Efterlikna deras tro

Han kämpade mot rädsla och tvivel

PETRUS höll hårt i åran och stirrade ut i nattmörkret. Var det ett svagt ljus han kunde skönja vid horisonten i öster, ett tecken på att dagen äntligen började gry? Han hade rott i flera timmar och kände hur det brände i musklerna i både axlar och rygg. Vinden som slet i hans hår hade fått hela Galileiska sjön att storma. Våg efter våg slog mot fören på fiskebåten och gav honom den ena kallduschen efter den andra. Han fortsatte att ro.

Någonstans där borta på land hade Petrus och hans kamrater lämnat kvar Jesus ensam. Den dagen hade de sett honom mätta tusentals hungriga människor med bara några få bröd och några fiskar. Folket hade då försökt göra Jesus till kung, men han ville inte ha något med politik att göra. Han var också besluten att hjälpa sina efterföljare att inte utveckla några sådana ambitioner. Efter att ha dragit sig undan folkskaran hade han övertalat lärjungarna att stiga i båten och fara i väg till motsatta stranden, medan han själv gick upp på ett berg ensam för att be. (Markus 6:35–45; Johannes 6:14, 15)

Det var nästan fullmåne. Månen hade stått högt när lärjungarna hade gett sig i väg, men nu sänkte den sig sakta ner mot väster. Ändå hade de bara rott några få kilometer från stranden. Den fysiska ansträngningen och vindens och vågornas rytande gjorde det nästan omöjligt för dem att prata med varandra. Petrus satt därför troligen tyst i egna tankar.

Det fanns så mycket att fundera över. Han hade vandrat tillsammans med Jesus från Nasaret i över två händelserika år. Han hade lärt sig en hel del, men han hade fortfarande mycket kvar att lära. Att han var villig att göra det – att kämpa mot sådana hinder som tvivel och rädsla – gör honom till ett enastående exempel för oss att följa. På vilket sätt? Vi ska se närmare på det.

”Vi har funnit Messias”

Petrus skulle aldrig glömma den dag då han träffade Jesus från Nasaret första gången. Hans bror, Andreas, hade först kommit till honom med den spännande nyheten: ”Vi har funnit Messias.” I och med de orden började Petrus liv förändras. Och det skulle aldrig bli sig likt igen. (Johannes 1:41)

Petrus bodde i Kapernaum, en stad som låg vid en insjö som kallades Galileiska sjön. Han och Andreas hade en fiskeriverksamhet tillsammans med Jakob och Johannes, Sebedeus söner. Han och hans hustru bodde i samma hus som hans svärmor och Andreas. För att kunna försörja ett helt hushåll genom fiske var han säkert tvungen att arbeta hårt, och det krävdes nog också styrka och påhittighet. Vi kan föreställa oss hur han och de andra männen måste ha slitit hårt många nätter, hur de hade kastat ut dragnät mellan båtarna och halat ombord den fångst som sjön erbjöd. Vi kan också föreställa oss hur de arbetade energiskt på dagarna med att sortera och sälja fisken och laga och rengöra näten.

Bibeln berättar för oss att Andreas var en lärjunge till Johannes döparen. Petrus lyssnade säkert mycket intresserat när hans bror berättade om vad Johannes sade. En dag när  Andreas var tillsammans med Johannes pekade Johannes på Jesus från Nasaret och sade: ”Se, Guds Lamm!” Andreas blev omedelbart en efterföljare till Jesus och berättade entusiastiskt för Petrus den spännande nyheten att Messias hade kommit. (Johannes 1:35–40) Efter upproret i Eden omkring 4 000 år tidigare hade Jehova Gud lovat att en speciell person skulle komma för att ge mänskligheten ett verkligt hopp. (1 Moseboken 3:15) Andreas hade träffat denne räddare, Messias! Petrus skyndade i väg för att också få träffa Jesus.

Fram till den dagen hade Petrus varit känd som Simon eller Simeon. Men Jesus såg på honom och sade: ”’Du är Simon, Johannes son; du skall kallas Kefas’ (som översätts Petrus).” (Johannes 1:42) ”Kefas” är ett substantiv som betyder ”sten” eller ”klippa”. Uppenbarligen var Jesu ord profetiska. Han förutsåg att Petrus skulle bli som en klippa – en stabil, fast och pålitlig stöttepelare bland Kristi efterföljare. Hade Petrus samma syn på sig själv? Det är tveksamt. Inte ens en del som läser evangelieskildringarna i dag ser så många klipplika egenskaper hos honom. Några menar att han verkar ha varit osäker, ombytlig och obeslutsam.

