Efterlikna deras tro

”Se! Jehovas slavinna!”

MARIA tittade storögt upp när besökaren kom in i huset. Han frågade inte efter hennes far eller hennes mor. Han hade kommit för att träffa henne! Han var inte från Nasaret, det var hon helt säker på. I en så liten stad lade man märke till främlingar. Och den här mannen skulle man ha lagt märke till på vilken plats som helst. Han tilltalade henne på ett sätt som hon aldrig tidigare hört: ”Var hälsad, du högt gynnade, Jehova är med dig.” (Lukas 1:28)

På det här sättet presenteras vi i Bibeln för Maria, dotter till Heli i staden Nasaret i Galileen. Hon befann sig i ett skede i livet då hon behövde fatta ett avgörande beslut. Hon var trolovad med Josef, en snickare som inte var rik men som hade en stark tro. Så det kan ha verkat som om hennes liv redan låg utstakat för henne – hon skulle som Josefs hustru leva ett enkelt liv och samarbeta med honom i att fostra deras barn. Men plötsligt kom den här besökaren och gav henne ett uppdrag från Gud som skulle förändra hennes liv.

Du kanske blir förvånad över att få veta att det inte berättas så mycket i Bibeln om Maria. Det sägs inte mycket om hennes bakgrund, ännu mindre om hennes personlighet och ingenting alls om hennes utseende. Men vi kan lära oss mycket av det som Bibeln ändå säger om henne.

För att lära känna Maria behöver vi se längre än till alla de föreställningar som man lär ut i olika religionssamfund. Vi bortser därför från de många olika bilder som gjorts i form av målningar och marmor- eller gipsstatyer. Låt oss också bortse från de komplicerade teologiska lärosatser som ger den här ödmjuka kvinnan sådana upphöjda titlar som ”Guds moder” och ”Himlens drottning”. Vi koncentrerar oss i stället på vad Bibeln faktiskt visar. Det hjälper oss att förstå vilken stark tro hon hade och hur vi kan efterlikna den.

Ett besök av en ängel

Som du kanske vet var Marias besökare inte någon vanlig människa. Det var ängeln Gabriel. När han kallade Maria ”du högt gynnade” blev hon ”djupt skakad” av hans ord och undrade vad denna ovanliga hälsning betydde. (Lukas 1:29) Högt gynnad av vem? Maria väntade sig inte att vara högt gynnad av människor. Men ängeln menade att hon var högt gynnad av Jehova. Det var viktigt för henne. Men hon utgick inte förmätet ifrån att hon redan hade Guds ynnest. Om vi strävar efter att få Guds ynnest, och aldrig högmodigt utgår ifrån att vi redan har hans ynnest, inser vi något mycket viktigt som den unga Maria var fullt medveten om, nämligen att Gud står emot de övermodiga men älskar de ringa och ödmjuka och ger dem sitt stöd. (Jakob 4:6)

Maria skulle komma att behöva sådan ödmjukhet eftersom ängeln erbjöd henne ett nästan ofattbart privilegium. Han förklarade att hon skulle få föda ett barn som skulle bli den mest betydelsefulla människa som någonsin levt. Gabriel sade: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33) Maria kände säkert till det  löfte som Gud hade gett David mer än tusen år tidigare, nämligen att en av hans avkomlingar skulle härska för evigt. (2 Samuelsboken 7:12, 13) Hennes son skulle alltså bli den Messias som Guds folk i många hundra år hade hoppats på!

Ängeln sade dessutom att hennes son skulle ”kallas den Högstes Son”. Hur skulle en jordisk kvinna kunna föda Guds Son? Och hur skulle hon över huvud taget kunna få en son? Hon var trolovad med Josef, men de var ännu inte gifta. Maria tog rättframt upp den frågan med orden: ”Hur skall detta gå till? Jag har ju inte något umgänge med en man.” (Lukas 1:34) Lägg märke till att Maria inte skämdes för att hon var jungfru. Hon var tvärtom stolt över sin renhet. I dag är många ungdomar ivriga att bli av med oskulden och hånar dem som inte blir det. Världen har verkligen förändrats. Jehova däremot har inte förändrats. (Malaki 3:6) Han sätter precis som i Marias dagar värde på dem som håller fast vid hans moralnormer. (Hebréerna 13:4)

Även om Maria var en trogen Guds tjänare var hon ofullkomlig. Hur skulle hon då kunna få ett fullkomligt barn, Guds Son? Gabriel förklarade: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds Son.” (Lukas 1:35) Helig betyder ”ren” eller ”avskild”. I vanliga fall vidarebefordrar människor sitt orena, syndfulla tillstånd till sina avkomlingar. Men i det här fallet skulle Jehova utföra ett unikt underverk. Han skulle överföra sin Sons liv från himlen till Marias moderliv och sedan låta sin verksamma kraft, sin heliga ande, ”överskugga” Maria och skydda barnet från att påverkas av synd. Trodde Maria på ängelns löfte? Hur reagerade hon?

