En ”slav” som är både trogen och omdömesgill
En ”slav” som är både trogen och omdömesgill
”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk?” (MATTEUS 24:45)
1, 2. Varför är det viktigt att vi regelbundet får andlig mat i våra dagar?
PÅ EFTERMIDDAGEN tisdagen den 11 nisan år 33 v.t. ställde Jesu lärjungar en fråga till honom, en fråga som har mycket stor betydelse för oss i dag. De undrade: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Till svar uttalade Jesus en märklig profetia. Han talade om en tumultartad tid av krig, hungersnöd, jordbävningar och farsoter. Och detta skulle bara vara ”början till nödens våndor”. Situationen skulle bli ännu värre. Vilka skrämmande framtidsutsikter! (Matteus 24:3, 7, 8, 15–22; Lukas 21:10, 11)
2 Sedan 1914 har de flesta delarna av Jesu profetia uppfyllts. ”Nödens våndor” drabbar mänskligheten i full utsträckning. Men de sanna kristna behöver inte vara rädda. Jesus lovade att han skulle styrka dem med närande andlig mat. Eftersom Jesus nu är i himlen, hur har han då ordnat med att vi här på jorden skall få vår andliga mat?
3. Vad har Jesus gjort för att vi skall få ”mat i rätt tid”?
3 Jesus riktade själv uppmärksamheten på svaret på den frågan. När han uttalade sin stora profetia frågade han: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid?” Sedan sade han: ”Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så! Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matteus 24:45–47) Ja, det skulle finnas en ”slav” som hade blivit förordnad att tillhandahålla andlig mat, en ”slav” som skulle vara både trogen och omdömesgill. Var den slaven en enskild person, en rad personer eller något annat? Eftersom den trogne slaven tillhandahåller andlig mat som vi så väl behöver, ligger det i vårt intresse att få veta svaret på den frågan.
En person eller en klass?
4. Hur vet vi att den ”trogne och omdömesgille slaven” inte kan vara en enskild person?
4 ”Den trogne och omdömesgille slaven” kan inte vara en enskild person. Varför inte det? Därför att slaven började dela ut andlig mat under det första århundradet, och enligt vad Jesus sade skulle slaven fortfarande göra det när hans herre kom 1914. Det skulle motsvara ungefär 1 900 år av trogen tjänst för en enda person. Inte ens Metusela levde så länge! (1 Moseboken 5:27)
5. Förklara varför uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” inte kan tillämpas på var och en av de kristna individuellt.
5 Kan man då göra en allmän tillämpning av uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” på varje enskild kristen? Alla kristna måste visserligen vara trogna och omdömesgilla, men Jesus hade uppenbarligen något mer i tankarna när han talade om ”den trogne och omdömesgille slaven”. Hur vet vi det? Jo, han sade att slavens herre ”vid sin ankomst” skulle sätta honom ”över alla sina tillhörigheter”. Hur skulle varje enskild kristen kunna sättas över allting – över ”alla” sin herres tillhörigheter? Det skulle vara omöjligt!
6. Hur var det meningen att Israels nation skulle fungera som Guds ”tjänare” eller ”slav”?
6 Den enda rimliga slutsatsen blir därför att Jesus med uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” syftade på en grupp av kristna. Kan det finnas något sådant som en sammansatt slav? Ja. Sju hundra år före Kristus talade Jehova om hela Israels nation som ”mina vittnen” och ”min tjänare som jag har utvalt”. (Jesaja 43:10) Varje medlem av Israels nation från 1513 f.v.t., då den mosaiska lagen gavs, till pingsten år 33 v.t. var en del av denna tjänarklass. De flesta israeliter hade ingen direkt del i att sköta nationens angelägenheter eller i att samordna utdelningen av andlig mat. Jehova använde kungarna, domarna, profeterna, prästerna och leviterna till att sköta dessa uppgifter. Men ändå skulle Israel som nation betraktat representera Jehovas suveränitet och förkunna hans lov bland nationerna. Varje israelit skulle vara ett vittne för Jehova. (5 Moseboken 26:19; Jesaja 43:21; Malaki 2:7; Romarna 3:1, 2)