Petrus hade givetvis sina brister, och Jesus var fullt medveten om dem. Men i likhet med sin Fader, Jehova, sökte Jesus alltid efter det goda hos människor. Han såg att Petrus hade stor potential och försökte hjälpa honom att utveckla sina goda egenskaper. Jehova och hans Son söker efter det goda även hos oss. Vi kanske har svårt att tro att de kan hitta något gott hos oss över huvud taget. Men vi måste lita på deras omdöme och visa att vi vill bli övade och formade, precis som Petrus. (1 Johannes 3:19, 20)

”Var inte rädd längre”

Petrus följde troligen med Jesus under en del av den predikofärd som Jesus sedan gav sig ut på. Han kan därför ha varit med vid bröllopsfesten i Kana då Jesus utförde sitt första underverk – att förvandla vatten till vin. Men vad som var ännu viktigare var att han fick höra Jesus förkunna det fantastiska och hoppingivande budskapet om Guds rike. Trots det lämnade han Jesus och återvände till sin fiskeriverksamhet. Men några månader senare träffade han Jesus igen, och den här gången bad Jesus honom använda sin tid till att följa honom och välja det som sitt levnadssätt.

Petrus hade just varit ute en hel natt på sjön utan att ha fått någon fisk. Om och om igen hade männen kastat ut sina nät men halat in dem tomma. Han hade säkert använt all sin erfarenhet och påhittighet och sänkt ner näten på olika ställen i sjön för att få reda på var fisken fanns. Det hände nog ibland att han, liksom så många andra fiskare, önskade att han kunde kika ner i det mörka vattnet och se var fiskstimmen höll till eller att han på något sätt kunde locka dem att simma in i hans nät. Sådana tankar kunde naturligtvis bara göra honom ännu mer frustrerad. Det var ju inte nöjesfiske han höll på med, utan det fanns människor som var beroende av hans fiske. Till sist fick han gå i land tomhänt. Men näten behövde ändå rengöras. Det var det han höll på med när Jesus kom till honom.

En folkskara trängdes runt Jesus och lyssnade på vartenda ord han sade. Eftersom folket kom så nära steg han i Petrus båt och bad honom lägga ut ett stycke från land. Nu hördes  hans röst tydligt över vattnet, och han kunde undervisa folket. Petrus lyssnade uppmärksamt, precis som de som stod på stranden. Han tröttnade aldrig på att höra Jesus berätta om det som var huvudtemat för hans predikoarbete – Guds rike. Tänk vilken förmån det skulle vara att få hjälpa Messias att sprida det här hoppfulla budskapet runt om i landet! Men skulle det vara praktiskt genomförbart? Vad skulle de leva av? Han kanske återigen tänkte på den långa och resultatlösa natt han hade bakom sig. (Lukas 5:1–3)

När Jesus hade talat färdigt sade han till Petrus: ”Gå ut dit där det är djupt, och sänk ner era nät till fångst.” Petrus tvivlade starkt på att det skulle löna sig. Han sade: ”Lärare, hela natten har vi slitit och ingenting fått, men på din befallning skall jag sänka ner näten.” Han hade nog ingen som helst lust att sänka ner näten igen – särskilt inte vid den här tiden på dygnet när fiskar inte söker efter mat! Men han lydde ändå och signalerade troligen till sina medarbetare i en annan båt att följa efter dem. (Lukas 5:4, 5)

När Petrus började hala in näten kände han att de var oväntat tunga. Misstroget tog han i hårdare, och strax såg han massor av fisk som sprattlade i näten! Han vinkade ivrigt åt männen i den andra båten att komma och hjälpa till. När de kom dit visade det sig snart att all fisk inte rymdes i en enda båt. De fyllde båda båtarna, och ändå var det så mycket fisk att båtarna började sjunka av tyngden. Petrus var överväldigad av förundran. Han hade sett Kristus använda sin makt tidigare, men den här gången påverkade det honom personligen på ett helt annat sätt än förut! Här var en man som till och med kunde få fisken att simma in i näten! Han blev rädd. Han föll på knä och sade: ”Gå bort från mig, eftersom jag är en syndig man, Herre.” Hur skulle han någonsin kunna visa sig värdig att vara tillsammans med den som kunde använda Guds kraft på det här sättet? (Lukas 5:6–9)

Jesus sade vänligt: ”Var inte rädd längre. Från och med nu skall du fånga människor levande.” (Lukas 5:10, 11) Nu var det inte tid att tvivla eller känna rädsla. Petrus tvivel när det gällde en sådan praktisk syssla som fiske var ogrundad, och det var också hans oro över hans egna fel och brister. Jesus hade ett viktigt arbete att utföra, en tjänst som skulle förändra historien. Han tjänade en Gud som ”förlåter i rikt mått”. (Jesaja 55:7) Jehova skulle se till att de fick det de behövde, både i fysiskt och i andligt avseende. (Matteus 6:33)

 Petrus reagerade snabbt, precis som Jakob och Johannes. ”Så förde de båtarna tillbaka till land och övergav allt och följde honom.” (Lukas 5:11) Petrus satte tro till Jesus och den som hade sänt honom. Han kunde inte ha fattat ett bättre beslut. Kristna i vår tid som övervinner sina tvivel och sin rädsla för att kunna tjäna Gud visar också tro. En sådan förtröstan på honom är aldrig missriktad. (Psalm 22:4, 5)

”Varför gav du efter för tvivel?”

