Viktiga detaljer från Johannes brev och Judas brev
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Johannes brev och Judas brev
DE TRE brev som aposteln Johannes skrev är några av de sista böckerna i Bibeln, och de skrevs troligen år 98 v.t. i Efesos. De två första breven uppmuntrar de kristna att fortsätta att vandra i ljuset och att bekämpa avfälligheten som håller på att göra intrång. I sitt tredje brev talar Johannes om att vandra i sanningen och uppmanar också de kristna att samarbeta.
Jesu halvbror Judas skrev sitt brev i Palestina, troligen år 65 v.t. Han varnar sina medkristna för onda människor som har smugit sig in i församlingen, och han ger råd om hur de skall kunna stå emot dåligt inflytande. Johannes tre brev och Judas brev kan hjälpa oss att förbli starka i tron även när vi möter svårigheter. (Hebr. 4:12)
FORTSÄTT ATT VANDRA I LJUSET, I KÄRLEKEN OCH I TRON
Johannes första brev riktar sig till alla som är i gemenskap med Kristus och ger god vägledning som hjälper kristna att ta avstånd från avfällighet och stå upp för sanning och rättfärdighet. Han betonar hur viktigt det är att fortsätta att vandra i ljuset, i kärleken och i tron.
”Om vi vandrar i ljuset, liksom han [Gud] själv är i ljuset”, skriver Johannes, ”då har vi gemenskap med varandra.” Och eftersom Gud är kärlekens källa säger Johannes: ”Låt oss fortsätta att älska varandra.” ”Kärleken till Gud” gör att vi ”håller hans bud”, och vi segrar över världen genom ”vår tro” på Jehova Gud, hans ord och hans Son. (1 Joh. 1:7; 4:7; 5:3, 4)
Svar på bibliska frågor:
2:2; 4:10 – På vilket sätt är Jesus ett ”försoningsoffer”? Att försona betyder att ”blidka” eller att ”återupprätta vänskapliga förbindelser mellan parter”. Jesus fyllde kraven på fullkomlig rättvisa när han gav sitt liv, och han utgör därför ett försoningsoffer. På grundval av det offret kunde Gud visa barmhärtighet, och han kunde förlåta de synder som begås av dem som tror på Jesus. (Joh. 3:16; Rom. 6:23)
2:7, 8 – Vilket bud är det som enligt Johannes är både ”gammalt” och ”nytt”? Johannes syftar på budet om självuppoffrande broderlig kärlek. (Joh. 13:34) Johannes kallar det ”gammalt” därför att Jesus hade gett det över 60 år innan det här inspirerade brevet skrevs. De troende hade alltså haft det ”från början” av sitt liv som kristna. Budet är också ”nytt” på så sätt att det går längre än budet om att älska sin nästa som sig själv och kräver självuppoffrande kärlek. (3 Mos. 19:18; Joh. 15:12, 13)
3:2 – Vad har ”inte gjorts uppenbart” för smorda kristna, och vem skall de se ”alldeles som han är”? Det som inte har gjorts uppenbart för dem är hur deras kropp kommer att vara när de uppväcks till andligt liv i himlen. (Fil. 3:20, 21) Men det de vet är att ”när han [Gud] görs uppenbar kommer ... [de] att bli lika honom, ty då får ... [de] se honom alldeles som han är”, dvs. som ”Anden”. (2 Kor. 3:17, 18)
5:5–8 – På vilket sätt vittnade vattnet, blodet och anden om att ”Jesus är Guds Son”? När Jesus blev döpt i vatten sade Jehova själv att han hade godkänt sin Son, och därför kan det sägas att vattnet vittnade. (Matt. 3:17) Jesu blod, eller liv, som gavs till ”en motsvarande lösen för alla”, visade också att han är Guds Son. (1 Tim. 2:5, 6) Och den heliga anden vittnade om att Jesus är Guds Son när den sänkte sig ner över honom vid hans dop så att han sedan gick ”igenom landet och gjorde gott och läkte alla som var förtryckta av Djävulen”. (Joh. 1:29–34; Apg. 10:38)
Lärdomar för oss:
2:9–11; 3:15. Om en kristen låter någon eller något förstöra hans broderliga kärlek kommer han att vandra i andligt mörker utan att veta vart han är på väg.
FORTSÄTT ATT ”VANDRA I SANNINGEN”
Johannes inleder sitt andra brev med orden: ”Den äldre mannen till den utvalda frun och till hennes barn.” Han säger att han gläder sig åt att han ”har funnit några av ... [hennes] barn vandra i sanningen”. (2 Joh. v. 1, 4)
Johannes uppmuntrar sina läsare att uppodla kärlek och skriver sedan: ”Detta är vad kärleken innebär: att vi fortsätter att vandra i överensstämmelse med hans befallningar.” Johannes varnar dem också för ”bedragaren och antikrist”. (2 Joh. v. 5–7)
Svar på bibliska frågor:
1, 13 – Vem är ”den utvalda frun”? Det är möjligt att Johannes riktar sig till en särskild kvinna vid namn Kyria, som är det grekiska ordet för ”fru”. Det kan också hända att han skriver till en särskild församling och använder ett bildspråk för att förvilla eventuella förföljare. Om det senare är fallet är barnen församlingsmedlemmarna, och hennes ”systers ... barn” är medlemmarna i en annan församling.
