Det Jehova förutsäger går i uppfyllelse

”JAG är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag, som från början berättar om slutet och från svunnen tid om de ting som inte har skett.” (Jesaja 46:9, 10) Så säger Jehova, den som med säkerhet kan förutsäga framtiden.

Det är allmänt känt att människan inte kan förutsäga framtiden. Bibeln innehåller profetior, något som borde stimulera alla sanningssökare att undersöka om dessa profetior har sitt ursprung hos Gud. Låt oss se på några av de profetior som redan har gått i uppfyllelse.

Forntida civilisationer

I Bibeln förutsade Gud att Babylon skulle drabbas av evig tillintetgörelse och att Edom, Moab och Ammon också skulle tillintetgöras för evigt. (Jeremia 48:42; 49:17, 18; 51:24–26; Obadja, vers 8, 18; Sefanja 2:8, 9) Det faktum att de här folken har försvunnit som nationer betraktade bevisar att Guds profetiska ord är exakt och tillförlitligt.

Någon kan naturligtvis invända och säga att vem som helst kan förutsäga att en nation med tiden kommer att försvinna, hur mäktig den än är. Men den som säger så glömmer att Bibeln är mer detaljerad än så. Den förutsade till exempel exakt hur staden Babylon skulle besegras, att den skulle erövras av mederna, att de invaderande soldaterna skulle ledas av Cyrus och att floderna som gav staden skydd skulle torka ut. (Jesaja 13:17–19; 44:27–45:1)

Men det var inte alltid som Bibeln förutsade att den nation eller det folk som besegrades också för evigt skulle upphöra att existera. Tvärtom, när Gud sade att staden Jerusalem skulle besegras av babylonierna sade han att den skulle byggas upp igen, trots att babylonierna var kända för att aldrig frige sina fångar. (Jeremia 24:4–7; 29:10; 30:18, 19) Det här gick i uppfyllelse, och judarnas avkomlingar är än i dag ett eget folk.

Jehova sade vidare att Egypten skulle förlora sin ställning som världsvälde men att det därefter skulle bli bebott ”som i forna dagar”. Med tiden skulle detta forntida  världsvälde ”bli ett obetydligt kungarike”. (Jeremia 46:25, 26; Hesekiel 29:14, 15) Även det här gick i uppfyllelse. Jehova förutsade dessutom att Grekland skulle förlora sin ställning som världsvälde, men han sade aldrig att nationen som sådan skulle upphöra att existera. Vissa civilisationer har precis som Jehova förutsagt upphört att finnas till, medan andra civilisationer, som han inte gjort någon sådan förutsägelse om, fortfarande finns kvar. Vad kan vi lära av detta? Jo, att profetiorna i Guds ord är äkta och tillförlitliga.

Förbluffande detaljer

Som nämndes tidigare berättade Jehova mycket ingående hur Babylon skulle falla. På liknande sätt förutsades det i Hesekiels bok att staden Tyros skulle falla och att stenar, trävirke och grus skulle kastas ”i vattnet”. (Hesekiel 26:4, 5, 12) Den här profetian uppfylldes år 332 f.v.t., när Alexander den stores här använde spillrorna efter den besegrade fastlandsstaden till att bygga en grusbank ut till östaden, som därmed kunde erövras.

Profetian i Daniel 8:5–8, 21, 22 och 11:3, 4 innehåller också anmärkningsvärda detaljer om en ovanligt mäktig grekisk kung. Den här härskaren skulle försvinna från scenen när han stod på höjden av sin makt, och hans kungarike skulle sedan delas i fyra delar men inte tillfalla hans efterkommande. Över 200 år efter det att den här profetian skrevs stod det klart att denne mäktige kung var Alexander den store. Enligt profanhistorien dog han en för tidig död, och hans rike delades senare upp mellan fyra av hans generaler – inte mellan hans efterkommande.

Bibelkritiker har hävdat att den här profetian måste ha skrivits i efterhand. Men läs profetian i Daniel som nämns här ovan en gång till. När man betraktar skildringen som  en profetia är den anmärkningsvärt detaljerad. Men om man betraktar den som historia förklädd till profetia, verkar det då inte vara en påfallande brist på detaljer? Om en bedragare som levde efter Alexander den stores tid skulle försöka göra intryck på sina läsare med en uppdiktad profetia, varför tog denne då inte med det faktum att två av Alexanders söner faktiskt försökte ta makten omedelbart efter hans död men att de blev mördade? Varför nämnde han inte att det skulle gå flera årtionden innan de fyra generalerna hade tagit makten över olika områden av Alexanders imperium? Ja, varför nämnde han inte namnen på den mäktige kungen och hans fyra generaler?

Att Bibelns profetior skulle vara skrivna efter det att händelserna inträffat är ett seglivat men obevisat påstående av sådana som har bestämt sig för att det är omöjligt att förutsäga framtiden, innan de ens har undersökt bevisen. De accepterar inte att Bibeln är Guds ord, och därför måste de förklara allting utifrån ett strikt mänskligt perspektiv. Men Gud valde i sin vishet att bara låta nedteckna tillräckligt många detaljer i profetiorna för att bestyrka att han är Bibelns författare. *

Bibelns profetior kan stärka din tro om du tar dig tid till att meditera över hur de har gått i uppfyllelse. Varför inte studera Bibelns profetior lite mer ingående? Tabellerna på sidorna 343–346 i boken ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig” * kan vara till hjälp. Om du följer det här förslaget, gör det då med målet att bygga upp din tro. Ha inte för bråttom så att du bara sträckläser materialet. Tänk i stället med uppskattning på att allt vad Jehova förutsäger ofelbart kommer att inträffa.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 24]

VÄGLEDANDE PRINCIPER I LIVET

Här är en annan tanke som är värd att begrunda. Den Gud som så ingående förutsade världsväldens uppgång och fall har också gett oss principer för hur vi skall leva. Några av dem är:

Det man sår får man skörda. (Galaterna 6:7)

Det är lyckligare att ge än att få. (Apostlagärningarna 20:35)

Lycka kommer av att man tillgodoser sitt andliga behov. (Matteus 5:3)

Om du tillämpar de här principerna kan du vara säker på att det kommer att ge dig lycka och glädje.

[Bilder på sidorna 22, 23]

I Bibeln förutsade Gud det definitiva slutet för de här civilisationerna ...

EDOM

BABYLON

... men inte för de här

GREKLAND

EGYPTEN

[Bildkällor]

Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.

Foto: WHO (Edouard Boubat)

[Bild på sidan 23]

Alexander den store