Ungefär två år efter sitt första möte med Jesus var Petrus ute på Galileiska sjön och rodde den stormiga natt som beskrevs i början av artikeln. Vi vet naturligtvis inte vilka minnen som dök upp i hans sinne. Det hade ju hänt så mycket! Jesus hade botat Petrus svärmor. Han hade hållit bergspredikan. Gång på gång hade han genom sin undervisning och sina underverk visat att han var Jehovas utvalde, Messias. Under de månader som gått hade Petrus tendens att ge efter för rädsla och tvivel och även hans andra brister säkert avtagit i viss mån. Jesus hade till och med utvalt honom till att vara en av de tolv apostlarna! Men som han snart skulle upptäcka hade han ännu inte fullständigt kommit över sina tvivel och sin rädsla.

Under nattens fjärde vaktpass, dvs. någon gång mellan klockan tre och soluppgången, slutade Petrus plötsligt ro och sträckte på ryggen så mycket han kunde. Långt där borta var det något som rörde sig över vattnet! Var det månskenet som speglades i vågorna? Nej, det han såg var för stadigt, för upprätt. Det var en man! Ja, en man, och han gick på vattenytan! När mannen kom närmare såg han ut att gå rakt mot dem. De blev skräckslagna och trodde att det var en spöksyn. Mannen sade till dem: ”Fatta mod, det är jag; var inte rädda.” Det var Jesus! (Matteus 14:25–28)

Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig över vattnet.” Han reagerade alltså först mycket modigt. Det enastående underverket gjorde honom så ivrig, och han försökte få sin tro ytterligare bekräftad. Han ville vara en del av det som hände. Vänligt vinkade Jesus honom till sig. Petrus klättrade över kanten på båten och steg ner på vågorna. Föreställ dig hur han kände det när han märkte att han hade fast yta under sig och kunde stå på vattnet. Han måste ha varit utom sig av förundran när han gick mot Jesus. Men snart dök en annan känsla upp inom honom. (Matteus 14:29)

Petrus var tvungen att koncentrera sig helt på Jesus. Det var Jesus som med hjälp av Jehovas kraft höll honom ovanför vattenytan. Och  Jesus gjorde det för att Petrus trodde på honom. Men Petrus blev distraherad. Vi läser: ”När han såg den hårda vinden blev han rädd.” Han såg hur vågorna slog hårt mot båten och skummet yrde, och han greps av panik. Han trodde kanske att han skulle sjunka ner i vattnet och drunkna. När rädslan steg inom honom, sjönk hans tro. Den man som för sin potential hade kallats Klippan började sjunka som en sten på grund av sviktande tro. Han var en duktig simmare, men han litade inte på den förmågan nu. Han ropade: ”Herre, rädda mig!” Jesus tog tag i hans hand och drog upp honom. Medan de fortfarande befann sig på vattnet lärde Jesus honom något viktigt. Han sade: ”Du med lite tro, varför gav du efter för tvivel?” (Matteus 14:30, 31)

”Ge efter för tvivel” – vilket träffande uttryck! Tvivel kan vara en mycket stark, destruktiv kraft. Om vi ger efter för den kan den fräta sönder vår tro och få oss att sjunka andligen. Vi måste kämpa emot med all kraft! Hur då? Genom att koncentrera oss på rätt saker. Om vi går och funderar på sådant som skrämmer oss, slår ner modet på oss eller drar bort uppmärksamheten från Jehova och hans Son, då kommer tvivel att växa. Men om vi koncentrerar oss på Jehova och hans Son och på vad de har gjort, vad de gör och vad de kommer att göra för alla som älskar dem, då håller vi frätande tvivel borta.

När Petrus följde Jesus tillbaka upp i båten såg han att ovädret avtog. Sjön blev alldeles lugn. Han och de andra lärjungarna sade: ”Du är verkligen Guds Son.” (Matteus 14:33) Medan dagen sakta började gry kände han sig säkert mycket glad och tacksam. Han hade lärt sig att han måste slå bort tvivel och rädsla. Givetvis hade han långt kvar innan han blev den klippa bland de kristna som Jesus hade förutsagt. Men han var besluten att fortsätta försöka, att fortsätta växa. Är du också besluten att göra det? I så fall kommer du säkert att tycka att Petrus tro är värd att efterlikna.

[Bild på sidorna 22, 23]

Jesus såg att den ödmjuke fiskaren hade stor potential.

[Bild på sidan 23]

”Jag är en syndig man, Herre.”

[Bild på sidorna 24, 25]

”När han såg den hårda vinden blev han rädd.”