Marias svar till Gabriel

Skeptiker, också vissa av kristenhetens teologer, har svårt att tro på att en jungfru kunde föda barn. Trots all sin utbildning har de inte förstått en enkel sanning. Som Gabriel uttryckte det: ”Ingenting som Gud säger skall vara omöjligt för honom.” (Lukas 1:37) Maria var en ung kvinna med stark tro, och därför accepterade hon att det som Gabriel sade var sant. Men hon var inte lättrogen. Som alla andra förnuftiga människor behövde Maria bygga sin tro på bevis. Och Gabriel var beredd att ge henne fler bevis än hon redan hade. Han berättade om hennes äldre släkting Elisabet, som länge hade varit känd som den ofruktsamma kvinnan. Gud hade genom ett underverk gjort det möjligt för henne att bli havande!

Vad skulle Maria nu göra? Hon hade fått sitt uppdrag och hade fått bevis för att Gud skulle göra allt som Gabriel hade sagt. Vi bör inte tänka oss att det här privilegiet inte väckte några farhågor hos henne eller förde med sig några svårigheter. Hon hade till exempel sin trolovning med Josef att tänka på. Skulle han fortfarande vilja gifta sig med henne när han fick reda på att hon var med barn? Och  uppdraget kan i sig självt ha känts skrämmande och stort. Hon skulle inom sig bära den som Gud värderade högst av alla sina skapelser – hans egen älskade Son! Hon skulle ta hand om honom när han var ett hjälplöst spädbarn och skydda honom i en ond värld. Ja, vilket ansvar!

Bibeln visar att även kraftfulla och trogna män ibland har tvekat att ta emot svåra uppdrag från Gud. Mose protesterade och sade att han inte var tillräckligt talför för att kunna vara Guds talesman. (2 Moseboken 4:10) Jeremia invände att han bara var ”en pojke”, för ung för att ta på sig den uppgift som Gud gav honom. (Jeremia 1:6) Och Jona flydde från sitt uppdrag! (Jona 1:3) Hur skulle Maria göra?

Hennes enkla ord återspeglar hennes ödmjukhet och lydnad. Hon sade till Gabriel: ”Se! Jehovas slavinna! Må det ske med mig som du har sagt.” (Lukas 1:38) En slavinna var den lägsta av alla tjänare. Hennes liv låg helt i händerna på hennes herre. Det var så Maria kände för sin Herre, Jehova. Hon visste att hon var trygg i hans händer, att han är lojal mot dem som är lojala mot honom och att han skulle välsigna henne om hon gjorde sitt allra bästa i detta svåra uppdrag. (Psalm 18:25)

Ibland kan vi tycka att det som Gud förväntar av oss verkar svårt, rentav omöjligt. Men i sitt ord ger han oss goda skäl att förtrösta på honom, att precis som Maria lägga vårt liv i hans händer. (Ordspråksboken 3:5, 6) Kommer vi att göra det? I så fall kommer han att belöna oss, vilket ger oss skäl att bygga upp en ännu starkare tro på honom.

Besöket hos Elisabet

Det Gabriel sade om Elisabet betydde mycket för Maria. Av alla kvinnor i hela världen fanns det ingen som skulle kunna förstå hennes situation bättre. Maria skyndade i väg till Judas bergsbygd, en färd på kanske tre eller fyra dagar. När Maria kom in i det hus där Elisabet och prästen Sakarja bodde, belönade Jehova henne med ytterligare bevis som stärkte hennes tro. Elisabet hörde Marias hälsning och kände omedelbart hur barnet i hennes moderliv spratt till av glädje. Hon uppfylldes av helig ande och talade om Maria som ”min Herres mor”. Gud uppenbarade för Elisabet att Marias son skulle bli hennes Herre, Messias. Hon blev dessutom inspirerad att berömma Maria för hennes trogna lydnad: ”Lycklig är också hon som trodde.” (Lukas 1:39–45) Ja, allt som Jehova hade lovat Maria skulle uppfyllas!