7 – Vad menar Johannes när han talar om att Jesus har kommit, och på vilket sätt bekänner bedragare inte detta? Johannes talar inte om Jesu framtida, osynliga ankomst. I stället talar han om att Jesus har kommit i köttet och blivit smord som Kristus, eller Messias. (1 Joh. 4:2) Bedragare bekänner inte att Jesus har kommit i köttet. De kan förneka sådant som att Jesus någonsin har levt eller att han blev smord med helig ande.
Lärdomar för oss:
2, 4. Det är nödvändigt för vår räddning att vi lär känna och följer ”sanningen” – den kristna läran som finns nedtecknad i Bibeln. (3 Joh. v. 3, 4)
8–11. Om vi inte vill gå miste om ”oförtjänt omtanke, barmhärtighet och frid ... från Gud, Fadern, och från Jesus Kristus” och den kärleksfulla gemenskapen med våra medtroende, måste vi ”ta” oss ”i akt” andligen och avvisa dem som ”inte förblir i Kristi lära”. (2 Joh. v. 3)
BLI ”MEDARBETARE I SANNINGEN”
Johannes tredje brev är riktat till hans personlige vän Gajus. ”Jag har ingen större orsak till tacksamhet än detta”, skriver han, ”att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” (3 Joh. v. 4)
Johannes berömmer Gajus för att han ”utför ett troget arbete” med att hjälpa bröder som besöker församlingen han tillhör. ”Vi är ... skyldiga att ta emot sådana personer gästfritt”, säger aposteln, ”så att vi kan bli medarbetare i sanningen.” (3 Joh. v. 5–8)
Svar på bibliska frågor:
11 – Varför väljer en del att göra det som är ont? De saknar andlighet, och därför kan de inte se Gud med förståndets ögon. Eftersom de inte kan se honom med sina bokstavliga ögon, uppför de sig som om han inte heller kan se dem. (Hes. 9:9)
14 – Vilka är ”vännerna”? Uttrycket ”vännerna” syftar här inte bara på sådana som har en nära relation till varandra. Johannes använder det om medtroende i allmänhet.
Lärdomar för oss:
4. Andligt mogna församlingsmedlemmar blir mycket glada när de ser att de yngre ”fortsätter att vandra i sanningen”. Och vilken fantastisk glädje föräldrar känner när de kan hjälpa sina barn att bli tjänare åt Jehova!
5–8. Några av dem som arbetar hårt för sina bröder av kärlek till dem och till Jehova är resande tillsyningsmän, missionärer, beteliter och pionjärer. Deras tro är värd att efterlikna, och de förtjänar vår kärlek och vårt stöd.
9–12. Vi bör efterlikna den trogne Demetrios och inte Diotrefes, som sladdrade och var en baktalare.
”BEVARA ER SJÄLVA I GUDS KÄRLEK”
Judas beskriver dem som infiltrerar församlingen som sådana som ”knotar och klagar över sin lott i livet” och ”vandrar efter sina egna begär”. De ”talar svulstiga ord, medan de beundrar personligheter”. (Jud. v. 4, 16)
Hur kan de kristna stå emot dåligt inflytande? ”Ni, älskade”, skriver Judas, ”kom ihåg de uttalanden som tidigare har gjorts av vår Herre Jesu Kristi apostlar.” Han tillägger: ”Bevara er själva i Guds kärlek.” (Jud. v. 17–21)
Svar på bibliska frågor:
3, 4 – Varför uppmanade Judas de kristna att ”kämpa hårt” för tron? Därför att ”ogudaktiga människor” hade smugit sig in i församlingen. Dessa vände ”Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet”.
20, 21 – Hur kan vi ”bevara ... [oss] själva i Guds kärlek”? Vi gör det på tre sätt: 1) Vi bygger upp oss själva på vår ”allra heligaste tro” genom att studera Guds ord och förkunna flitigt; 2) vi ber ”med helig ande”, så att våra böner är i harmoni med andens inflytande; och 3) vi tror på det som gör evigt liv möjligt – Jesu Kristi lösenoffer. (Joh. 3:16, 36)
Lärdomar för oss:
5–7. Kan de onda slippa undan Jehovas dom? De tre varnande exempel som Judas räknar upp visar att det är omöjligt.
8–10. Vi bör följa ärkeängeln Mikaels exempel och visa respekt för dem som Jehova har gett myndighet.
12. Avfällingar som visar falsk kärlek är lika farliga för vår tro som blindskär är för ett skepp eller för den som simmar. Falska lärare kan framstå som generösa, men de är som vattenlösa moln eftersom de är tomma andligen. De ger ingen frukt, precis som döda träd på senhösten. De står inför förintelse, precis som träd uppryckta med rötterna. Vi är verkligen förståndiga om vi håller oss undan avfällingar.
22, 23. De sanna kristna hatar det onda. Mogna medlemmar i församlingen – särskilt förordnade tillsyningsmän – ger andlig hjälp för att försöka rädda dem ”som tvivlar” undan den eviga tillintetgörelsens eld.
[Bilder på sidan 28]
Vattnet, anden och blodet vittnade om att ”Jesus är Guds Son”