister som ekonomiska mellanhavanden, tillrättavisade han dem med orden: ”Varför lider ni inte hellre orätt? Varför låter ni er inte hellre bedras?” (1 Korinthierna 6:7) Även om Paulus sade detta för att hindra medkristna från att ventilera sina personliga tvister inför världsliga domstolar, är principen klar och tydlig: Friden mellan medtroende är viktigare än att bevisa vem som har rätt eller fel. Genom att komma ihåg denna princip blir det lättare att be om ursäkt för ett fel som någon menar att vi har begått mot honom eller henne.

Uppriktighet är nödvändigt

Men somliga använder på ett överdrivet sätt ord som är menade att ge uttryck åt en ursäkt. Så är det i Japan. Där kan man höra ordet sumimasen tusentals gånger, ett ord som vanligtvis används för att be om ursäkt. Man kan också använda det ordet när man vill tacka för något och samtidigt antyda att man kanske inte kan ge något likvärdigt tillbaka. Eftersom ordet kan användas på flera sätt, kan somliga anse att det används alltför ofta och kanske därför tvivlar på att de som använder det verkligen menar det de säger. Även i andra kulturer kan det tyckas vara så att olika slag av ursäkter används på ett överdrivet sätt.

Oavsett språk är det viktigt att vara uppriktig när man ber om ursäkt. Både uttryckssättet och tonfallet bör visa att man verkligen menar det man säger. I sin bergspredikan undervisade Jesus Kristus sina lärjungar: ”Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej; vad som är utöver dessa är nämligen från den onde.” (Matteus 5:37) Om du ber om ursäkt, mena då det du säger! För att illustrera saken: En man som stod i en kö till incheckningsdisken på en flygplats ursäktade sig när hans bagage stötte emot kvinnan som väntade närmast intill. När kön rörde sig några minuter senare, stötte resväskan till kvinnan igen. Återigen bad mannen artigt om ursäkt. När samma sak hände ytterligare en gång sade kvinnans manliga ressällskap till honom att om han verkligen menade det han hade sagt, skulle han se till att bagaget inte stötte till kvinnan igen. Ja, en uppriktig ursäkt bör åtföljas av en beslutsamhet att inte upprepa misstaget.

Om vi är uppriktiga, kommer vår ursäkt att innebära att vi erkänner felet, söker få förlåtelse och försöker gottgöra skadan så långt det är möjligt. Den i sin tur som har blivit sårad bör villigt förlåta den som har gjort fel men ångrat sig. (Matteus 18:21, 22; Markus 11:25; Efesierna 4:32; Kolosserna 3:13) Eftersom båda parter är ofullkomliga, kanske det inte alltid är lätt att sluta fred. Men likväl är en uttalad ursäkt en stark kraft för att skapa fred.

När en ursäkt inte är lämplig

Fastän uttryck för ånger och ledsnad har en lugnande inverkan och medverkar till fred, undviker en förståndig person att använda sådana uttryck när det inte är lämpligt. Anta till exempel att frågan bland annat gäller ostraffligheten mot Gud. När Jesus Kristus var på jorden, ”ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. (Filipperna 2:8) Men han bad inte om ursäkt för sin tro för att få lindring i sitt lidande. Och Jesus framförde ingen ursäkt när översteprästen begärde: ”Vid den levande Guden tar jag ed av dig att du skall säga oss om du är Kristus, Guds Son!” I stället för att förläget ursäkta sig svarade Jesus modigt: ”Du har själv sagt det. Ändå säger jag er: Från och med nu skall ni se Människosonen sitta på kraftens högra sida och komma på himlens moln.” (Matteus 26:63, 64) Jesus hade aldrig en tanke på att bevara friden med översteprästen till priset av sin ostrafflighet mot sin Fader, Jehova Gud.

Kristna visar myndighetspersoner ära och respekt. Men de behöver inte be om ursäkt för att de är lydiga mot Gud eller för att de älskar sina bröder. (Matteus 28:19, 20; Romarna 13:5–7)

Inga hinder för fred

I dag begår vi misstag, eftersom vi har ärvt ofullkomlighet och synd från vår förfader Adam. (Romarna 5:12; 1 Johannes 1:10) Adams syndfulla tillstånd var ett resultat av hans uppror mot Skaparen. Men från början var Adam och Eva fullkomliga och syndfria, och Gud har lovat att återställa mänskligheten till detta fullkomliga tillstånd. Han kommer att ta bort synden och alla dess verkningar. (1 Korinthierna 15:56, 57)

Tänk på vad det kommer att innebära! Jakob, Jesu halvbror, sade när han gav råd om hur man skall använda tungan: ”Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man, i stånd att också tygla hela sin kropp.” (Jakob 3:2) En fullkomlig man kan kontrollera sin tunga så att han inte behöver ursäkta något dumt som han sagt. Han är ”i stånd att ... tygla hela sin kropp”. Så underbart det kommer att vara när vi har blivit fullkomliga! Då kommer det inte längre att finnas något som förhindrar fred mellan människor. Men fram till dess kommer en uppriktig och berättigad ursäkt för ett fel som begåtts att göra väldigt mycket för att skapa fridsamma relationer.

[Fotnoter]

^ § 8 Det kan mycket väl ha berott på Paulus dåliga syn att han inte kände igen översteprästen.

[Bild på sidan 5]

Vad kan vi lära oss av Paulus exempel?

[Bild på sidan 7]

När alla är fullkomliga, kommer det inte att finnas några hinder för fred