Den trogne förvaltaren och den styrande kretsen
Den trogne förvaltaren och den styrande kretsen
”Vem är i själva verket den trogne förvaltare, den omdömesgille, som hans herre skall sätta över sin tjänarskara till att ständigt ge dem deras tillmätta kost i rätt tid?” (LUK. 12:42)
1, 2. Vilken viktig fråga väckte Jesus i samband med att han talade om det sammansatta tecknet på de sista dagarna?
I SAMBAND med att Jesus talade om det sammansatta tecknet på de sista dagarna väckte han frågan: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid?” Jesus sade sedan att den här slaven skulle bli belönad för sin trohet genom att bli satt över alla sin herres tillhörigheter. (Matt. 24:45–47)
2 Flera månader tidigare hade Jesus ställt en liknande fråga. (Läs Lukas 12:42–44.) Han kallade då slaven en ”förvaltare” och talade om tjänstefolket som ”sin tjänarskara”. En förvaltare är en husföreståndare som är satt över tjänarna. Men förvaltaren är också en tjänare. Vem är den här slaven, eller förvaltaren, och hur delar han ut ”mat i rätt tid”? Det är viktigt att vi alla vet vilken den kanal är som används för att dela ut andlig mat.
3. a) Hur har bibelkommentatorer försökt förklara Jesu uttalande om ”slaven”? b) Vem är ”förvaltaren”, eller ”slaven”, och vilka är ”tjänarskaran”, eller ”tjänstefolket”?
3 Många bibelkommentatorer i kristenheten menar att Jesu ord avser dem som har ansvarsställningar bland de till bekännelsen kristna. Men Jesus, som omnämns som ”herre” i liknelsen, sade inte att det skulle finnas många slavar i de olika trossamfunden inom kristenheten. Han framhöll i stället tydligt att det bara skulle finnas en enda ”förvaltare”, eller ”slav”, som han skulle sätta över alla sina tillhörigheter. Alldeles som den här tidskriften ofta har förklarat måste förvaltaren vara en bild av den ”lilla hjorden”, de smorda lärjungarna som grupp betraktade. Som sammanhanget i Lukas evangelium visar hade Jesus just talat om dessa. (Luk. 12:32) ”Tjänarskaran”, eller ”tjänstefolket”, syftar på den gruppen men riktar uppmärksamheten på de uppgifter som de enskilda individerna i den har. Det här väcker en intressant fråga: Tar varje enskild individ i slavklassen del i att framställa andlig mat i rätt tid? Svaret blir uppenbart när vi noggrant undersöker vad Bibeln säger.
Jehovas tjänare i forna tider
4. Hur omtalade Jehova den forntida nationen Israel, och vad är det viktigt att lägga märke till när det gäller den nationen?
4 Jehova omtalade sitt folk, den forntida nationen Israel, som en kollektiv tjänare. ”’Ni [plural] är mina vittnen [plural]’, lyder Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare [singular] som jag har utvalt’.” (Jes. 43:10) Alla i nationen ingick i denna enda tjänarklass. Men det är viktigt att lägga märke till att det endast var prästerna och de icke-prästerliga leviterna som hade ansvaret att undervisa nationen. (2 Krön. 35:3; Mal. 2:7)
5. Vilken stor förändring sade Jesus skulle ske?
5 Var nationen Israel den slav som Jesus talade om? Nej. Det förstår vi av det som Jesus sade till judarna på sin tid: ”Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43) Det är tydligt att det skulle ske en förändring. Jehova skulle använda sig av en ny nation. Men när det gäller arbetet med att ge andlig undervisning skulle slaven i Jesu liknelse arbeta efter ungefär samma mönster som ”tjänaren” på det forntida Israels tid.
Den trogne slaven framträder
6. Vilken ny nation blev till vid pingsten år 33, och vilka blev en del av den?
6 Den nya nationen, ”Guds Israel”, består av andliga israeliter. (Gal. 6:16; Rom. 2:28, 29; 9:6) Den blev till när Guds ande utgöts vid pingsten år 33. Därefter blev alla smorda kristna en del av den här nationen, som nu var den slavklass som deras herre, Jesus Kristus, utsett. Var och en som tillhörde den nationen fick i uppdrag att predika de goda nyheterna och göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Men skulle alla medlemmarna av den gruppen hjälpa till med att framställa andlig mat i rätt tid? Vi ska se vad Bibeln ger för svar på den frågan.
7. Vad var från början apostlarnas främsta uppgift, och vilket ytterligare ansvar fick de?
7 När Jesus utvalde sina 12 apostlar sändes de ut för att predika de goda nyheterna för andra, och det var deras främsta uppgift. (Läs Markus 3:13–15.) Det här var helt i överensstämmelse med grundbetydelsen av det grekiska ordet apostolos, som är avlett av ett verb som betyder ”sända ut”. Men allteftersom tiden gick och den kristna församlingen skulle bildas blev uppdraget som apostel en ”tjänst att öva tillsyn”. (Apg. 1:20–26)
8, 9. a) Vilka hade huvudansvaret för att dela ut andlig mat? b) Vilka andra fick viktiga ansvarsuppgifter, något som den styrande kretsen bekräftade?
