Viktiga detaljer från Första Moseboken – I
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Första Moseboken – I
FÖRSTA Moseboken i Bibeln berättar om hur universum kom till, hur jorden förbereddes för mänskligt liv och hur människan kom att bo på den. Därför är namnet Genesis, som boken kallas i den grekiska Septuaginta-översättningen, passande, eftersom det betyder ”ursprung” eller ”födelse”. Den skrevs av Mose i Sinais vildmark och var troligen fullbordad 1513 f.v.t.
Första Moseboken beskriver hur världen var före den stora översvämningen och vad som hände sedan, när en ny era började. Den beskriver också hur Jehova Gud handlade med Abraham, Isak, Jakob och Josef. Den här artikeln behandlar viktiga detaljer från 1 Moseboken 1:1–11:9. Händelserna utspelar sig i stort sett fram till den tid då Jehova började handla med patriarken Abraham.
VÄRLDEN FÖRE DEN STORA ÖVERSVÄMNINGEN
De inledande orden i Första Moseboken, ”i början”, sträcker sig miljarder år tillbaka i tiden. Det som händer under de sex ”dagarna”, eller perioderna av speciell skaparverksamhet, beskrivs som en människa på jorden skulle ha uppfattat dem. Vid slutet av den sjätte dagen skapade Gud människan. Trots att paradiset snart går förlorat på grund av människans olydnad ger Jehova ett hopp. Den allra första profetian i Bibeln talar om en ”säd”, eller avkomma, som skall upphäva syndens verkningar och krossa huvudet på Satan.
Under de 1 600 år som följer lyckas Satan vända alla människor bort från Gud, förutom några få trogna som Abel, Enok och Noa. Som exempel kan nämnas att Kain mördar sin rättfärdige bror Abel. Man börjar ”anropa Jehovas namn”, uppenbarligen på ett vanvördigt sätt. Den tidens våldsamma anda avspeglas i en dikt som Lemek skriver om hur han dödar en ung man, enligt vad han påstår i självförsvar. Förhållandena försämras när olydiga änglasöner till Gud tar sig kvinnor till hustrur och frambringar våldsamma jättar, kända som nefilim. Men den trogne Noa bygger en ark och varnar modigt för den kommande översvämningen och undkommer ödeläggelsen tillsammans med sin familj.
Svar på bibliska frågor:
1:16 – Hur kunde Gud frambringa ljus den första dagen, om ljuskällorna inte gjordes förrän den fjärde dagen? Det hebreiska ord som återges med ”göra” i vers 16 är inte samma ord som det för ”skapa” som används i kapitel 1, verserna 1, 21 och 27. ”Himlarna”, som omfattar ljuskällorna, skapades långt innan den första skapelsedagen ens började. Men ljuset från dem nådde inte jordens yta. Under den första dagen ”blev det ljus”, eftersom indirekt ljus trängde igenom molnlagren och blev synligt på jorden. Den roterande jorden fick på så sätt växelvis dag och natt. (1 Moseboken 1:1–3, 5) Ljuskällorna var fortfarande osynliga från jorden. Men under den fjärde skapelseperioden ägde en anmärkningsvärd förändring rum. Solen, månen och stjärnorna kunde nu ”lysa på jorden”. (1 Moseboken 1:17) ”Gud grep sig an med att göra” dem i den bemärkelsen att de nu kunde ses från jorden.
3:8 – Talade Jehova Gud direkt till Adam? Bibeln visar att Gud ofta använde änglar när han talade till människor. (1 Moseboken 16:7–11; 18:1–3, 22–26; 19:1; Domarna 2:1–4; 6:11–16, 22; 13:15–22) Guds främste talesman var hans enfödde Son, ”Ordet”. (Johannes 1:1) Det är mycket troligt att Gud talade med Adam och Eva genom ”Ordet”. (1 Moseboken 1:26–28; 2:16; 3:8–13)
3:17 – På vilket sätt var marken förbannad, och hur länge? Den förbannelse som uttalades över marken innebar att det nu skulle bli mycket svårt att odla den. Effekterna av förbannelsen var så märkbara för Adams avkomlingar att Noas far, Lemek, talade om ”våra händers smärtfyllda möda som härleder sig från marken som Jehova har förbannat”. (1 Moseboken 5:29) Efter den stora översvämningen välsignade Jehova Noa och hans söner, och förklarade att hans avsikt var att de skulle uppfylla jorden. (1 Moseboken 9:1) Guds förbannelse över marken var tydligen upphävd. (1 Moseboken 13:10)
4:15 – Hur ”satte Jehova upp ett tecken åt Kain”? Bibeln säger inte att ett tecken eller märke på något sätt sattes på Kains kropp. Tecknet var förmodligen ett högtidligt påbud som andra kände till och respekterade och som skulle hindra att någon dödade Kain för att hämnas.