En ”tjänare” avskedas
7. Varför blev den forntida nationen Israel diskvalificerad som Guds ”tjänare”?
7 Med tanke på att Israel var Guds ”tjänare” för många hundra år sedan, var det då också den slav som Jesus talade om? Nej, för den forntida nationen Israel visade sig sorgligt nog vara varken trogen eller omdömesgill. Paulus sammanfattar situationen när han återger Jehovas ord till nationen: ”Guds namn blir hädat för er skull bland nationerna.” (Romarna 2:24) Ja, en lång period av uppror nådde sin kulmen när Israel förkastade Jesus, vilket ledde till att Jehova förkastade nationen. (Matteus 21:42, 43)
8. När förordnades en ”tjänare” till att ersätta Israel, och under vilka omständigheter?
8 Denna otrohet från ”tjänarens”, Israels, sida innebar inte att trogna tillbedjare aldrig mer skulle få tillgång till andlig mat. Vid pingsten år 33 v.t., 50 dagar efter Jesu uppståndelse, utgöts helig ande över omkring 120 av hans lärjungar i ett rum på övervåningen i ett hus i Jerusalem. Vid det tillfället föddes en ny nation. Denna födelse gjordes på ett passande sätt känd då dess medlemmar modigt började tala med Jerusalems invånare om ”Guds storslagna gärningar”. (Apostlagärningarna 2:11) Denna nya nation, en andlig nation, blev på så sätt den ”tjänare” som skulle förkunna Jehovas härlighet bland nationerna och dela ut andlig mat i rätt tid. (1 Petrus 2:9) Den kom mycket lämpligt att kallas ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16)
9. a) Vilka utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”? b) Vilka är ”tjänstefolket”?
9 Varje medlem av ”Guds Israel” är en överlämnad, döpt kristen, smord med helig ande och med ett himmelskt hopp. Därför gäller uttrycket ”den trogne och omdömesgille slaven” alla medlemmar av denna smorda andliga nation på jorden som grupp betraktade vid vilken som helst tidpunkt från år 33 v.t. fram till nu, alldeles som varje israelit som levde vid vilken som helst tidpunkt från 1513 f.v.t. fram till pingsten år 33 v.t. var en del av den förkristna tjänarklassen. Vilka är då ”tjänstefolket” som får andlig näring av slaven? Under det första århundradet hade alla kristna det himmelska hoppet. Därför utgjordes också tjänstefolket av smorda kristna, inte som grupp betraktade, utan som enskilda individer. Alla, även de som hade ansvarsställningar i församlingen, behövde andlig mat från slaven. (1 Korinthierna 12:12, 19–27; Hebréerna 5:11–13; 2 Petrus 3:15, 16)
Han gav ”var och en hans arbete”
10, 11. Hur vet vi att inte alla medlemmar av slavklassen har samma arbetsuppgift?
10 Även om ”Guds Israel” utgör den trogna och omdömesgilla slavklassen som har anförtrotts en arbetsuppgift, har också varje enskild medlem sitt personliga ansvar. Jesus gjorde detta klart med orden i Markus 13:34: ”Det är som en man som reste utomlands, som lämnade sitt hus och överlät myndigheten åt sina slavar, gav var och en hans arbete och befallde dörrvaktaren att ständigt vara vaksam.” Varje medlem av slavklassen har alltså fått ett förordnande – att öka Kristi jordiska tillhörigheter – och sköter sin uppgift enligt sina förmågor och möjligheter. (Matteus 25:14, 15)
11 Aposteln Petrus sade dessutom till smorda kristna på sin tid: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra såsom goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” (1 Petrus 4:10) Dessa smorda har därför ansvaret att betjäna varandra och då använda de förmågor som de har fått av Gud. Petrus ord visar också att inte alla kristna skulle ha samma förmågor, ansvar eller privilegier. Men varje medlem av slavklassen kunde på något sätt bidra till tillväxten hos den andliga nationen. Hur då?