8 Vad var de 12 apostlarnas främsta ansvar? Svaret framgår av det som hände efter pingstdagen. När det uppstod en tvist om den dagliga utdelningen av mat till änkorna, samlade de 12 apostlarna lärjungarna och sade: ”Det är inte tillfredsställande att vi överger Guds ord för att dela ut mat vid borden.” (Läs Apostlagärningarna 6:1–6.) Apostlarna utsåg då andra andligt kvalificerade bröder till att ta hand om denna ”nödvändiga uppgift”, så att apostlarna kunde ägna sig ”åt ordets tjänst”. Det här ledde till Jehovas välsignelse. ”Guds ord [fortsatte] att vinna spridning”, och ”antalet lärjungar ökade mycket i Jerusalem”. (Apg. 6:7) Det var alltså apostlarna som hade huvudansvaret för arbetet med att dela ut andlig mat. (Apg. 2:42)
9 Med tiden blev andra betrodda med viktiga ansvarsuppgifter. Församlingen i Antiokia sände under den heliga andens vägledning ut Paulus och Barnabas som missionärer. De blev också kända som apostlar, även om de inte var bland de ursprungliga 12. (Apg. 13:1–3; 14:14; Gal. 1:19) Deras förordnande bekräftades senare av den styrande kretsen i Jerusalem. (Gal. 2:7–10) Strax därefter hjälpte Paulus till med att dela ut andlig mat. Han skrev sitt första inspirerade brev.
10. Tog alla smorda kristna del i att framställa andlig mat under det första århundradet? Förklara.
10 Men hade alla smorda kristna ansvaret att öva tillsyn över predikoarbetet och att framställa andlig mat? Nej. Aposteln Paulus säger: ”Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar?” (1 Kor. 12:29) Alla smorda kristna tog del i predikoarbetet, men det var endast ett begränsat antal – bara åtta stycken – som användes för att skriva de 27 böckerna i de kristna grekiska skrifterna.
Den trogne slaven i vår tid
11. Vilka ”tillhörigheter” sattes slaven över?
11 Jesu ord i Matteus 24:45 visar tydligt att det skulle finnas en trogen och omdömesgill slavklass på jorden även under ändens tid. I Uppenbarelseboken 12:17 omtalas de som tillhör den klassen som ”de övriga” av kvinnans avkomma. Som grupp betraktade har de blivit satta över alla Kristi ”tillhörigheter” här på jorden. Dessa tillhörigheter, som den trogne förvaltaren har fått i ansvar att ta hand om, är Kungens intressen på jorden. De innefattar Guds kungarikes jordiska undersåtar och de byggnader som används för att främja predikandet av de goda nyheterna.
12, 13. Hur vet en kristen att han eller hon har den himmelska kallelsen?
12 Hur vet en kristen om han eller hon har det himmelska hoppet och tillhör kvarlevan av andliga israeliter? Svaret finner vi i aposteln Paulus ord till dem som likt honom hade det himmelska hoppet: ”Alla som leds av Guds ande är Guds söner. Ni har ju inte fått en slaveriets ande, som på nytt orsakar fruktan, utan ni har fått en ande som hör adoption som söner till, och genom denna ande ropar vi: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: ja, Guds arvingar och Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” (Rom. 8:14–17)
13 Enkelt uttryckt blir de här personerna smorda med Guds heliga ande och får en himmelsk ”kallelse”, eller ”inbjudan”. (Hebr. 3:1, noten) Det här är en personlig inbjudan från Gud. De som får den tar genast emot den och ifrågasätter den inte. De känner inga tvivel och ingen fruktan när det gäller denna pånyttfödelse som Guds söner. (Läs 1 Johannes 2:20, 21.) Det är alltså inte de själva som väljer det här hoppet, utan Jehova sätter sitt sigill på dem genom att ge dem helig ande. (2 Kor. 1:21, 22; 1 Petr. 1:3, 4)
Den rätta inställningen
14. Hur ser de smorda på sin kallelse?
14 Hur bör de smorda se på sig själva medan de väntar på sin himmelska belöning? De inser att även om de har fått en underbar inbjudan, så är det inget annat än det – en inbjudan. De måste förbli trogna intill döden för att få den här belöningen. De har samma ödmjuka inställning som Paulus, som sade: ”Bröder, jag anser mig inte ännu ha gripit det; men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och jagar fram emot målet efter segerpriset, Guds kallelse uppåt genom Kristus Jesus.” (Fil. 3:13, 14) Den smorda kvarlevan måste göra sitt yttersta för att ”vandra värdigt den kallelse varmed ... [de] blev kallade”, och de måste göra det med ”all ödmjukhet” och med ”fruktan och bävan”. (Ef. 4:1, 2; Fil. 2:12; 1 Thess. 2:12)
15. a) Hur bör de kristna se på dem som tar del av brödet och vinet vid Åminnelsen? b) Hur bör de smorda se på sig själva?
