Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Ett rikt och meningsfullt liv som ogift

Ett rikt och meningsfullt liv som ogift

Ett rikt och meningsfullt liv som ogift

”OCH så gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar.” Ungefär så slutar många sagor. Romantiska filmer och böcker har ofta ett liknande budskap: man blir lycklig bara man gifter sig. Och inom de flesta kulturer är pressen stor på de unga att de ska gifta sig. ”Ibland känns det som om det enda målet för en tjej är att bli gift”, sade Debby när hon var i 25-årsåldern. ”Andra får det att låta som om livet inte börjar förrän man har gift sig.”

En andlig människa har inte en så svartvit syn på saken. Även om de flesta israeliter gifte sig och det ansågs vara det normala, så berättar Bibeln om ogifta män och kvinnor som hade ett rikt och meningsfullt liv. I vår tid har en del kristna själva valt att inte gifta sig. Andra är ogifta på grund av olika omständigheter i livet. Oavsett varför man inte är gift kan man ställa sig en viktig fråga: Hur kan man som ogift få ett bra och lyckligt liv?

Jesus gifte sig inte, och det är förståeligt med tanke på det uppdrag han hade fått. Han sade att några av hans efterföljare också skulle ”ge rum” åt ett liv som ogift. (Matt. 19:10–12) För att vara lycklig som ogift menade Jesus alltså att man måste acceptera sin livssituation och ge rum åt den i sinnet och hjärtat.

Gäller det här rådet bara dem som medvetet har valt att inte gifta sig för att de ska kunna koncentrera sig helt på teokratiska uppgifter? (1 Kor. 7:34, 35) Inte nödvändigtvis. Tänk på hur det kan vara för en kristen som kanske skulle vilja gifta sig men som inte har hittat någon lämplig äktenskapspartner. ”För inte så länge sedan var det en kille på jobbet som inte är ett vittne som helt oväntat friade till mig”, berättar Ana, en ogift syster i 30-årsåldern. ”På sätt och vis kände jag mig smickrad, men jag slog snabbt bort den känslan. Jag vill ju gifta mig med någon som kan hjälpa mig att komma närmare Jehova.”

En stark önskan att gifta sig ”i Herren” har hjälpt många systrar i Anas situation att inte välja en icke troende man. * (1 Kor. 7:39; 2 Kor. 6:14) De har respekt för det Gud säger och väljer därför att vara ogifta, åtminstone för en tid. Hur kan de klara av det?

Fokusera på det som är positivt

Förmågan att acceptera en situation som kanske inte är helt idealisk beror till stor del på vilken inställning man har. ”Jag är glad för det jag har och drömmer inte om det jag inte har”, säger Carmen, en ogift syster i 40-årsåldern. Ibland kan vi förstås känna oss ensamma och frustrerade. Men när vi tänker på att många av våra bröder och systrar befinner sig i en liknande situation kan vi bli uppmuntrade att kämpa vidare. Många som är ogifta har med Jehovas hjälp kunnat klara av olika utmaningar och fått ett givande och meningsfullt liv. (1 Petr. 5:9, 10)

Många bröder och systrar har upptäckt en positiv sida av att vara ogift. ”Jag tror att hemligheten med att vara lycklig är att kunna se det som är positivt, vilken situation man än befinner sig i”, säger Ester, en ogift syster i 35-årsåldern. ”Vare sig jag gifter mig eller inte är jag säker på att Jehova inte undanhåller mig något gott så länge som jag sätter Jehova och sanningen främst”, säger Carmen. (Ps. 84:11) ”Livet har kanske inte blivit precis som jag hade tänkt mig, men jag är lycklig, och det tänker jag fortsätta med.”

