”Fatta mod! Jag har segrat över världen”

DAGEN då Jesus dog – den 14 dagen i den judiska månaden nisan – började vid solnedgången torsdagen den 31 mars år 33 v.t. Den kvällen samlades Jesus och hans apostlar i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem för att fira påsken. I samband med att Jesus förberedde sig för att ”bege sig ut ur den här världen till Fadern”, visade han att han älskade sina apostlar intill slutet. (Johannes 13:1) Hur då? Jo, han gav dem underbara lärdomar som förberedde dem för det som skulle komma.

Under den här kvällen sade Jesus till sina lärjungar: ”Fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33) Vad menade han med det uttalandet? Bland annat det här: ”Ondskan i världen har varken gjort mig bitter eller fått mig att hämnas. Jag har inte låtit världen pressa in mig i sin gjutform. Ni kan också klara det.” Det Jesus lärde sina trogna apostlar under de här sista timmarna av sitt jordiska liv skulle hjälpa också dem att segra över världen.

Vem kan förneka att dagens värld är uppfylld av ondska? Hur reagerar vi på orättvisor och meningslöst våld? Blir vi bittra eller frestas vi att ge igen med samma mynt? Hur påverkas vi av det moraliska förfallet omkring oss? Därtill kommer vår ofullkomlighet och vår benägenhet att synda, vilket gör att vi får utkämpa en strid på två fronter: mot den onda världen utanför och mot benägenheten till synd inom oss. Kan vi verkligen hoppas på seger utan Guds hjälp? Hur kan vi få hans hjälp? Vilka egenskaper bör vi arbeta på som hjälper oss att stå emot benägenheter till synd? För att få svar på de här frågorna skall vi begrunda det Jesus lärde sina älskade lärjungar den sista dagen av sitt liv på jorden.

Segra över stolthet genom ödmjukhet

Tänk till exempel på problemet med stolthet, eller högmod. Om det säger Bibeln: ”Stolthet går före en krasch och en högmodig ande före snavande.” (Ordspråken 16:18) Bibeln ger oss också rådet: ”Om någon menar att han är något, när han ingenting är, bedrar han sitt eget sinne.” (Galaterna 6:3) Ja, att vara stolt är destruktivt och bedrägligt. Vi gör klokt i att hata ”självupphöjelse och stolthet”. (Ordspråken 8:13)

Hade Jesu apostlar problem med självupphöjelse och stolthet? Vid minst ett tillfälle diskuterade de med varandra om vem som var störst. (Markus 9:33–37) En annan gång begärde Jakob och Johannes att få framträdande ställningar i Guds kungarike. (Markus 10:35–45) Jesus ville hjälpa sina lärjungar att göra sig kvitt den här tendensen. Så under påskmåltiden steg han upp, band en handduk  om sig och tvättade lärjungarnas fötter. Han klargjorde tydligt vad han ville lära dem. Han sade: ”Om ... jag, fastän Herre och Lärare, har tvättat era fötter, bör också ni tvätta varandras fötter.” (Johannes 13:14) Stolthet måste ersättas av motsatsen – ödmjukhet.

Stolthet är dock inte lätt att övervinna. Senare den kvällen, sedan Jesus hade skickat i väg Judas Iskariot, som skulle förråda honom, uppstod en hetsig dispyt bland de 11 apostlarna. Vad gällde den? Vem av dem som tycktes vara störst! I stället för att skälla ut dem framhöll Jesus tålmodigt återigen vikten av att betjäna andra. Han sade: ”Nationernas kungar spelar herrar över dem, och de som har myndighet över dem kallas Välgörare. Ni, däremot, skall inte vara på det sättet, utan den störste bland er, han bör bli såsom den yngste, och den som utövar chefskap bör bli såsom den som betjänar.” Han påminde dem om sitt eget exempel och tillade: ”Jag är mitt ibland er såsom den som betjänar.” (Lukas 22:24–27)

