Behöver du ha en biblisk regel för varje beslut?

NÄR du var barn, fick du förmodligen av dina föräldrar många regler att följa. När du blev äldre, förstod du att det var för att de ville ditt bästa. Som vuxen lever du kanske fortfarande efter vissa principer som de gav dig, även om du inte längre står under deras myndighet.

Vår himmelske Fader, Jehova, ger oss ett antal direkta befallningar genom sitt ord, Bibeln. Han förbjuder till exempel avgudadyrkan, otukt, äktenskapsbrott och stöld. (2 Moseboken 20:1–17; Apostlagärningarna 15:28, 29) När vi andligt sett ”växer upp i alla avseenden”, kommer vi att förstå att Jehova vill vårt bästa och att hans befallningar inte är onödigt restriktiva. (Efesierna 4:15; Jesaja 48:17, 18; 54:13)

Men det finns många situationer där det inte finns någon direkt regel. Så eftersom det inte finns en direkt biblisk lag, tycker en del att de är fria att göra som de vill. De menar att om Gud hade ansett det nödvändigt, så skulle han ha uttryckt sin vilja i form av en direkt befallning.

De som tänker på det här sättet fattar ofta oförståndiga beslut, som de efteråt ångrar djupt. De inser inte att Bibeln, förutom att den innehåller lagar, också visar hur Gud tänker. När vi studerar Bibeln och lär oss hur Jehova betraktar olika saker, utvecklar vi ett samvete som vi har övat med hjälp av Bibeln och får hjälp att göra val som återspeglar hans tänkesätt. När vi gör det, gläder vi hans hjärta, och vi får själva nytta av att vi fattar förståndiga beslut. (Efesierna 5:1)

Framträdande bibliska exempel

När vi läser bibliska skildringar om Guds forntida tjänare, upptäcker vi att det fanns tillfällen då de tog hänsyn till Jehovas tänkesätt även när de inte var styrda av en direkt befallning. Tänk på fallet med Josef. Vid den tid då han konfronterades med omoraliska förslag från Potifars hustru, fanns det inte någon gudomligt inspirerad skriven lag som förbjöd äktenskapsbrott. Men han förstod, till och med utan en direkt lag, att äktenskapsbrott var en synd, inte bara mot det egna samvetet utan också ”mot Gud”. (1 Moseboken 39:9) Josef insåg tydligen att äktenskapsbrott var i strid med Guds tänkesätt och vilja, som kom till uttryck i Eden. (1 Moseboken 2:24)

Tänk på ett annat exempel. I Apostlagärningarna 16:3 får vi veta att Paulus omskar Timoteus innan han tog honom med på sina kristna missionsresor. Men i vers 4 läser vi att Paulus och Timoteus, när de därefter reste vidare genom städerna, överlämnade ”de förordningar ... som hade beslutats om av apostlarna och de äldre männen som var i Jerusalem”. Bland de här förordningarna fanns beslutet att kristna inte längre enligt lag var skyldiga att bli omskurna! (Apostlagärningarna 15:5, 6, 28, 29) Varför tyckte då Paulus att det var nödvändigt för Timoteus att bli omskuren? Det var ”för de judars skull, som befann sig på de där platserna; de visste nämligen allesammans att ... [Timoteus] far var grek”. Paulus ville inte i onödan orsaka att någon tog anstöt eller snavade. Han var angelägen om att de kristna skulle fortsätta att ”anbefalla ... [sig] själva hos varje människas  samvete inför Gud”. (2 Korinthierna 4:2; 1 Korinthierna 9:19–23)

Det här sättet att resonera var karakteristiskt för Paulus och Timoteus. Läs sådana avsnitt som Romarna 14:15, 20, 21 och 1 Korinthierna 8:9–13; 10:23–33 och lägg märke till det uppriktiga intresse som Paulus hade för andras andliga välfärd, i synnerhet för sådana som kanske kunde ta anstöt av något som egentligen inte var fel. Och Paulus skrev om Timoteus: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er. Ty alla de andra söker sina egna intressen, inte Kristi Jesu. Men ni vet att han har bestått provet, att han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” (Filipperna 2:20–22) Vilka utmärkta föredömen de här båda kristna männen är för oss i vår tid! I stället för att välja något som gav dem personliga fördelar eller något de själva föredrog i frågor där det inte fanns en direkt gudomlig befallning efterliknade de Jehovas och hans Sons kärlek genom att ta hänsyn till hur deras personliga beslut kunde påverka andras andliga välbefinnande.