4:17 – Varifrån fick Kain sin hustru? Adam ”blev ... far till söner och döttrar”. (1 Moseboken 5:4) Kain tog alltså en av sina systrar eller kanske ett av sina syskonbarn till hustru. Längre fram förbjöd Guds lag till israeliterna äktenskap mellan en köttslig bror och syster. (3 Moseboken 18:9)
5:24 – På vilket sätt tog Gud bort Enok? Enoks liv var tydligen i fara, men Jehova tillät inte hans fiender att plåga honom. ”Enok [blev] förflyttad för att inte se döden”, skrev aposteln Paulus. (Hebréerna 11:5) Det innebär inte att Jehova tog Enok till himlen och att han fortsatte att leva där. Jesus var den förste som steg upp till himlen. (Johannes 3:13; Hebréerna 6:19, 20) Att Enok blev ”förflyttad för att inte se döden” kan betyda att Gud försatte honom i profetisk trance och sedan avslutade hans liv medan han var i det tillståndet. Under sådana omständigheter behövde han inte ”se döden” på grund av sina fiender.
6:6 – I vilket avseende kan det sägas att Jehova ”kände ånger” över att han hade gjort människorna? Det hebreiska ord som har översatts med ”kände ånger” betecknar en förändring av inställning eller avsikt. Jehova är fullkomlig och gjorde därför inget misstag då han skapade människan. Men han ändrade inställning till de onda människor som levde före den stora översvämningen. Från att ha varit människornas Skapare blev han deras tillintetgörare därför att han inte tolererade deras ondska. Det faktum att han bevarade några människor visar att hans ånger var begränsad till dem som hade blivit onda. (2 Petrus 2:5, 9)
7:2 – Hur avgjorde man vilka djur som var rena och vilka som var orena? Det var utan tvivel användningen av offer i tillbedjan, inte vad som kunde eller inte kunde ätas, som var det avgörande. Kött ingick inte i människans kost före den stora översvämningen. Man började benämna maten ”ren” eller ”oren” i och med den mosaiska lagen och slutade med det när lagen upphävdes. (Apostlagärningarna 10:9–16; Efesierna 2:15) Noa visste uppenbarligen vad som var passande som offer i samband med tillbedjan av Jehova. Så snart han hade lämnat arken ”började [han] bygga ett altare åt Jehova och ta några av alla de rena fyrfotadjuren och av alla de rena flygande skapelserna och offra brännoffer på altaret”. (1 Moseboken 8:20)
7:11 – Varifrån kom det vatten som orsakade den globala översvämningen? Under den andra skapelseperioden, eller dagen, när jordens atmosfäriska ”utsträckning” formades, fanns det vatten ”nedanför utsträckningen” och ”ovanför utsträckningen”. (1 Moseboken 1:6, 7) Vattnet ”nedanför” var det som redan fanns på jorden. Vattnet ”ovanför” bestod av en enorm mängd fuktighet över jorden som bildade ”det ofantliga vattendjupet”. Det var de här vattenmassorna som föll på jorden på Noas tid.
Lärdomar för oss:
1:26. Eftersom människan är skapad till Guds avbild, har hon förmågan att återspegla hans egenskaper. Vi bör verkligen anstränga oss för att odla sådana egenskaper som kärlek, barmhärtighet, omtänksamhet, godhet och tålamod och på så sätt efterlikna honom som har skapat oss.
2:22–24. Äktenskapet är Guds anordning. Äktenskapet är bestående och heligt, och mannen är familjens huvud.
3:1–5, 16–23. Lycka är beroende av att vi erkänner Jehovas suveränitet i vårt eget liv.
3:18, 19; 5:5; 6:7; 7:23. Jehovas ord går alltid i uppfyllelse.
4:3–7. Jehova fann behag i Abels offer därför att han var en rättfärdig man med tro. (Hebréerna 11:4) Kain, å andra sidan, saknade tro, något som hans handlingar visade. Hans gärningar var onda, präglade av avundsjuka, hat och mord. (1 Johannes 3:12) Dessutom ägnade han förmodligen bara en flyktig tanke åt sitt offer och frambar det slentrianmässigt. Bör inte vårt lovprisningens offer till Jehova vara helhjärtat och följas av ett rätt motiv och ett rätt uppförande?
