Viktiga detaljer från Esters bok
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Esters bok
PLANEN kan helt enkelt inte misslyckas. Massakern på judarna skall genomföras grundligt och effektivt. På en bestämd dag skall man utrota alla judar som bor i riket, som sträcker sig från Indien till Etiopien. Det är så mannen bakom planen har tänkt ut det. Men han har förbisett en viktig faktor, nämligen att himlens Gud kan rädda sitt utvalda folk ur vilken situation som helst, hur hopplös den än ser ut. Hur han räddar sitt folk den här gången finns nedtecknat i bibelboken Ester.
Esters bok skrevs av en äldre judisk man som hette Mordokaj. Den omfattar en period på ungefär 18 år under den persiske kungen Ahasveros, eller Xerxes I:s, tid vid makten. Det är en dramatisk skildring som visar hur Jehova skyddar sitt folk mot deras fienders onda planer och att han kan skydda sina tjänare även om de bor kringspridda i ett stort rike. Den här vetskapen är verkligen trosstärkande för Jehovas nutida folk, som ägnar honom helig tjänst i 235 länder och områden. Bland de personer som skildras i Esters bok finner vi både exempel att följa och exempel att ta varning av. Ja, ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12)
DROTTNINGEN MÅSTE INGRIPA
När kung Ahasveros är inne på sitt tredje regeringsår (493 f.v.t.) håller han ett storslaget gästabud. Drottning Vasti, som är känd för sin skönhet, ådrar sig kungens misshag och avsätts som drottning. Bland alla vackra jungfrur i landet utväljs en judinna som heter Hadassa till att bli drottning i hennes ställe. På sin kusin Mordokajs inrådan avslöjar hon inte sin judiska bakgrund, utan använder sitt persiska namn, Ester.
Med tiden blir en högmodig man som heter Haman befordrad till statsminister. Haman är rasande över att Mordokaj vägrar att ”buga sig och kasta sig ner” inför honom, och han gör därför upp planer för att utrota alla judar i hela det persiska riket. (Ester 3:2) Haman övertalar kung Ahasveros att gå med på hans plan och lyckas få kungen att utfärda en skrivelse om att den här massakern skall genomföras. Mordokaj klär sig i ”säck och aska”. (Ester 4:1) Nu måste Ester ingripa. Hon bjuder in kungen och hans statsminister till ett privat gästabud. När de glada till mods är med vid gästabudet, bjuder Ester in dem till ännu ett gästabud dagen därpå. Haman är nöjd och glad. Men han är rasande över att Mordokaj vägrar att ge honom ära och gör upp en plan för att få Mordokaj dödad före nästa dags gästabud.
Svar på bibliska frågor:
1:3–5 – Varade gästabudet i 180 dagar? I berättelsen sägs det inte att gästabudet varade i 180 dagar, utan att kungen visade ämbetsmännen sitt kungarikes rikedom och härlighet under så lång tid. Han passade kanske på att göra detta för att imponera på de förnäma männen och för att övertyga dem om att han hade förmåga att genomföra sina planer. I så fall skulle vers 3 och 5 kunna syfta på det sju dagar långa gästabud som hölls efter den 180 dagar långa sammankomsten.
1:8 – I vilken bemärkelse var det ”ingen som tvingade någon att dricka enligt lagen”? Det verkar ha varit en persisk sedvänja att man vid sådana tillfällen uppmanade varandra att dricka en bestämd mängd. Men vid det här tillfället gjorde kung Ahasveros ett undantag. ”De fick dricka hur mycket eller hur lite de ville”, heter det i ett uppslagsverk.
1:10–12 – Varför vägrade drottning Vasti att komma till kungen? Några forskare har fört fram tanken att drottningen vägrade att lyda därför att hon inte ville bli förödmjukad inför kungens berusade gäster. Eller så kanske den här vackra drottningen faktiskt inte var undergiven. Bibeln säger inte vad anledningen var, men de visa männen ansåg att lydnad mot mannen var något mycket viktigt och menade att Vastis dåliga exempel kunde ha ett negativt inflytande på alla hustrur i Persiens provinser.
