Viktiga detaljer från Andra Moseboken
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Andra Moseboken
DET är en sann berättelse om hur människor som fick utföra ”slavarbete under tyranniskt välde” blev befriade. (2 Moseboken 1:13) Det är också en spännande skildring av en nations födelse. Häpnadsväckande underverk, enastående lagstiftning och uppförandet av tältboningen är några av bokens fängslande drag. Det här är i korthet vad Andra Moseboken handlar om.
Boken skrevs av den hebreiske profeten Mose och handlar om israeliternas upplevelser under en period av 145 år – från Josefs död år 1657 f.v.t. till färdigställandet av tältboningen år 1512 f.v.t. Men skildringen är inte bara av historiskt intresse. Den är en del av Guds ord, eller budskap, till oss människor. Därför är den ”levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12) Andra Moseboken berör oss alltså personligen.
”GUD [HÖRDE] DERAS STÖNANDE”
Jakobs avkomlingar som bor i Egypten ökar så snabbt i antal att de på grund av en kunglig befallning blir behandlade som slavar. Farao påbjuder till och med att alla nyfödda israelitiska pojkar skall dödas. En tre månader gammal pojke, Mose, adopteras av Faraos dotter och undkommer. Trots att han är uppfostrad vid det kungliga hovet, tar han vid 40 års ålder parti för sitt eget folk och dödar en egyptier. (Apostlagärningarna 7:23, 24) Han tvingas fly och beger sig till Midjan. Där gifter han sig och lever som herde. Vid en mirakulöst brinnande buske får Mose i uppdrag av Jehova att föra israeliterna ut ur slaveriet. Hans bror, Aron, utses till hans talesman.
Svar på bibliska frågor:
3:1 – Vad slags präst var Jetro? Under den patriarkaliska tiden tjänade familjeöverhuvudet som präst för sin familj. Jetro var tydligen det patriarkaliska överhuvudet för en midjanitisk stam. Eftersom midjaniterna var Abrahams avkomlingar genom Ketura, kanske de hade kommit i kontakt med tillbedjan av Jehova. (1 Moseboken 25:1, 2)
4:11 – I vilken bemärkelse ”bestämmer” Jehova om den stumme, den döve och den blinde? Även om Jehova vid enstaka tillfällen har orsakat att någon blivit blind eller stum, är han inte ansvarig för alla fall av sådana fysiska handikapp. (1 Moseboken 19:11; Lukas 1:20–22, 62–64) De är en följd av arvsynden. (Job 14:4; Romarna 5:12) Men eftersom Gud har tillåtit den här situationen, kunde han säga om sig själv att han ”bestämmer” om den stumme, den döve och den blinde.
4:16 – Hur kunde Mose ”tjäna som Gud” för Aron? Mose var Guds representant. Därför kan det sägas att Mose blev ”som Gud” för Aron, som företrädde Mose genom att föra hans talan.
Lärdomar för oss:
1:7, 14. Jehova gav sitt folk stöd när de blev förtryckta i Egypten. På liknande sätt uppehåller han sina nutida vittnen, även när de möter intensiv förföljelse.
1:17–21. Jehova kommer ihåg det goda vi gör, oss ”till godo”. (Nehemja 13:31)
3:7–10. Jehova är lyhörd för sitt folks rop.
3:14. Jehova genomför alltid det han har bestämt. Vi kan därför vara övertygade om att han kommer att se till att det hopp vi har genom Bibeln blir verklighet.
4:10, 13. Mose var så osäker på sin förmåga att tala att han, trots att han blev försäkrad om gudomligt stöd, bad Gud sända någon annan för att tala till Farao. Ändå använde Jehova Mose, och han gav Mose den vishet och styrka han behövde för att klara av sitt uppdrag. I stället för att koncentrera oss på våra fel och brister bör vi lita på Jehova och troget fullgöra vårt uppdrag att predika och undervisa. (Matteus 24:14; 28:19, 20)
HÄPNADSVÄCKANDE UNDERVERK LEDER TILL BEFRIELSE
Mose och Aron träder fram inför Farao och ber om att israeliterna skall få tillåtelse att fira en högtid åt Jehova i vildmarken. Den egyptiske härskaren vägrar trotsigt att ge dem tillåtelse till det. Jehova använder då Mose till att framkalla den ena svåra plågan efter den andra. Inte förrän efter den tionde plågan låter Farao israeliterna gå. Men det dröjer inte länge förrän de blir förföljda av Farao och hans militärstyrkor. Jehova öppnar då en flyktväg genom Röda havet. De förföljande egyptierna drunknar när havet sluter sig över dem.
