Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vi har nytta av att hålla ut under lidande

Vi har nytta av att hålla ut under lidande

Vi har nytta av att hålla ut under lidande

”Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut.” (JAKOB 5:11)

1, 2. Vad visar att Jehova inte avsåg att människan skulle behöva lida?

INGEN normal människa vill lida. Inte heller vår Skapare, Jehova Gud, vill att människor skall lida. Det kan vi förstå när vi undersöker hans inspirerade ord och lägger märke till vad som hände efter det att han hade skapat mannen och kvinnan. Först skapade Gud mannen. ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” (1 Moseboken 2:7) Adam var fullkomlig till både kropp och sinne, och han skulle inte behöva bli sjuk eller dö.

2 Under vilka förhållanden levde då Adam? ”Jehova Gud [planterade] en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format. Alltså lät Jehova Gud varje träd som var inbjudande att se på och gott att äta av växa upp ur marken.” (1 Moseboken 2:8, 9) Ja, Adam hade ett underbart hem. Det fanns inget lidande i Eden.

3. Vilka framtidsutsikter hade det första människoparet?

3 Första Moseboken 2:18 får vi veta: ”Jehova Gud sade vidare: ’Det är inte gott för mannen att vara ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.’” Jehova skapade en fullkomlig hustru åt Adam, vilket gjorde det möjligt för dem att ha ett lyckligt familjeliv. (1 Moseboken 2:21–23) I Bibeln sägs det vidare: ”Gud välsignade dem, och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er.’” (1 Moseboken 1:28) Det första människoparet skulle få det underbara privilegiet att utbreda paradiset i Eden tills det med tiden omfattade hela jorden och utgjorde ett världsomfattande paradis. Och de skulle få avkomlingar som skulle vara lyckliga och inte behöva lida. Vilken strålande början! (1 Moseboken 1:31)

Lidandet börjar

4. Vad är uppenbart beträffande mänskligheten, när vi ser vad som hänt under historiens gång?

4 När vi ser på hur förhållandena har varit under människans historia är det ändå tydligt att det var något som gick helt fel. Det har varit mycket elände, och den mänskliga familjen har fått lida mycket. Alla Adams och Evas avkomlingar har under århundradenas gång blivit sjuka, åldrats och till sist dött. Jorden är långt ifrån ett paradis uppfyllt av lyckliga människor. Situationen beskrivs träffande i Romarna 8:22: ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.”

5. Hur var våra första föräldrar delaktiga i att lidandet kom in i världen?

5 Jehova är inte ansvarig för det enorma lidande som funnits så länge. (2 Samuelsboken 22:31) En del av skulden måste läggas på människorna. ”De handlar fördärvligt, de handlar avskyvärt i sina gärningar.” (Psalm 14:1) Våra första föräldrar, Adam och Eva, fick redan från början allt gott. Det enda som fordrades för att detta skulle fortsätta var att de var lydiga mot Jehova, men de valde att söka bli oberoende av honom. Eftersom de övergav honom, var de inte längre fullkomliga. Deras tillstånd skulle försämras tills de dog. Vi har ärvt denna ofullkomlighet. (1 Moseboken 3:17–19; Romarna 5:12)

6. Hur var Satan delaktig i att lidandet började?

6 Den andevarelse som kom att kallas Satan, Djävulen, var också delaktig i att lidandet började. Han hade fått en fri vilja. Men han missbrukade den här gåvan i ett försök att bli tillbedd. Men det var endast Jehova som skulle tillbes, inte hans skapelser. Det var Satan som fick Adam och Eva att vilja bli oberoende av Jehova, som om de därigenom skulle kunna ”bli som Gud med kunskap om gott och ont”. (1 Moseboken 3:5)

Endast Jehova har rätt att härska

7. Vad visas genom följderna av upproret mot Jehova?

7 De dåliga följderna av upproret visar att endast Jehova, universums Suverän, har rätt att härska och att endast hans styre är rättfärdigt. De gångna årtusendena har visat att Satan, som blev ”den här världens härskare”, har upprättat ett ont, orättfärdigt och våldspräglat styre som är fullständigt otillfredsställande. (Johannes 12:31) Människornas långvariga, bedrövliga styre under Satans kontroll har också visat att de inte har förmåga att styra i rättfärdighet. (Jeremia 10:23) Varje upptänklig form av styre, utom Jehovas styre, måste därför misslyckas. Historien har tydligt visat att det är så.