2:14–17 – Hade Ester omoraliskt sexuellt umgänge med kungen? Svaret är nej. I skildringen sägs det att de övriga kvinnorna, som på kvällen förts in till kungen, återvände till kvinnornas andra hus på morgonen under uppsikt av kungens eunuck, ”som vaktade bihustrurna”. De kvinnor som tillbringade natten med kungen blev alltså hans bihustrur, eller hustrur av lägre rang. Men Ester togs inte till bihustrurnas hus sedan hon träffat kungen. När Ester fördes fram inför Ahasveros kom han ”att älska Ester mer än alla de andra kvinnorna, ja, hon vann hans ynnest och tillgivenhet framför alla de andra jungfrurna”. (Ester 2:17) Hur vann hon Ahasveros ”ynnest och tillgivenhet”? På samma sätt som hon hade vunnit andras ynnest. ”Då den unga kvinnan behagade honom [Hegaj], vann hon hans tillgivenhet.” (Ester 2:8, 9) Det som gjorde att Hegaj fäste sig vid Ester var att han lade märke till hennes uppförande och goda egenskaper. Ja, enligt skildringen ”vann Ester ständigt ynnest hos alla som såg henne”. (Ester 2:15) Det var på samma sätt med kungen. Han fastnade för det han såg hos Ester, och det var därför han kom att älska henne.
3:2; 5:9 – Varför vägrade Mordokaj att buga sig för Haman? Det var inte fel av en israelit att erkänna en högt uppsatt persons överordnade ställning genom att buga sig eller kasta sig ner inför honom. Men i det här fallet skulle en sådan handling ha inneburit mer. Haman var agagit, troligen en amalekit, och Jehova hade bestämt att Amalek skulle utplånas. (5 Moseboken 25:19) För Mordokaj var det här en fråga om att bevara sin ostrafflighet inför Gud. Han vägrade bestämt att böja sig ner inför Haman med förklaringen att han var jude. (Ester 3:3, 4)
Lärdomar för oss:
2:10, 20; 4:12–16. Ester tog emot vägledning och råd från en mogen tillbedjare av Jehova. Vi är visa om vi är ”lydiga mot dem som har ledningen” bland oss och är ”fogliga”. (Hebréerna 13:17)
2:11; 4:5. Vi bör se till att vi ”med personligt intresse håller ett öga, inte bara på ... [våra] egna angelägenheter, utan också på de andras”. (Filipperna 2:4)
2:15. Ester visade blygsamhet och självbehärskning genom att hon inte begärde att få fler smycken eller finare kläder än de som Hegaj gav henne. Ester hade den prydnad som består i ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden, den stilla och milda anden”. Det var också det som gjorde att hon vann kungens ynnest. (1 Petrus 3:4)
2:21–23. Ester och Mordokaj var goda föredömen när det gäller att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1)
3:4. I vissa situationer kan det vara förståndigt att inte tala om vem man är, precis som Ester inte talade om vem hon var. Men när det gäller att ta ställning i viktiga frågor, sådana som har att göra med Jehovas suveränitet och vår ostrafflighet, får vi inte dra oss för att ge till känna att vi är Jehovas vittnen.
4:3. När vi ställs inför prövningar bör vi vända oss i bön till Jehova för att få styrka och vishet.
4:6–8. Mordokaj försökte att på laglig väg lösa den hotfulla situation som uppstått till följd av Hamans sammansvärjning. (Filipperna 1:7)
4:14. Mordokaj hade en föredömlig förtröstan på Jehova.
4:16. Ester litade fullständigt på Jehova och visade mod och tro i en situation som kunde ha kostat henne livet. Det är viktigt att vi lär oss att förtrösta på Jehova och inte på oss själva.
5:6–8. För att få Ahasveros välvilligt inställd inbjöd Ester honom till ett andra gästabud. Hon visade gott omdöme och handlade med förstånd, och det bör vi också göra. (Ordspråksboken 14:15)
DRAMATISKA OMSVÄNGNINGAR
Händelseutvecklingen tar en överraskande vändning. Haman hängs på den påle som han låtit göra för Mordokaj, och det tilltänkta offret blir statsminister! Hur går det då med den planerade massakern på judarna? Här sker också en dramatisk omsvängning.