Svar på bibliska frågor:
6:3 – I vilket avseende hade Guds namn inte gjorts känt för Abraham, Isak och Jakob? De här patriarkerna använde Guds namn och fick löften av Jehova. Ändå kände de inte, eller hade inte upplevt, Jehova som den som låter sina löften gå i uppfyllelse. (1 Moseboken 12:1, 2; 15:7, 13–16; 26:24; 28:10–15)
7:1 – På vilket sätt gjordes Mose till ”Gud för Farao”? Mose fick gudomlig makt och myndighet över Farao. Det fanns därför ingen anledning för Mose att vara rädd för denne kung.
7:22 – Var fick de egyptiska prästerna tag i vatten som inte hade förvandlats till blod? De kan ha använt sådant vatten som hade tagits från Nilen före den här plågan. Det verkar också som om det gick att få tag i rent vatten genom att gräva brunnar i den fuktiga marken runt Nilen. (2 Moseboken 7:24)
8:26, 27 – Varför sade Mose att israeliternas slaktoffer skulle vara ”avskyvärda för egyptierna”? I Egypten dyrkades många olika djur. Omnämnandet av slaktoffer gav därför extra tyngd och kraft åt Moses krav att israeliterna skulle få tillåtelse att gå i väg för att offra åt Jehova.
12:29 – Vilka räknades till de förstfödda? De förstfödda innefattade endast manliga individer. (4 Moseboken 3:40–51) Farao, som själv var förstfödd, dödades inte. Han hade egen familj. Det var inte överhuvudet utan den förstfödde sonen i familjen som dog till följd av den tionde plågan.
12:40 – Hur länge bodde israeliterna i Egypten? De 430 år som nämns här omfattar den tid som israeliterna tillbringade ”i Egyptens land och i Kanaans land” (fotnot i studieutgåvan). År 1943 f.v.t. gick Abraham, 75 år gammal, över floden Eufrat på väg till Kanaan. (1 Moseboken 12:4) Från och med då och fram till dess den 130-årige Jakob kom till Egypten gick det 215 år. (1 Moseboken 21:5; 25:26; 47:9) Det här betyder att israeliterna därefter tillbringade en lika lång period, 215 år, i Egypten.
15:8 – Frös Röda havets vattenmassor verkligen till is när de ”stelnade”? Det hebreiska verb som översatts med ”stelnade” betyder dra ihop sig eller tjockna. I Job 10:10 används uttrycket om ystning. Att vattenmassorna stelnade behöver därför inte innebära att vattnet frös till is. Om den ”starka östanvind” som omnämns i 2 Moseboken 14:21 hade varit tillräckligt kall för att frysa vattenmassorna, skulle det utan tvivel ha nämnts något om den starka kylan. Eftersom inget synligt höll tillbaka vattnet, verkade det vara stelnat, fast eller hårt.
Lärdomar för oss:
7:14–12:30. De tio plågorna var inte bara tillfälligheter. De var förutsagda, och de inträffade precis på det sätt som det var sagt. De visar verkligen att Jehova har makt över vatten, solljus, insekter, djur och människor! Plågorna visar också att Gud kan välja att låta olycka komma över sina fiender samtidigt som han skyddar sina tillbedjare.
11:2; 12:36. Jehova välsignar sitt folk. Tydligtvis såg han till att israeliterna nu fick lön för sitt arbete i Egypten. De hade kommit till landet som ett fritt folk, inte som krigsfångar för att bli förslavade.
14:30. Vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att befria sina tillbedjare vid den kommande ”stora vedermödan”. (Matteus 24:20–22; Uppenbarelseboken 7:9, 14)
JEHOVA ORGANISERAR EN TEOKRATISK NATION
I tredje månaden efter det att israeliterna befriats ur Egypten slår de läger vid foten av berget Sinai. Där får de ta emot de tio budorden och andra lagar, och där ingår de ett förbund med Jehova och blir en teokratisk nation. Mose tillbringar 40 dagar på berget och får anvisningar angående sann gudsdyrkan och uppförandet av Jehovas tältboning, ett bärbart tempel. Under tiden gör israeliterna en guldkalv som de tillber. När Mose kommer ner från berget, ser han det och blir så förbittrad att han slår sönder de två stentavlorna som han fått av Gud. När de avgudadyrkande syndarna har fått tillbörlig bestraffning, går han åter upp på berget och får en ny uppsättning tavlor. När han kommer tillbaka igen börjar uppförandet av tältboningen. Vid slutet av israeliternas första år i frihet har detta fantastiska tält, med all utrustning, fullbordats och satts upp. Därefter uppfyller Jehova det med sin härlighet.