Fattade apostlarna poängen? Av allt att döma gjorde de det. Flera år senare skrev aposteln Petrus: ”Ni [skall] alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” (1 Petrus 3:8) Det är verkligen viktigt att också vi övervinner stolthet med ödmjukhet! Vi gör klokt i att inte dras med i jakten efter berömmelse, makt eller ställning. ”Gud står emot de övermodiga”, sägs det i Bibeln, ”men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (Jakob 4:6) Ett forntida vist ordspråk säger något liknande: ”Resultatet av ödmjukhet och fruktan för Jehova är rikedom och härlighet och liv.” (Ordspråken 22:4)

Hur kan vi segra över hatet?

Tänk på ett annat vanligt karaktärsdrag i världen – hat. Oavsett om hatet orsakas av fruktan, okunnighet, fördomar, förtryck, orättvisor, nationalism, tribalism eller rasism, verkar det finnas överallt omkring oss. (2 Timoteus 3:1–4) Det förekom också mycket hat på Jesu tid. Uppbördsmän var hatade och utstötta i det judiska samhället. Judarna ville inte ha med samarier att göra. (Johannes 4:9) Och icke-judar var också föraktade av judarna. Men så småningom skulle den form av tillbedjan som Jesus grundade omfatta människor ur alla nationer. (Apostlagärningarna 10:34, 35; Galaterna 3:28) Så han gav kärleksfullt sina lärjungar något nytt.

Jesus sade: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra.” De var tvungna att lära sig att visa den här kärleken, för han sade vidare: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) Budet var nytt i det avseendet att det gick utöver budet: ”Älska din medmänniska som dig själv.” (3 Moseboken 19:18) På vilket sätt? Jesus klargjorde saken när han sade: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er. Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:12, 13) De måste vara villiga att offra själva livet för varandra och för andra.

Hur kan ofullkomliga människor avlägsna illvilligt hat ur sitt liv? Genom att ersätta det  med självuppoffrande kärlek. Miljontals uppriktiga människor med olika bakgrund både i etniskt, kulturellt, religiöst och politiskt avseende gör just det. De blir nu integrerade med ett förenat samfund fritt från hat – Jehovas vittnens världsvida brödraskara. De tar till sig aposteln Johannes inspirerade ord: ”Var och en som hatar sin broder är en människomördare, och ni vet att ingen människomördare har evigt liv bestående i sig.” (1 Johannes 3:15) Sanna kristna vägrar att ta till vapen, och de arbetar också hårt på att visa kärlek till varandra.

Vad bör då vara vår inställning till dem som inte är våra medtroende och som kanske är hatiska mot oss? Medan Jesus hängde på pålen bad han till förmån för dem som avrättade honom: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” (Lukas 23:34) När hatiska män stenade lärjungen Stefanus till döds, var hans sista ord: ”Jehova, tillräkna dem inte denna synd.” (Apostlagärningarna 7:60) Jesus och Stefanus ville det bästa även för dem som hatade dem. Det fanns ingen bitterhet i deras hjärta. ”Låt oss ... göra vad som är gott mot alla”, uppmanar Bibeln oss. (Galaterna 6:10)

En hjälpare för evigt

Medan mötet med de 11 trogna apostlarna skred framåt, berättade Jesus för dem att han snart inte längre skulle vara hos dem fysiskt sett. (Johannes 14:28; 16:28) Men han försäkrade dem: ”Jag skall framställa en begäran till Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare att vara med er för evigt.” (Johannes 14:16) Den här utlovade hjälparen är Guds heliga ande. Den skulle lära dem det som var svårt i Skrifterna och få dem att komma ihåg det Jesus hade lärt dem under sin jordiska tjänst. (Johannes 14:26)

Hur kan den heliga anden hjälpa oss i dag? Bibeln är Guds inspirerade ord. De män som användes för att profetera och skriva Bibeln ”drevs av helig ande”. (2 Petrus 1:20, 21; 2 Timoteus 3:16) Om vi studerar Bibeln och praktiserar det vi lär oss, får vi kunskap, vishet, förstånd, insikt, urskillningsförmåga och tankeförmåga. Blir vi då inte bättre förberedda för att möta påtryckningarna från den onda världen?