Den trogna Ester upphäver återigen sin röst. Med risk för sitt eget liv träder hon fram inför kungen med en begäran om att man skall försöka förhindra den massaker som Haman planerat. Ahasveros vet vad som behöver göras. När dagen för massakern slutligen kommer är det inte judarna som dödas, utan de som är ute efter att skada dem. Mordokaj utfärdar en skrivelse om att purimfesten skall firas varje år till minne av den här stora befrielsen. Som den näst högste i riket efter kung Ahasveros ”söker [Mordokaj] sitt folks bästa och talar fred till alla deras avkomlingar”. (Ester 10:3)
Svar på bibliska frågor:
7:4 – Hur skulle det vara ”till skada för kungen” att judarna utrotades? Ester framhöll taktfullt för kungen att han skulle ha kunnat sälja judarna som slavar och visade därigenom att det skulle vara till skada för kungen att utrota dem. De 10 000 silverstycken som Haman hade utlovat var inte särskilt mycket jämfört med vad som skulle ha kunnat föras till kungens skattkammare om Haman i stället hade planerat att sälja dem som slavar. Om planen hade genomförts skulle det också ha inneburit att kungen förlorade sin drottning.
7:8 – Varför täckte hovfunktionärerna över Hamans ansikte? Detta var troligen ett uttryck för skam eller en väntande dom. Enligt ett uppslagsverk ”täckte forntidens folk ibland över huvudet på dem som skulle avrättas”.
8:17 – Hur kunde det sägas att ”många av folken i landet förklarade sig vara judar”? Många av perserna blev tydligen judiska proselyter. De såg kontraordern som ett tecken på att judarna hade Guds stöd. Det är på samma sätt med uppfyllelsen av en profetia som finns i Sakarjas bok. Där sägs det: ”Tio män av alla språk bland nationerna skall gripa tag, ja, de skall gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (Sakarja 8:23)
9:10, 15, 16 – Varför avstod judarna från att plundra, trots att de enligt skrivelsen hade rätt till det? Deras vägran visade tydligt att deras avsikt inte var att bli rika, utan att rädda sitt liv.
Lärdomar för oss:
6:6–10. ”Stolthet går före fall och en högmodig ande före snavande.” (Ordspråksboken 16:18)
7:3, 4. Ger vi modigt till känna att vi är Jehovas vittnen, även om det kan innebära att vi blir trakasserade eller förföljda?
8:3–6. Vi kan och bör vädja till regeringar och domstolar för att få beskydd undan fiender.
8:5. Ester undvek taktfullt att nämna något om kungens ansvar i samband med utfärdandet av skrivelsen om att hennes folk skulle utrotas. På liknande sätt måste vi vara taktfulla när vi vittnar för höga ämbetsmän.
9:22. Vi får inte glömma de fattiga bland oss. (Galaterna 2:10)
Jehova kommer att ge ”hjälp och befrielse”
Mordokaj antyder att Gud har sett till att Ester uppnått kunglig värdighet för ett bestämt syfte. När judarna hotas fastar de och ber till Gud om hjälp. Drottningen träder objuden fram inför kungen och blir välvilligt mottagen varje gång. När den avgörande natten är inne ligger kungen sömnlös. Esters bok handlar om hur Jehova leder händelser så att de blir till nytta för hans folk.
Den spännande redogörelsen i Esters bok är till särskild uppmuntran för oss som lever i ”ändens tid”. (Daniel 12:4) ”I dagarnas slutskede”, i det avslutande skedet av ändens tid, skall Gog i Magog, dvs. Satan, Djävulen, gå till angrepp på bred front mot Jehovas folk. Hans mål är att utrota de sanna tillbedjarna. Men precis som på Esters tid kommer Jehova att ge sina tillbedjare ”hjälp och befrielse”. (Hesekiel 38:16–23; Ester 4:14)
[Bild på sidan 10]
Ester och Mordokaj inför Ahasveros