Döden – en hemsk verklighet!

”ÄNDA från födelsen finns en ständig risk att man när som helst kan dö”, skrev den brittiske historikern Arnold Toynbee. Han tillade: ”Och en dag kommer oundvikligen denna risk att övergå till att vara ett fullbordat faktum.” När en kär familjemedlem eller nära vän dör drabbas vi av stor sorg!

Döden har i årtusenden varit en hemsk verklighet för människan. Vi grips av en känsla av vanmakt när någon vi älskar dör. Den känslan drabbar alla utan undantag. Ingen undgår den. ”Sorg gör oss alla till barn igen, utplånar alla skillnader när det gäller intellektet. Den visaste vet ingenting.” Så skrev en essäist på 1800-talet. Vi blir som små barn, hjälplösa och ur stånd att förändra situationen. Varken rikedom eller makt kan upphäva förlusten. Den vise och intellektuelle har inga svar. Den starke gråter precis som den svage.

Kung David i det forntida Israel led sådana kval när han fick höra att hans son Absalom hade dött. Han brast i gråt och utropade: ”Min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig, Absalom, min son, min son!” (2 Samuelsboken 18:33) En mäktig kung som hade besegrat mäktiga fiender kände sig totalt hjälplös och kunde bara önska att det var han som hade kapitulerat för ”den siste fienden ... döden” i stället för hans son. (1 Korinthierna 15:26)

Finns det något botemedel mot döden? Vilket hopp finns det i så fall för de döda? Kommer vi någonsin att få se våra nära och kära igen? Följande artikel ger Bibelns svar på dessa frågor.