Du kan hantera orättvisor!

VEM har inte fått uppleva orättvisa av något slag under sitt liv? Medan vissa orättvisor kanske bara är skenbara eller inbillade är andra mycket verkliga.

Varje gång vi upplever en orättvisa känner vi en viss känslomässig smärta och kan lida andlig skada. Vi kan ha en stark önskan att rätta till situationen. Varför det? En orsak är att vår Skapare, Jehova Gud, hos vilken det inte finns någon orättvisa, har gett människan en stark känsla för rättvisa. (1 Moseboken 1:26; 5 Moseboken 32:4) Vi kan emellertid ställas inför situationer där vår känsla för rättvisa inte blir tillfredsställd. En vis man sade en gång: ”Jag vände tillbaka och såg alla de förtryckande handlingar som begås under solen, och se, de förtrycktas tårar, men ingen tröstade dem; nej, det var deras förtryckare som hade makten, och ingen tröstade dem.” (Predikaren 4:1) Hur kan vi då hantera orättvisor?

Vad är egentligen orättvisa?

Orättvisa är ett tillstånd eller en handling där normerna för det som är rätt och riktigt har överträtts. Vad skulle då vara rättvisenormen för människor? Vår rättfärdige och oföränderlige Skapare har helt klart rätten att fastställa normerna för vad som är rättvist och vad som är orättvist. Att vandra ”efter livets stadgar” innebär från hans ståndpunkt sett att ”inte handla orätt”. (Hesekiel 33:15) När Jehova skapade den förste mannen gav han honom därför ett samvete, en inre röst som kunde hjälpa honom att skilja mellan rätt och orätt. (Romarna 2:14, 15) Dessutom förklarar Jehova i sitt ord, Bibeln, vad som är rättvist och orättvist.

Men hur är det då om vi tycker att vi har blivit orättvist behandlade? Vi gör väl i att sakligt undersöka om det verkligen har begåtts en orättvisa. Ta till exempel den situation som den hebreiske profeten Jona befann sig i. Jehova gav honom i uppdrag att underrätta nineviterna om en nära förestående katastrof. Först tog Jona till flykten utan att ha fullgjort sitt uppdrag. Men till slut begav han sig till Nineve och varnade invånarna för den nära förestående domen. När de reagerade positivt valde Jehova att bevara staden och rädda invånarna. Hur kände Jona sig då? ”Detta misshagade Jona mycket, och han upptändes av vrede.” (Jona 4:1) Han tyckte att det var en grov orättvisa från Jehovas sida.

Det är uppenbart att Jehova, som kan läsa hjärtan och som ”älskar rättfärdighet och rättvisa”, inte handlade fel. (Psalm 33:5) Jona behövde helt enkelt lära sig att Jehovas handlingssätt var i överensstämmelse med fullkomlig  rättvisa. När vi tycker att vi har blivit orättvist behandlade, kan vi fråga oss själva om Jehova kanske ser saken på ett annat sätt.

Några som blev orättvist behandlade

Bibeln berättar om många som fick lida orättvist. Vi kan lära oss mycket genom att undersöka hur de hanterade sin svåra situation. Tänk på Josef som såldes som slav till Egypten av sina avundsjuka bröder. I Egypten försökte hans herres hustru förföra honom, och när hon blev avvisad anklagade hon honom lögnaktigt för att ha gjort omoraliska närmanden. Följden blev att Josef hamnade i fängelse. Men hans tro var starkare än de järnbojor som höll honom fången. Han lät inte denna orättvisa försvaga hans andlighet eller hans förtröstan på Jehova. (1 Moseboken 37:18–28; 39:4–20; Psalm 105:17–19)

En annan man som fick lida orättvist var Nabot. Han blev offer för ett fruktansvärt brott på anstiftan av Isebel, hustru till kung Ahab av Israel. Kungen ville ha Nabots arvsbesittning som låg bredvid palatset. Eftersom en israelit inte fick avstå från sin arvsbesittning för all framtid, avböjde Nabot kungens erbjudande att köpa marken. (3 Moseboken 25:23) Då ordnade Ahabs onda hustru med falska vittnen som anklagade Nabot för att ha hädat Gud och kungen. Därför dödades Nabot och hans söner. Vi kan föreställa oss hur Nabot måste ha känt det när folket plockade upp stenar för att döda honom. (1 Kungaboken 21:1–14; 2 Kungaboken 9:26)

Men allt detta förbleknar i jämförelse med den orättvisa som begicks mot Kristus Jesus. Han dömdes till döden med hjälp av lögner och en olaglig rättegång. Den romerske ståthållare som satt på domarsätet saknade styrkan att stå upp för det som han visste var rätt. (Johannes 18:38–40) Ja, Satan utsatte Kristus Jesus för den största orättvisa som någon någonsin har utsatts för.