Exempel på ogifta personer i Bibeln

Jeftas dotter hade inte planerat att vara ogift hela sitt liv. Men på grund av sin fars löfte blev hon tvungen att tjäna vid Jehovas helgedom redan från unga år. Den här oväntade uppgiften vände säkert upp och ner på hennes egna planer och gick emot hennes naturliga känslor. Hon sörjde i två månader när hon förstod att hon inte skulle få gifta sig och bilda familj. Men hon accepterade sin nya situation och tjänade villigt vid helgedomen under resten av sitt liv. Varje år blev hon lovordad av kvinnorna i Israel för sin självuppoffrande anda. (Dom. 11:36–40)

Somliga som var eunucker på Jesajas tid kände sig kanske besvikna på grund av sin situation. De kunde inte bli fullvärdiga medlemmar av Israels församling, och inte heller kunde de gifta sig och skaffa barn. (5 Mos. 23:1) Bibeln säger inget om varför de var eunucker. Men Jehova förstod hur de kände det, och han berömde dem för att de så helhjärtat lydde honom och höll hans förbund. Han sade att de skulle få ”ett minnesmärke” och ”ett namn som består till oöverskådlig tid” i hans hus. De här trogna eunuckerna skulle med andra ord ha det säkra hoppet om att få leva för evigt under Jesu messianska styre. Jehova skulle aldrig glömma dem. (Jes. 56:3–5)

För Jeremia var omständigheterna helt annorlunda. När Gud hade gett honom uppdraget att vara profet fick han befallningen att inte gifta sig. Orsaken var de kritiska tiderna och de utmaningar som hans tjänst skulle föra med sig. Jehova sade: ”Du skall inte ta dig en hustru, och du skall inte få söner och döttrar på denna plats.” (Jer. 16:1–4) Bibeln säger inte vad Jeremia tyckte om de här anvisningarna, men den visar att han var en man som verkligen uppskattade Jehovas ord. (Jer. 15:16) Längre fram, när Jeremia genomlevde den fruktansvärda 18 månader långa belägringen av Jerusalem, insåg han säkert det förståndiga i att han hade lytt Jehovas befallning och inte gift sig. (Klag. 4:4, 10)

Hur du kan få ett rikare liv

De här personerna i Bibeln var ogifta, men de hade Jehovas stöd, och de var fullt upptagna i sin tjänst för honom. Vi kan också få ett rikt liv om vi sysselsätter oss med sådant som är meningsfullt. Bibeln förutsade att ”kvinnorna som kungör de goda nyheterna” skulle bli ”en stor här”. (Ps. 68:11) Bland dem finns tusentals ogifta systrar. Deras tjänst har gett fina resultat, och många har blivit välsignade med andliga söner och döttrar. (Mark. 10:29, 30; 1 Thess. 2:7, 8)

”Pionjärtjänsten ger mitt liv inriktning”, säger Loli, som har varit pionjär i 14 år. ”Jag är ogift, men jag har ett upptaget, aktivt liv, och det hjälper mig att inte känna mig ensam. När kvällen kommer känner jag mig nöjd och glad eftersom jag vet att det jag gjort i tjänsten under dagen har varit till hjälp för andra.”

Många systrar har kunnat utöka sin tjänst genom att lära sig ett nytt språk. ”Det finns tusentals utlänningar i staden där jag bor”, berättar Ana, som nämndes tidigare. Hon vittnar för fransktalande människor. ”Tack vare att jag har lärt mig franska kan jag få kontakt med många av dem, och det har öppnat dörren till en tjänstegren som verkligen är intressant.”

Som ogift har man ofta färre förpliktelser, och därför har många kunnat flytta till platser där behovet är större. ”Jag är säker på att ju mer man gör i Jehovas tjänst, desto lättare är det att få nära vänner och att känna sig älskad”, säger Lidiana, en ogift syster i 35-årsåldern som har tjänat i andra länder. ”Jag har fått många nära vänner från olika länder och kulturer, och det har verkligen berikat mitt liv.”

Bibeln berättar att evangelieförkunnaren Filippus hade fyra ogifta döttrar som profeterade. (Apg. 21:8, 9) De måste ha haft samma nitiska anda som sin far, och de kanske använde gåvan att profetera till nytta för medkristna i Caesarea. (1 Kor. 14:1, 3) Det är likadant i dag. Många ogifta systrar bygger upp andra genom att regelbundet vara med vid kristna möten och ta del i dem.