8. Vad är Jehovas avsikt när det gäller alla former av mänskligt styre, och hur kommer han att förverkliga denna avsikt?

8 Eftersom Jehova nu i tusentals år har låtit människan experimentera med att styra sig själv oberoende av honom, är han i sin fulla rätt att avlägsna alla former av mänskligt styre från jorden och ersätta dem med sin egen regering. En profetia säger angående detta: ”I dessa kungars [jordiska styresmäns] dagar skall himlens Gud upprätta ett kungarike [sin himmelska regering under Kristus] som aldrig skall fördärvas. ... Det skall krossa och göra slut på alla dessa kungariken, men självt skall det bestå för oöverskådliga tider.” (Daniel 2:44) Demoniskt och mänskligt styre skall upphöra, och endast Guds himmelska kungarike kommer att existera och styra över jorden. Kristus kommer att vara kung, och som medregenter kommer han att ha 144 000 trogna tjänare åt Jehova som har tagits från jorden. (Uppenbarelseboken 14:1)

Nyttan av att lida

9, 10. Hur hade Jesus nytta av det han fick lida?

9 Det är av intresse att undersöka vad de som skall regera i det himmelska kungariket har för kvalifikationer. För det första visade Kristus Jesus hur väl kvalificerad han är för sin uppgift som kung. Han hade tillbringat oräkneliga tidsåldrar vid Jehovas sida och gjort sin Faders vilja som en ”mästerlig arbetare”. (Ordspråksboken 8:22–31) När det var Jehovas vilja att Jesus skulle komma till jorden, var han villig att göra det. På jorden inriktade han sig på att tala med andra om Jehovas suveränitet och kungarike. Jesus var ett enastående föredöme för oss alla genom att han fullständigt underordnade sig denna suveränitet. (Matteus 4:17; 6:9)

10 Jesus blev förföljd och till sist dödad. Under sin jordiska tjänst kunde han lägga märke till vilken bedrövlig situation människorna omkring honom befann sig i. Var det till någon nytta för honom att han hade sett detta och att han själv hade fått lida? Ja. I Hebréerna 5:8 sägs det: ”Fast han var [Guds] Son, lärde han sig lydnad genom det han led.” Det Jesus fick vara med om när han var på jorden gjorde honom mer förstående och medkännande. Han fick med egna ögon se hur människor hade det. Han kunde hysa medkänsla med dem som led och bättre förstå hur han skulle kunna komma till deras undsättning. Lägg märke till hur aposteln Paulus framhåller detta i brevet till hebréerna: ”Han [måste] i alla avseenden bli lik sina ’bröder’, för att han skulle bli en barmhärtig och trogen överstepräst för det som hör Gud till, för att frambära ett försoningsoffer för folkets synder. Ty i kraft av att han själv led, när han sattes på prov, kan han komma dem till hjälp som nu sätts på prov.” ”Vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd. Låt oss därför med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” (Hebréerna 2:17, 18; 4:14–16; Matteus 9:36; 11:28–30)

11. Hur kommer det som de blivande kungarna och prästerna har upplevt på jorden att vara till nytta för dem i deras uppgift som härskare?

11 Något liknande kan sägas om de 144 000 som ”har blivit köpta” från jorden för att regera tillsammans med Kristus Jesus i det himmelska kungariket. (Uppenbarelseboken 14:4) De föddes alla som människor på jorden, växte upp i en värld som var full av lidande och fick själva lida. Många blev förföljda, och somliga till och med dödades därför att de bevarade sin ostrafflighet mot Jehova och var villiga att följa Jesus. Men de skämdes inte för vittnesbördet om sin Herre, utan tog sin del i att ”lida ont för de goda nyheterna”. (2 Timoteus 1:8) Eftersom de har erfarenhet av att leva på jorden är de särskilt kvalificerade att döma människorna från himlen. De har lärt sig att vara mer medkännande och omtänksamma och att bli mer angelägna om att hjälpa människor. (Uppenbarelseboken 5:10; 14:2–5; 20:6)

Lyckan hos dem som har ett jordiskt hopp

12, 13. Hur kan de som har ett jordiskt hopp ha nytta av att lida?

12 Kan det nuvarande lidandet leda till något gott för dem som hoppas få leva för evigt på en paradisisk jord som är fri från sjukdom, sorg och död? Den smärta och vånda som lidandet för med sig är sannerligen inget önskvärt i sig självt. Men när vi håller ut under lidande, kan det förfina goda personliga egenskaper och skänka lycka.