6:22. Även om det tog många år att bygga arken, gjorde Noa precis som Jehova hade befallt. Noa och hans familj blev därför bevarade genom den stora översvämningen. Jehova talar till oss genom sitt skrivna ord och ger oss vägledning genom sin organisation. Det är till vårt eget bästa att vi lyssnar och är lydiga.
7:21–24. Jehova förgör inte den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle.
EN NY ERA FÖR MÄNSKLIGHETEN
I och med att den värld som fanns före den stora översvämningen är borta, börjar en ny era för mänskligheten. Människan får tillåtelse att äta kött men får samtidigt befallningen att avhålla sig från blod. Jehova inför dödsstraff för mord och instiftar regnbågsförbundet med löftet att aldrig mer låta en sådan översvämning drabba jorden. Noas tre söner blir stamfäder till hela mänskligheten, men hans sonsonsson Nimrod blir ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”. I stället för att breda ut sig för att befolka jorden beslutar sig människorna för att bygga en stad, Babel, och ett torn för att göra sig själva ett ryktbart namn. Deras föresatser omintetgörs när Jehova skapar förvirring i deras språk och kringsprider dem över hela jorden.
Svar på bibliska frågor:
8:11 – Varifrån fick duvan olivlövet, om träden förstördes av den stora översvämningen? Det finns två möjligheter. Olivträdet är ett mycket härdigt träd, så det kan ha överlevt under vatten några månader i samband med översvämningen. När vattnet rann undan, skulle ett olivträd som hade dränkts återigen stå på torr mark och kunna frambringa löv. Det olivlöv som duvan förde till Noa kan också ha kommit från ett relativt ungt skott som hade kommit upp sedan vattnet hade sjunkit undan.
9:20–25 – Varför förbannade Noa Kanaan? Det är mycket troligt att Kanaan var skyldig till någon form av pervers handling mot sin farfar Noa. Trots att Kanaans far, Ham, bevittnade det hela ingrep han inte, utan berättade bara om det för andra. Men Noas två andra söner, Sem och Jafet, gjorde något för att täcka över sin far. Därför blev de välsignade, medan Kanaan blev förbannad. Ham fick på så sätt lida genom den skam som drogs över hans avkomma.
10:25 – Hur ”delades” jorden i Pelegs dagar? Peleg levde mellan 2269 och 2030 f.v.t. ”I hans dagar delades jorden” genom att Jehova skapade förvirring i språket hos dem som byggde Babel och skingrade dem över hela jorden. (1 Moseboken 11:9) På så sätt ”delades jorden”, eller jordens befolkning.
Lärdomar för oss:
9:1; 11:9. Inga mänskliga planer eller ansträngningar kan omintetgöra Jehovas avsikter.
10:1–32. De två släktregister som omger skildringen av den stora översvämningen – kapitel fem och tio – visar att hela mänskligheten utgår från den första människan, Adam, genom Noas tre söner. Assyrier, kaldéer, hebréer, syrier och en del arabiska stammar är avkomlingar till Sem. Etiopier, egyptier, kanaanéer och en del afrikanska och arabiska stammar härstammar från Ham. Indoeuropéer är avkomlingar till Jafet. Alla människor är släkt och alla är födda jämlika inför Gud. (Apostlagärningarna 17:26) Den sanningen måste påverka hur vi betraktar andra och hur vi behandlar dem.
Guds ord kan utveckla kraft
Första delen av Första Moseboken innehåller den enda pålitliga redogörelsen för människans tidiga historia. På de här sidorna får vi veta varför Gud satte människan på jorden. Det är verkligen uppmuntrande att se att inga mänskliga ansträngningar, till exempel Nimrods, kan hindra Gud från att förverkliga sina avsikter.
När du förbereder dig för skolan i teokratisk tjänst och läser veckans bibelläsning, kommer begrundan av det som sägs under rubriken ”Svar på bibliska frågor” att hjälpa dig att förstå en del svåra bibelställen. Kommentarerna under ”Lärdomar för oss” visar hur du kan få praktisk nytta av veckans bibelläsning. När det passar, kan de också ligga till grund för lokala behov på tjänstemötet. Jehovas ord är sannerligen levande och kan utveckla kraft i vårt liv. (Hebréerna 4:12)