Nu var det Marias tur att tala. Hennes ord finns omsorgsfullt bevarade i Lukas 1:46–55. Det är helt klart det längsta anförande av Maria som finns upptecknat i Bibeln, och det säger en hel del om henne. Det visar vilken tacksam och uppskattande anda hon hade när hon prisade Jehova för att han välsignade henne med privilegiet att få bli mor till Messias. Det visar också hur stark tro hon hade när hon talar om hur Jehova förnedrar de övermodiga och mäktiga och hjälper de ringa och fattiga som önskar tjäna honom. Det säger också en del om vilken kunskap hon hade. Enligt en beräkning hänvisade hon till Bibelns hebreiska skrifter över 20 gånger!

Maria hade tydligtvis begrundat Guds ord. Men hon förblev ändå ödmjuk och lät Skrifterna tala i stället för att föra fram sina egna tankar. Den son som då växte inom henne skulle en dag visa en liknande inställning. Han sade: ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Vi bör fråga oss själva: Visar jag en sådan respekt och vördnad för Guds ord? Eller föredrar jag mina egna tankar och idéer? Det är uppenbart vad Marias svar var.

Maria stannade kvar hos Elisabet i tre månader, och de kunde utan tvivel uppmuntra varandra mycket. (Lukas 1:56) Dessa båda kvinnor påminner oss om vilken betydelse våra vänner har. Om vi väljer våra vänner bland dem som verkligen älskar vår Gud, Jehova, kommer vi helt visst att växa andligen och dras närmare honom. (Ordspråksboken  13:20) Till slut var det dock dags för Maria att vända hemåt. Vad skulle Josef säga när han fick reda på hennes tillstånd?

Maria och Josef

Maria väntade förmodligen inte tills alla kunde se att hon var med barn. Hon var helt enkelt tvungen att tala med Josef. Hon kanske funderade på hur den här ordentlige och gudfruktige mannen skulle reagera för det hon hade att säga. Men hon berättade för honom om allt som hade hänt henne. Som du säkert kan tänka dig blev Josef djupt oroad. Han ville så gärna tro sin älskade, men hon talade om något som aldrig tidigare hade inträffat. Bibeln säger inte något om vilka tankar som for genom hans huvud eller hur han resonerade. Men den säger att han bestämde sig för att skilja sig från henne, eftersom trolovade par då betraktades som gifta. Han ville emellertid inte att hon skulle bli offentligt vanärad eller straffad, så han valde att skilja sig från henne i hemlighet. (Matteus 1:18, 19) Det måste ha smärtat Maria att se hur den här omtänksamme mannen våndades i den nya situationen. Men hon blev inte bitter.

Jehova tillät inte Josef att fullfölja det som han tyckte verkade vara bäst. I en dröm berättade Guds ängel för honom att Maria faktiskt hade blivit med barn genom ett underverk. Det måste ha varit en lättnad! Nu gjorde Josef det som Maria hade gjort redan från första början – han handlade i enlighet med Jehovas ledning. Han tog Maria till hustru, och han förberedde sig för den unika uppgiften att ta hand om Jehovas Son. (Matteus 1:20–24)

Gifta par och de som överväger att gifta sig kan lära sig mycket av det här unga paret som levde för 2 000 år sedan. När Josef såg sin unga hustru fullgöra sina plikter som mor var han säkert tacksam för att Jehovas ängel hade gett honom vägledning. Josef måste ha insett hur viktigt det är att förlita sig på Jehova när man fattar avgörande beslut. (Psalm 37:5; Ordspråksboken 18:13) Som familjens huvud fortsatte han utan tvivel att vara grundlig och omtänksam när han fattade beslut.

Och vad kan vi dra för slutsatser av Marias villighet att gifta sig med Josef? Även om han först kan ha tyckt att det var svårt att förstå hennes berättelse, gav hon honom tid och fortsatte att ha tilltro till honom som den som skulle bli familjens huvud. Hon insåg hur viktigt det är att vara tålmodig, och det är också en fin lärdom för kristna kvinnor i våra dagar. Slutligen lärde de här händelserna säkerligen både Josef och Maria mycket om värdet av att vara öppna och ärliga mot varandra.

Det här unga paret byggde helt visst sitt äktenskap på den bästa tänkbara grund. De älskade båda två Jehova Gud över allt annat och var som ansvarsfulla, omtänksamma föräldrar ivriga att behaga honom. Större glädjeämnen låg naturligtvis framför dem – och även större utmaningar. De stod inför uppgiften att uppfostra Jesus, som skulle växa upp till den största människa som världen någonsin skådat.

[Bild på sidan 17]

Kärlek till Gud är den bästa tänkbara grunden för ett äktenskap