13 Så här sägs det i Guds inspirerade ord om detta: ”Även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni lyckliga.” ”Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då.” (1 Petrus 3:14; 4:14) ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja, ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matteus 5:11, 12) ”Lycklig är den man som fortsätter att hålla ut då han prövas, ty när han har blivit godkänd, skall han få livets krona.” (Jakob 1:12)

14. Vad är det som gör att Jehovas tillbedjare kan vara lyckliga när de får lida?

14 Det är inte lidandet i sig självt som gör oss lyckliga. Lyckan, tillfredsställelsen, kommer av att vi vet att vi lider därför att vi gör Jehovas vilja och följer det mönster som Jesus gav. Under det första århundradet blev till exempel några av apostlarna satta i fängelse och sedan förda inför den judiska högsta domstolen därför att de hade predikat om Jesus Kristus. De blev pryglade och sedan frigivna. Vilken inställning hade de? Den bibliska berättelsen säger att de ”gick ... sin väg bort från Sanhedrin, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull”. (Apostlagärningarna 5:17–41) De var lyckliga, inte därför att de hade blivit pryglade och fått känna den fysiska smärta som detta innebar, utan därför att de förstod att detta hade hänt för att de bevarat sin ostrafflighet mot Jehova och följt i Jesu fotspår. (Apostlagärningarna 16:25; 2 Korinthierna 12:10; 1 Petrus 4:13)

15. Hur kan vi i framtiden ha nytta av att vi nu är uthålliga när vi får lida?

15 Om vi med en rätt inställning håller ut under motstånd och förföljelse, kan det öka vår uthållighet. Detta kommer att hjälpa oss att härda ut under det lidande som vi kan få utstå i framtiden. Vi läser: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, eftersom ni vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet.” (Jakob 1:2, 3) Och i Romarna 5:3–5 får vi veta: ”Låt oss ... jubla under vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet, uthålligheten i sin tur ett beprövat tillstånd, det beprövade tillståndet i sin tur hopp, och hoppet medför ingen besvikelse.” Ju mer vi nu håller ut under prövningar på grund av att vi är kristna, desto bättre rustade blir vi att hålla ut under kommande prövningar i den här onda tingens ordning.

Jehova kommer att gottgöra oss

16. Vad kommer Jehova att göra för de framtida kungarna och prästerna som belöning för att de hållit ut under lidande?

16 Också när vi förlorar materiella ägodelar på grund av motstånd eller förföljelse som vi får utstå därför att vi följer den kristna levnadsvägen, kan vi vara övertygade om att Jehova rikligen kommer att belöna oss. Aposteln Paulus skrev till exempel till somliga som hade hoppet att få komma till himlen: ”Ni ... fann er med glädje i att man rövade bort era tillhörigheter, eftersom ni visste att ni själva har en bättre och bestående egendom” som härskare i Guds kungarike. (Hebréerna 10:34) Och föreställ dig den glädje de kommer att känna när de under Jehovas och Kristi ledning får ha del i att förmedla underbara välsignelser till dem som bor på jorden i den nya världen. Det aposteln Paulus skrev till trogna kristna är verkligen sant: ”Jag [anser] att den nuvarande tidsperiodens lidanden inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som skall uppenbaras på oss.” (Romarna 8:18)

17. Vad kommer Jehova att göra för dem som har det jordiska hoppet och som nu tjänar honom lojalt?

17 Det är på liknande sätt med dem som har det jordiska hoppet. Oavsett vad de nu kan förlora eller frivilligt avstå från därför att de tjänar Jehova, kommer han att rikligen belöna dem genom det han skall göra i framtiden. Han skall ge dem fullkomligt, evigt liv på en paradisisk jord. I den nya världen skall Jehova ”torka varje tår från deras ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer”. (Uppenbarelseboken 21:4) Vilket underbart löfte! Ingenting som vi för Jehovas skull frivilligt eller ofrivilligt avstår från i den nuvarande världen kan jämföras med det underbara liv som skall komma och som han skall ge sina trogna tjänare som håller ut under lidande.

18. Vilket trösterikt löfte ger Jehova oss i sitt ord?

18 Inget lidande som vi kan behöva uthärda kommer på något sätt att inverka på glädjen att få leva för evigt i Guds nya värld. Allt kommer att fullständigt kompenseras av de enastående förhållandena i den nya världen. I Jesaja 65:17, 18 får vi veta: ”Det som varit skall man inte mer komma ihåg, inte heller skall tanken på det komma upp i hjärtat. Men jubla och fröjda er för evigt över det som jag skapar.” Det var därför mycket lämpligt att Jesu halvbror Jakob förklarade: ”Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut.” (Jakob 5:11) Ja, om vi troget håller ut när vi får lida, kommer vi att ha nytta av det både nu och i framtiden.

Hur skulle du svara?

• Hur började människornas lidande?

• Vilken nytta kan jordens framtida härskare och invånare ha av att de fått lida?

• Varför kan vi vara lyckliga nu trots att vi får lida?

[Frågor]

[Bild på sidan 27]

De första människorna kunde ha fått en underbar framtid

[Bild på sidan 29]

Jesus såg lidandet, och det förberedde honom för att bli en god kung och överstepräst

[Bild på sidan 31]

Apostlarna ”gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade” på grund av sin tro