12. Hur bidrog alla medlemmar av slavklassen, både män och kvinnor, till att slaven växte till?
12 För det första hade var och en ansvaret att vara ett vittne för Jehova och predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Jesaja 43:10–12; Matteus 24:14) Strax innan Jesus for upp till himlen, befallde han alla sina trogna lärjungar, både män och kvinnor, att vara lärare. Han sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20)
13. Vilket privilegium hade alla smorda?
13 När nya lärjungar fogades till, skulle de grundligt undervisas om att göra allt som Kristus hade befallt sina lärjungar. Med tiden blev de som var mottagliga kvalificerade att undervisa andra. Närande andlig mat gjordes tillgänglig för blivande medlemmar av slavklassen i många länder. Alla smorda kristna, både män och kvinnor, tog del i uppdraget att göra lärjungar. (Apostlagärningarna 2:17, 18) Detta arbete skulle pågå från den tid då slaven först började sitt arbete ända till slutet av den här tingens ordning.
14. Endast vilka skulle undervisa i församlingen, och vad tyckte trogna smorda kvinnor om det?
14 Nyligen döpta och smorda blev en del av slaven, och oavsett vem som undervisade dem från början fick de också anvisningar av de medlemmar av församlingen som uppfyllde de bibliska kraven för äldste. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:6–9) Dessa förordnade män hade alltså privilegiet att på ett särskilt sätt bidra till nationens tillväxt. Trogna smorda kristna kvinnor var inte missnöjda över att enbart kristna män förordnades att undervisa i församlingen. (1 Korinthierna 14:34, 35) De var tvärtom glada över att kunna dra nytta av det hårda arbete som utfördes av manliga medlemmar av församlingen, och de var tacksamma för de privilegier som stod öppna för kvinnor, bland annat att få föra ut de goda nyheterna till andra. Nitiska smorda systrar i våra dagar har samma ödmjuka inställning, oavsett om de förordnade äldste tillhör de smorda eller inte.
15. Vad var en av de viktigaste källorna till andlig mat under det första århundradet, och vilka hade ledningen i att dela ut den?
15 Den grundläggande andliga maten som delades ut under det första århundradet var direkt baserad på det som skrivits av apostlarna och andra lärjungar som hade ledningen. De brev som de skrev – särskilt de som finns med bland de 27 inspirerade böcker som utgör de kristna grekiska skrifterna – cirkulerade bland församlingarna och utgjorde utan tvivel grunden för den undervisning som de äldste i de olika församlingarna gav. På så sätt delade representanter för den trogne slaven ut närande andlig mat till uppriktiga kristna. Slavklassen under det första århundradet visade sig vara trogen sitt uppdrag.
”Slaven” 1 900 år senare
16, 17. Hur visade sig slavklassen vara trogen i att utföra sitt uppdrag under åren fram till 1914?
16 Hur är det då i våra dagar? När Jesu närvaro började 1914, fann han då en grupp smorda kristna som troget delade ut mat i rätt tid? Ja, det gjorde han verkligen. Den här gruppen kunde tydligt kännas igen tack vare att den frambringade fin frukt. (Matteus 7:20) Det som har hänt sedan dess har visat att den här identifikationen är riktig.
17 Vid tiden för Jesu ankomst var ungefär 5 000 av tjänstefolket upptagna med att sprida sanningarna från Bibeln. Arbetarna var få, men slaven använde en rad sinnrika sätt att sprida de goda nyheterna på. (Matteus 9:38) Man lät till exempel publicera bibliska predikningar i närmare 2 000 dagstidningar. På så sätt nådde sanningarna i Guds ord ut till tiotusentals läsare på en gång. Dessutom framställde man ett program på åtta timmar där man kombinerade diabilder i färg med rörlig film, som behandlade tiden från skapelsens början till slutet av Kristi tusenårsregering. Tack vare denna nyskapande metod fördes Bibelns budskap ut till tittarskaror på sammanlagt mer än nio miljoner på tre kontinenter. Tryckt litteratur användes också. År 1914 utgavs till exempel omkring 50 000 exemplar av den här tidskriften.