Tänk på Jesus Kristus, vårt främsta exempel. I sin bergspredikan förklarade han tydligt att den som förstår den anda som kommer till uttryck i Guds lagar kommer att lyda dem, även om det inte finns en uttrycklig befallning eller ett uttryckligt förbud. (Matteus 5:21, 22, 27, 28) Varken Jesus, Paulus, Timoteus eller Josef hade den tanken att en person kan göra som han själv vill, när det inte finns en direkt gudomlig lag. Genom att låta sig formas efter Guds tänkesätt visade de här männen att de levde efter det som Jesus sade var de två största buden av alla – att älska Gud och att älska sin nästa. (Matteus 22:36–40)

Hur är det med de kristna i vår tid?

Det är uppenbart att vi inte bör betrakta Bibeln som ett juridiskt dokument och förvänta att varje åliggande skall vara specificerat i detalj. Vi gläder verkligen Jehovas hjärta, när vi väljer att handla på ett sätt som återspeglar hans tänkesätt, även när vi inte har någon specifik lag eller befallning att följa. I stället för att alltid behöva en uttrycklig regel i Bibeln som säger vad Gud vill att vi skall göra kan vi med andra ord ”uppfatta vad Jehovas vilja är”. (Efesierna 5:17; Romarna 12:2) Varför gör det Jehova glad? Därför att det visar att vi är mer intresserade av att behaga honom än av personliga önskningar och rättigheter. Det visar också att vi uppskattar hans kärlek så mycket att vi vill efterlikna den och låta en sådan kärlek bli den motiverande kraften i oss. (Ordspråken 23:15; 27:11) Ett handlingssätt som grundar sig på det som framgår av Bibeln bidrar dessutom till andlig och ofta också till fysisk hälsa.

Låt oss se hur den här principen kan tillämpas på personliga angelägenheter.

Val av underhållning

Tänk dig en ung man som vill köpa en viss CD-skiva. Han tycker verkligen om det han har hört av skivan, men han är ändå tveksam, eftersom omslaget visar att texterna är uttalat sexuella och oanständiga. Han är också medveten om att många av artistens andra inspelningar har en arg och aggressiv ton. Eftersom den här unge mannen älskar Jehova, är han  intresserad av Guds tankar och känslor i den här frågan. Hur kan han då uppfatta vad som är Guds vilja i det här avseendet?

I sitt brev till galaterna räknar Paulus upp köttets gärningar och Guds andes frukt. Du känner säkert till vad som innefattas i Guds andes frukt. Det är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. Men vad består köttets gärningar av? Paulus skriver: ”Men köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa. Om dessa ting förvarnar jag er nu, på samma sätt som jag har förvarnat er: de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds kungarike.” (Galaterna 5:19–23)

Lägg märke till det som räknas upp allra sist – ”ting som dessa”. Paulus gjorde inte en lång uppräkning av allt som skulle kunna innefattas i köttets gärningar. Men det innebär inte att någon kan argumentera och säga: ”Jag har skriftligt stöd för att ägna mig åt vad som helst som inte finns med i Paulus uppräkning över köttets gärningar.” De som läser Bibeln behöver i stället använda sina uppfattningsförmågor, så att de kan urskilja sådant som inte finns med i uppräkningen men som är ”som dessa”. De som utan att ångra sig ägnar sig åt sådant som inte direkt nämns men som är ”som dessa” kommer inte att få del av Guds rikes välsignelser.