Visar de här exemplen att Jehova är likgiltig för orättvisa? Nej! Jehova såg inte dessa fall bara ur mänsklig synvinkel. (Jesaja  55:8, 9) På grund av att Josef såldes som slav kunde han rädda sin familj. Han blev livsmedelsförvaltare i Egypten innan det inträffade en stor hungersnöd som påverkade hans familj. Om Jehova inte hade tillåtit en orättvisa, hade Josef inte hamnat i fängelse. Det var där han uttydde drömmarna för två medfångar, av vilka den ene sedan berättade om Josef för farao, vilket ledde till att Josef blev livsmedelsförvaltare. (1 Moseboken 40:1; 41:9–14; 45:4–8)

Hur var det då med Nabot? Försök återigen att se saken som Jehova gjorde. För Jehova, som kan uppväcka döda, var Nabot så gott som levande till och med när hans döda kropp låg på marken. (1 Kungaboken 21:19; Lukas 20:37, 38) Nabot måste vänta tills Jehova uppväcker honom, men tiden fram till dess är som ett ögonblick, eftersom de döda inte är medvetna om någonting alls. (Predikaren 9:5) Dessutom utkrävde Jehova hämnd för Nabot genom att verkställa dom över Ahab och hans hushåll. (2 Kungaboken 9:21, 24, 26, 35, 36; 10:1–11; Johannes 5:28, 29)

När det gällde Jesus, så dog han. Men Gud uppväckte honom och upphöjde honom till en ställning ”högt över varje regering och myndighet och makt och herradöme och varje namn som nämns”. (Efesierna 1:20, 21) Den orättvisa som Satan utsatte Kristus Jesus för kunde inte hindra Jehova från att belöna sin Son. Jesus var övertygad om att Jehova ögonblickligen skulle ha kunnat utplåna följderna av den orättvisa som den olagliga arresteringen innebar, om detta hade varit Jehovas vilja. Men Kristus visste också att Jehova har en fastställd tid för när han skall uppfylla Skrifterna och för att utplåna följderna av alla orättvisor.

Det är sant att Satan och hans hantlangare utsatte rättfärdiga människor för orättvisor, men Jehova gjorde till slut upp räkningen och utplånade för alltid följderna av orättvisan, eller också kommer han att göra det i framtiden. Vi måste således vänta på Gud för att en orättvisa skall rättas till. (5 Moseboken 25:16; Romarna 12:17–19)

Varför Jehova kan tillåta orättvisa

Jehova kan till och med ha goda skäl att inte rätta till en viss situation. Han kan tillåta att vi får utstå orättvisa som en del av vår kristna fostran. Naturligtvis prövar Gud inte någon ”med det som är ont”. (Jakob 1:13) Men han kan ändå tillåta att en situation utvecklas utan att han ingriper, och han kan uppehålla dem som låter sig formas av sådan fostran. Bibeln försäkrar oss: ”Sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud ... själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka.” (1 Petrus 5:10)

Att Jehova tillåter en orättvisa kan dessutom ge syndare tid att ändra sinne. Bara några veckor efter det att Jesus hade avrättats kände några av judarna som lyssnade till Petrus ”ett hugg i hjärtat”. De omfattade Guds ord av hjärtat och blev döpta. (Apostlagärningarna 2:36–42)

Alla som handlar orättvist kommer inte att ändra sinne. Några kommer till och med att drista sig till att begå grova orättvisor. Men i Ordspråksboken 29:1 står det: ”En man som gång på gång blir tillrättavisad men som gör sin nacke styv skall krossas plötsligt, och det utan läkedom.” Ja, Jehova kommer till slut att ingripa och utplåna dem som framhärdar i ett olämpligt uppförande. (Predikaren 8:11–13)

Vi kan vara säkra på att Jehova vet hur han skall hjälpa oss att återhämta oss från orättvisor, hur lång tid det än kan ta. Och han skall helt visst utplåna följderna av alla de orättvisor vi kan ha fått lida i denna onda tingens ordning. Han har dessutom lovat oss en slutlig belöning, evigt liv i den nya värld där ”rättfärdighet skall bo”. (2 Petrus 3:13)

[Bild på sidorna 16, 17]

Hur kände Nabot det när han utsattes för denna fruktansvärda orättvisa?