I Bibeln får Lydia, en av de första kristna i Filippi, beröm för sin gästfrihet. (Apg. 16:14, 15, 40) Hon var förmodligen ogift eller änka, och på grund av sin frikostighet och generositet fick hon möjlighet att umgås med resande tillsyningsmän, som Paulus, Silas och Lukas. Om vi visar en generös anda kan vi få liknande välsignelser i dag.

Alla behöver känna sig älskade

Förutom att vi behöver fylla vårt liv med meningsfulla aktiviteter har vi alla ett behov av att få kärlek och tillgivenhet. Hur kan de som är ogifta fylla det behovet? Först och främst finns Jehova alltid där för oss, och han älskar oss, styrker oss och lyssnar på oss. Kung David kände sig ”ensam och betryckt” ibland, men han visste att han alltid kunde vända sig till Jehova för att få stöd och hjälp. (Ps. 25:16; 55:22) ”Om så min egen far och min egen mor övergav mig, skulle Jehova ta mig till sig”, skrev han. (Ps. 27:10) Gud önskar verkligen att alla hans tjänare ska närma sig honom och bli hans förtroliga vänner. (Ps. 25:14; Jak. 2:23; 4:8)

Vi har också vår världsvida brödraskara, och inom den kan vi få andliga fäder, mödrar, bröder och systrar som kan ge oss kärlek och berika vårt liv. (Matt. 19:29; 1 Petr. 2:17) Många ogifta kristna känner att de får mycket tillbaka när de efterliknar Dorkas, som ”var rik på goda gärningar och gav många barmhärtighetsgåvor”. (Apg. 9:36, 39) ”Var jag än befinner mig försöker jag hitta verkliga vänner i församlingen, vänner som kan älska och stötta mig när jag känner mig nere”, förklarar Loli. ”För att få nära vänner försöker jag själv vara kärleksfull mot andra och intressera mig för dem. Jag har tillhört åtta olika församlingar, och jag har alltid fått riktigt nära vänner. Ofta har de här systrarna varit äldre eller yngre än jag – ibland har de varit far- eller mormödrar eller tonåringar.” I alla församlingar finns det sådana som behöver omtanke och vänskap. När vi intresserar oss för dem fyller vi samtidigt vårt eget behov av att visa kärlek och att känna oss älskade. (Luk. 6:38)

Aldrig bortglömda av Gud

Bibeln visar att alla kristna måste göra vissa uppoffringar med tanke på de svåra tider vi lever i. (1 Kor. 7:29–31) De som väljer att inte gifta sig för att de vill lyda Guds befallning att bara gifta sig i Herren är verkligen värda särskild respekt och omtanke. (Matt. 19:12) Men att de gör en sådan berömvärd uppoffring betyder inte att de inte kan bli lyckliga.

”Det är mitt personliga förhållande till Jehova och tjänsten för honom som ger mig ett tillfredsställande liv”, säger Lidiana. ”Jag känner gifta personer som är lyckliga och gifta personer som inte är lyckliga. Därför är jag övertygad om att min lycka inte beror på om jag gifter mig eller inte.” Som Jesus visade blir vi lyckliga först och främst genom att ge och betjäna andra, och det är något som alla kristna kan göra. (Joh. 13:14–17; Apg. 20:35)

Det som ger oss störst glädje är utan tvivel vetskapen om att Jehova kommer att belöna oss för de uppoffringar vi gör därför att vi vill göra hans vilja. Bibeln försäkrar oss: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebr. 6:10)

[Fotnot]

^ § 6 Även om vi riktar oss till kristna systrar är principerna tillämpliga också på bröder.

[Infälld text på sidan 25]

”Jag är glad för det jag har och drömmer inte om det jag inte har.” – Carmen

[Bild på sidan 26]

Loli och Lidiana tjänar där behovet är större.

[Bild på sidan 27]

Gud önskar verkligen att alla hans tjänare ska närma sig honom.