15 Hur bör då andra kristna se på någon som säger sig ha blivit smord och börjar ta del av brödet och vinet vid Åminnelsen? Ingen bör döma honom eller henne. Det är en sak mellan personen själv och Jehova. (Rom. 14:12) Men kristna som verkligen är smorda kräver inte att få särskild uppmärksamhet. De menar inte att det förhållandet att de är smorda ger dem särskild insikt utöver vad till och med erfarna medlemmar av den ”stora skaran” kan ha. (Upp. 7:9) De anser inte att de nödvändigtvis har mer helig ande än sina följeslagare av de ”andra fåren”. (Joh. 10:16) De förväntar inte att bli behandlade på något särskilt sätt och hävdar inte att de genom att ta del av brödet och vinet står över de förordnade äldste i församlingen.
16–18. a) Har alla smorda kristna del i att föra fram nya andliga sanningar? Belys svaret. b) Varför behöver inte den styrande kretsen rådgöra med alla som säger sig vara smorda?
16 Ingår alla dessa smorda utöver jorden i ett globalt nätverk som på ett eller annat sätt uppenbarar nya andliga sanningar? Nej. Även om slavklassen som grupp betraktad har ansvaret att dela ut mat åt det andliga hushållet, har inte alla enskilda individer i slavklassen samma ansvar eller arbetsuppgifter. (Läs 1 Korinthierna 12:14–18.) Som det sades tidigare i artikeln tog alla under det första århundradet del i det viktiga predikoarbetet. Men det var bara ett mycket begränsat antal som användes för att skriva Bibelns böcker, och det var inte heller alla som hade tillsyn över den kristna församlingen.
17 Vi kan belysa det så här: I Bibeln sägs det att ”församlingen” vidtar vissa åtgärder för att ta itu med allvarliga problem. (Matt. 18:17) Men i själva verket är det endast de äldste som i egenskap av församlingens representanter vidtar dessa åtgärder. De äldste tar inte kontakt med varje medlem av församlingen för att höra vad var och en tycker innan de fattar ett beslut. De utför den uppgift som de har tilldelats och företräder hela församlingen.
18 På liknande sätt är det i dag ett begränsat antal smorda män som har ansvaret att företräda slavklassen. De utgör Jehovas vittnens styrande krets. Dessa män, som utväljs och leds av den heliga anden, har tillsyn över predikoarbetet och det andliga undervisningsprogrammet. Men precis som under det första århundradet rådgör inte den styrande kretsen med varje enskild medlem av slavklassen innan den beslutar något. (Läs Apostlagärningarna 16:4, 5.) Alla smorda vittnen är dock mycket engagerade i det viktiga skördearbete som nu pågår. Som klass betraktad är ”den trogne och omdömesgille slaven” en enda kropp, men som enskilda individer har de olika uppgifter. (1 Kor. 12:19–26)
19, 20. Vilken balanserad syn har den stora skaran på ”den trogne och omdömesgille slaven” och den styrande kretsen?
19 Hur bör det som vi nu har gått igenom påverka den ständigt växande stora skara som hoppas få leva för evigt på jorden? Som en del av Kungens tillhörigheter understöder de med glädje alla de anordningar och beslut som kommer från den styrande kretsen, som representerar ”den trogne och omdömesgille slaven”. Medlemmarna av den stora skaran uppskattar den andliga mat som framställs under den styrande kretsens ledning. De respekterar slaven som grupp betraktad, men de är samtidigt noga med att inte upphöja enskilda individer som säger sig tillhöra den slaven. En kristen som verkligen blivit smord med Guds ande vill inte bli upphöjd på något sätt och förväntar inte heller att bli det. (Apg. 10:25, 26; 14:14, 15)
20 Vare sig vi tillhör ”tjänstefolket” och är en del av den smorda kvarlevan eller är medlemmar av den stora skaran, bör vi vara fast beslutna att samarbeta helt och fullt med den trogne förvaltaren och den styrande kretsen. Må vi alla ”ständigt [vara] vaksamma” och visa oss trogna ända till slutet. (Matt. 24:13, 42)
Minns du?
• Vem är ”den trogne och omdömesgille slaven”, och vilka är tjänstefolket?
• Hur vet någon om han eller hon har den himmelska kallelsen?
• Vilka har huvudansvaret för att framställa ny andlig mat?
• Hur bör de som är smorda se på sig själva?
[Frågor]
[Bild på sidan 23]
I vår tid representerar den styrande kretsen den trogna och omdömesgilla slavklassen. Under det första århundradet fanns det en liknande anordning.