Den heliga anden är en hjälpare på ytterligare ett sätt. Guds heliga ande har ett mycket gott inflytande som gör att de som påverkas av den kan visa prov på andliga egenskaper. ”Andens frukt ... är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”, sägs det i Bibeln. Är inte det här just de egenskaper vi behöver för att kunna segra över de benägenheter vi har till omoraliskhet, osämja, svartsjuka, vredesutbrott och liknande? (Galaterna 5:19–23)

Om vi förlitar oss på Guds ande, kan vi också få ”kraft som är över det normala”, så att vi kan möta vilka problem eller påtryckningar som helst. (2 Korinthierna 4:7) Den heliga anden avlägsnar inte prövningar eller frestelser, men den kan hjälpa oss att uthärda dem. (1 Korinthierna 10:13) ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft”, skrev aposteln Paulus. (Filipperna 4:13) Gud ger sådan kraft genom sin heliga ande. Vi kan verkligen vara tacksamma för den heliga anden! Den utlovas åt dem som älskar Jesus och håller hans bud. (Johannes 14:15)

”Förbli i min kärlek”

Under sin sista kväll som människa sade Jesus också till sina apostlar: ”Den som har mina bud och håller dem, denne är den som älskar mig. Den i sin tur som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader.” (Johannes 14:21) ”Förbli i min kärlek”, uppmanade han dem. (Johannes 15:9) Att förbli i Faderns och Sonens kärlek hjälper oss i vår kamp mot syndfulla benägenheter inom oss och mot den onda världen utanför. Hur då?

Kan vi verkligen bemästra syndiga tendenser om vi saknar motivation? Vad skulle kunna vara mer motiverande än en önskan att ha ett gott förhållande till Jehova Gud  och hans Son? Ernesto, * en ung man som kämpade en hård kamp mot den omoraliska livsstil han hade haft sedan de tidiga tonåren, förklarar: ”Jag ville behaga Gud, och genom mitt studium av Bibeln förstod jag att han inte godkände mitt levnadssätt. Jag beslöt mig därför för att ändra mig och hålla mig till Guds normer. Varje dag fick jag kämpa mot negativa, orena tankar som hela tiden dök upp i sinnet. Jag hade bestämt mig för att vinna kampen, och jag bad ständigt till Gud om hjälp. Efter två år var det värsta över, men jag måste fortfarande vara hård mot mig själv.”

När det gäller kampen mot världen utanför, kan du tänka på den avslutande bön som Jesus frambar innan han lämnade rummet på övervåningen i Jerusalem. Till förmån för sina lärjungar bad han till sin Fader: ”Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:15, 16) Så lugnande! Jehova vakar över dem som han älskar och styrker dem, när de håller sig avskilda från världen.

”Utöva tro”

Att hålla Jesu bud kan verkligen hjälpa oss att segra i vår kamp mot den onda världen och våra tendenser till synd. De här segrarna är viktiga, men de kan inte ta bort vare sig världen eller nedärvd synd. Men vi behöver inte känna oss förtvivlade.

”Världen [håller] på att försvinna, och även dess begär”, säger Bibeln, ”men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” (1 Johannes 2:17) Jesus gav sitt liv för att rädda ”var och en som utövar tro på honom” från synd och död. (Johannes 3:16) Medan vår kunskap om Guds vilja och avsikter växer, bör vi lägga Jesu uppmaning på hjärtat: ”Utöva tro på Gud, utöva också tro på mig.” (Johannes 14:1)

[Fotnoter]

[Bild på sidorna 6, 7]

”Förbli i min kärlek”, uppmanade Jesus sina apostlar

[Bild på sidan 7]

Frihet från synden och dess verkningar kommer snart att bli verklighet