18. När satte Jesus slaven över alla sina tillhörigheter, och varför det?
18 Ja, Jesus fann vid sin ankomst att hans trogne slav samvetsgrant både gav mat åt tjänstefolket och predikade de goda nyheterna. Slaven skulle nu få ännu större ansvar. Jesus sade: ”Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matteus 24:47) Jesus gjorde detta 1919, efter det att slaven hade gått igenom en tid av provsättning. Men varför fick ”den trogne och omdömesgille slaven” större ansvar? Därför att hans herres tillhörigheter hade ökat. Jesus hade fått kungaväldet 1914.
19. Förklara hur den ”stora skaran” har fått sitt andliga behov tillgodosett.
19 Vilka är de tillhörigheter som den nyligen krönte Jesus satte sin trogne slav över? Det är allt som tillhör honom här på jorden. Två årtionden efter det att Kristus insattes på tronen 1914 blev till exempel ”en stor skara” av ”andra får” identifierad. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) De var inte smorda medlemmar av ”Guds Israel”, utan uppriktiga män och kvinnor med ett jordiskt hopp som älskade Jehova och som önskade tjäna honom precis som de smorda. De sade i själva verket till ”den trogne och omdömesgille slaven”: ”Vi skall gå med er, för vi har hört att Gud är med er.” (Sakarja 8:23) Dessa nyligen döpta kristna tog del av samma rikliga andliga mat som det smorda tjänstefolket, och de båda klasserna har ätit från detta andliga bord alltsedan dess. Vilken välsignelse det här har varit för medlemmarna av den ”stora skaran”!
20. Vilken del har den ”stora skaran” haft i fråga om att öka Jesu tillhörigheter?
20 Medlemmarna av ”den stora skaran” tog med glädje del i att förkunna de goda nyheterna tillsammans med den smorda slavklassen. När de predikade ökade Jesu jordiska tillhörigheter, och ”den trogne och omdömesgille slaven” fick ännu större ansvar. Allteftersom antalet sanningssökare växte, blev det nödvändigt med mer omfattande tryckeriutrustning för att man skulle klara efterfrågan på biblisk litteratur. Avdelningskontor för Jehovas vittnen upprättades i det ena landet efter det andra. Missionärer sändes till ”jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Antalet lovprisare av Gud har sedan 1914 ökat från omkring fem tusen, som alla var smorda, till mer än sex miljoner i dag, av vilka de flesta tillhör den ”stora skaran”. Ja, kungens tillhörigheter har ökat många gånger om sedan han kröntes 1914!
21. Vilka två liknelser kommer vi att behandla i nästa studieartikel?
21 Allt det här visar att slaven har varit både ”trogen och omdömesgill”. Omedelbart efter det att Jesus hade talat om ”den trogne och omdömesgille slaven”, framställde han två liknelser som betonade dessa egenskaper: liknelsen om de omdömesgilla och de dåraktiga jungfrurna och liknelsen om talenterna. (Matteus 25:1–30) Nu väcks vårt intresse! Vilken innebörd har de här liknelserna för oss i våra dagar? Den frågan kommer vi att ta upp i följande artikel.
Vad tror du?
• Vilka utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”?
• Vilka är ”tjänstefolket”?
• När sattes den trogne slaven över alla sin herres tillhörigheter, och varför vid den tiden?
• Vilka har hjälpt till med att öka Jesu tillhörigheter under senare årtionden, och hur har de gjort det?
[Frågor]
[Bilder på sidan 10]
Slavklassen i det första århundradet visade sig vara trogen sitt uppdrag