Vi behöver därför uppfatta eller urskilja vad som är misshagligt i Jehovas ögon. Är det svårt? Anta att din läkare gav dig rådet att äta mer frukt och grönsaker men att undvika paj, glass och liknande saker. Skulle det då vara svårt att avgöra vilken kategori tårta tillhör? Tänk nu återigen på Guds andes frukt och köttets gärningar. Till vilken kategori hör den ovan nämnda CD-skivan? Den återspeglar verkligen inte sådana egenskaper som kärlek, godhet, självbehärskning eller de andra egenskaperna som ingår i Guds andes frukt. Man behöver inte någon direkt lag för att uppfatta att det slaget av musik inte är i harmoni med Guds tänkesätt. Samma principer skulle kunna tillämpas när det gäller litteratur, filmer, TV-program, dataspel, webbplatser osv.

Ett passande yttre

Bibeln innehåller också principer som gäller klädsel och övrigt yttre. De ger varje kristen vägledning när det gäller att avgöra vad som är ett passande och tilltalande yttre. Men här är det återigen så att den som älskar Jehova inte ser detta som en möjlighet att göra som han själv vill, utan att göra det som kommer att glädja hans himmelske Fader. Som vi redan har sett betyder det faktum att Jehova inte har gett specifika regler i en fråga inte att han inte bryr sig om vad hans folk gör. Klädstilar varierar från en plats till en annan, och till och med på samma plats varierar de ibland. Men Gud ger grundläggande principer som bör vägleda hans folk vid alla tider och på alla platser.

I Första Timoteus 2:9, 10 sägs det till exempel: ”Likaså vill jag att kvinnorna smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt, utan på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänner sig vörda Gud, nämligen genom goda gärningar.” Därför bör kristna kvinnor – och män – noga tänka på hur människor i deras grannskap förväntar sig att sådana som ”bekänner sig vörda Gud” skall se ut. Det är i synnerhet lämpligt att en kristen tänker på hur hans yttre kommer att påverka andras syn på det bibliska budskap som han kommer för att tala om. (2 Korinthierna 6:3) En föredömlig kristen kommer inte att visa ett överdrivet intresse för sina egna önskemål eller eventuella rättigheter, utan kommer i stället att se till att inte bli en orsak till att andra distraheras eller snavar. (Matteus 18:6; Filipperna 1:10)

 Om en kristen märker att en viss stil när det gäller det yttre får andra att ta anstöt eller snava, kan han efterlikna aposteln Paulus genom att sätta deras andliga välfärd före sina egna önskemål. Paulus sade: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” (1 Korinthierna 11:1) Och om Jesus skrev han: ”Inte ens Kristus behagade ju sig själv.” Poängen i Paulus tillämpning gäller för alla kristna och är tydlig: ”Vi som är starka är pliktiga att bära deras svagheter, som inte är starka, och inte vara oss själva till behag. Var och en av oss må behaga sin nästa i det som är gott för hans uppbyggande.” (Romarna 15:1–3)

Genom att skärpa våra uppfattningsförmågor

Hur kan vi utveckla våra uppfattningsförmågor, så att vi vet hur vi skall behaga Jehova, även i en fråga där han inte har gett någon specifik vägledning? Om vi läser Bibeln varje dag, studerar den regelbundet och mediterar över det vi har läst, så kommer vi att märka att våra uppfattningsförmågor förbättras. Sådana framsteg tar tid. Alldeles som den fysiska tillväxten hos ett barn sker den andliga tillväxten successivt och går inte att urskilja på en gång. Så det behövs tålamod, och vi bör inte bli besvikna om vi inte ser förbättringar på en gång. Å andra sidan kommer inte våra uppfattningsförmågor automatiskt att skärpas, eller förbättras, bara för att det går en lång tid. Som tidigare nämnts måste vi använda tiden till att regelbundet begrunda Guds ord och efter bästa förmåga tillämpa hans ord i vårt liv. (Hebréerna 5:14)

Det kan sägas att samtidigt som Guds lagar prövar vår lydnad, prövar hans principer djupet av vår andlighet och vår önskan att behaga honom. När vi växer till i andligt avseende, kommer vi att lägga större vikt vid att efterlikna Jehova och hans Son. Vi kommer att vara angelägna om att grunda våra beslut på det som Bibeln visar är Guds tänkesätt. När vi genom vårt handlingssätt gör vår himmelske Fader glad, kommer vi att märka att vi själva också blir gladare.

[Bilder på sidan 23]

Klädstilar varierar från plats till plats, men Bibelns principer bör vara vägledande för vad vi väljer