Svar på bibliska frågor:
20:5 – Hur kommer det sig att Jehova låter ”straff för fäders missgärning” komma över framtida generationer? Efter det att en individ blivit vuxen, döms han eller hon på grundval av sitt eget uppförande och sin egen inställning. Men när Israels nation avföll till avgudadyrkan, fick den lida till följd av det i generationer därefter. Till och med trogna israeliter fick uppleva följderna av det, eftersom nationens religiösa avfällighet gjorde det svårt för dem att bevara sin lojalitet.
23:19; 34:26 – Vad är innebörden i befallningen om att inte koka en killing i dess mors mjölk? Att koka en killing eller avkomman av ett annat djur i dess mors mjölk sägs ha varit en hednisk ritual för att frambringa regn. Eftersom mjölken är till för att honan skall kunna ge sina killingar mat, skulle det vara en grym handling att koka hennes avkomma i den. Den här lagen visade Guds folk att de skulle vara barmhärtiga.
23:20–23 – Vem var den ängel som nämns här, och på vilket sätt var Jehovas namn ”i honom”? Den här ängeln var troligen Jesus i hans föremänskliga gestalt. Han användes till att vägleda israeliterna på deras väg till det utlovade landet. (1 Korinthierna 10:1–4) Jehovas namn är ”i honom” på så vis att Jesus är den främste när det gäller att försvara och helga sin Faders namn.
32:1–8, 25–35 – Varför straffades inte Aron för att han gjorde guldkalven? Aron gav inte helhjärtat sitt stöd åt avgudadyrkan. Av allt att döma tog han senare, tillsammans med de övriga leviterna, ställning för Gud mot dem som satte sig upp mot Mose. Sedan de skyldiga hade dödats, påminde Mose folket om att de hade syndat stort, vilket visar att det förutom Aron fanns andra som Jehova hade visat barmhärtighet.
33:11, 20 – Hur talade Gud till Mose ”ansikte mot ansikte”? Det här uttrycket betecknar en förtrolig, dubbelriktad konversation. Mose talade med Guds representant och fick muntligen instruktioner av Jehova genom honom. Men Mose såg inte Jehova, eftersom ingen människa kan se Gud och leva. Jehova talade alltså inte personligen med Mose. Lagen ”överbringades av änglar genom en medlares hand”, enligt Galaterna 3:19.
Lärdomar för oss:
15:25; 16:12. Jehova sörjer för sitt folk.
18:21. De män som förordnas till ansvariga ställningar i den kristna församlingen måste också vara dugliga, gudfruktiga, pålitliga och osjälviska.
20:1–23:33. Jehova är den högste lagstiftaren. När israeliterna lydde hans lagar, kunde de tillbe honom på ett ordningsfullt och glädjefyllt sätt. Jehova har en teokratisk organisation i vår tid. Genom att samarbeta med den blir vi lyckliga och trygga.
Den verkliga innebörden för oss
Vad uppenbarar Andra Moseboken om Jehova? Den framställer honom som den som kärleksfullt sörjer för våra behov, som den som uppfyller sina löften och som den ojämförlige befriaren. Han är den teokratiska organisationens Gud.
När du läser veckans bibelläsning som förberedelse för skolan i teokratisk tjänst, kommer du säkert att bli djupt rörd av det du får lära dig i Andra Moseboken. När du sedan begrundar det som kommer fram under rubriken ”Svar på bibliska frågor”, kommer du att få en ökad förståelse av vissa bibelställen. Kommentarerna under ”Lärdomar för oss” visar hur du kan få nytta av veckans bibelläsning.
[Bild på sidorna 24, 25]
Jehova gav den ödmjuke mannen Mose i uppdrag att föra israeliterna ut ur slaveriet
[Bild på sidan 25]
De tio plågorna visade att Skaparen har makt över vatten, solljus, insekter, djur och människor
[Bild på sidorna 26, 27]
Genom Mose organiserade Jehova israeliterna till en teokratisk nation