Fisket i Galileiska sjön

HUR såg livet ut för en fiskare vid Galileiska sjön under det första århundradet? Svaret på den frågan hjälper oss att förstå många berättelser i evangelierna, till exempel berättelserna i föregående artikel.

Galileiska sjön är ungefär två mil lång och drygt en mil bred. Den är rik på fisk, något som fiskare länge utnyttjat. Vid Fiskporten i Jerusalem låg förmodligen en fiskmarknad. (Nehemja 3:3) En del av den fisk som såldes där kom från Galileiska sjön.

 Aposteln Petrus kom från en stad vid Galileiska sjön som hette Betsaida, som kan betyda ”fiskarhus”. En annan stad invid sjön var Magadan, eller Magdala, dit Jesus kom tillsammans med lärjungarna en tid efter det att han gått på vattnet. (Matteus 15:39) Enligt en författare skulle det grekiska namnet på den staden kunna översättas ”Fiskberedningsstaden”. Den var känd för sin omfattande fiskeindustri. Man torkade och saltade fisken eller gjorde en fisksås som förvarades i lerkrukor, amforor. De här produkterna packades och skeppades i väg, troligtvis till alla delar av Israel och även till andra länder.

På Jesu tid var det alltså en lönsam affär i Galileen att fånga, bereda och sälja fisk. Man skulle kunna tro att det innebar ekonomiska fördelar för många i den trakten. Men så behöver det inte ha varit. Det ”var inte någon ’fri företagsamhet’, som nutida läsare av Nya testamentet kanske tänker sig”, säger en forskare. Fisket ingick i ”ett av staten reglerat företag som gynnade överklassen”.

Herodes Antipas var landsdelshärskare i Galileen, en lydfurste under Rom. Han kontrollerade alltså områdets vägar, hamnar och naturtillgångar, till exempel gruvor, skogar, jordbruk och fiskevatten. De här tillgångarna stod för en stor del av Herodes skatteintäkter. Vi vet inte så mycket om vilken skattepolitik man förde i Galileen under det första århundradet. Men det verkar som om Herodes i stora drag följde samma tillvägagångssätt som hellenistiska härskare eller som romarna i andra östliga provinser. En stor del av vinsten från områdets ekonomiska verksamhet och exploateringen av dess naturtillgångar gick säkert till överklassen snarare än till folket, som gjorde det mesta av arbetet.

Skattebördan

På Jesu tid ägdes den bästa marken i Galileen av kungahuset och var uppdelad i stora egendomar, som Herodes Antipas styckade av och gav som gåvor till sina stormän och andra förmånstagare. Herodes undersåtar fick bekosta hans luxuösa livsstil, hans omfattande byggnadsprojekt, hans komplicerade administration och alla hans bidrag till olika vänner och städer. Bördan av alla skatter, tullar och avgifter som folket fick betala var förmodligen oerhört betungande.

Herodes hade också fullständigt monopol på exploateringen av sjöar och vattendrag. Fisket sköttes därför antingen som ett storskaligt företag under Herodes kontroll eller av dem som han hade förlänat egendomar. I de områden som stod direkt under  kunglig administration fanns det en skattemäklare, en förste tullindrivare. Det var förmögna personer som på auktion köpte rätten att driva in skatter och hade myndighet att arrendera ut fiskerättigheter. Tullkontoret där Matteus arbetade låg i Kapernaum, ett viktigt centrum för fisket i Galileiska sjön. En del kommentatorer menar därför att Matteus kan ha arbetat för dessa tullindrivare som lokal ”entreprenör för kungliga fiskerättigheter”. *

Vittnesbörd från första och andra århundradet f.v.t. visar att skatterna i Palestina ofta betalades ”in natura” snarare än kontant. En del av yrkesfiskarna fick därför betala mellan 25 och 40 procent av fångsten i utbyte mot rätten att fiska. Forntida dokument visar att i åtminstone vissa delar av romarriket fortsatte fisket att vara ett statligt monopol underställt uppsyningsmän. I Pisidien fanns ett slags fiskepolis som såg till att ingen fiskade utan tillstånd och att fångsten bara såldes till auktoriserade mellanhänder, grossister, vars verksamhet också kontrollerades och beskattades av staten.

Vad alla dessa kontroller och skatter egentligen innebar, säger en analytiker, var att ”kungen eller markägaren gjorde stora vinster, medan fiskarna inte fick särskilt mycket”. Även de som arbetade inom andra näringar fick lägre vinst på grund av hård beskattning. Skatter har aldrig varit särskilt populära bland dem som måste betala dem. Men den allmänna fientlighet mot skatteindrivare som vi läser om i evangelierna förstärktes utan tvivel av att dessa var öppet oärliga och giriga personer som blev rika på att pressa vanliga människor på pengar. (Lukas 3:13; 19:2, 8)

Fiskare i evangelieberättelserna

Evangelierna visar att Simon Petrus hade medarbetare i sin fiskeriverksamhet. De som kom för att hjälpa Petrus att hala in en stor fiskfångst var hans ”kamrater i den andra båten”. (Lukas 5:3–7) Forskare förklarar att ”fiskare kunde bilda ’bolag’ ... för att lägga bud på fiskekontrakt eller arrenden”. Det kan ha varit så som Sebedeus söner, Petrus, Andreas och deras medarbetare fick tillstånd att bedriva sitt fiske.

Det står inte något i Bibeln om huruvida dessa galileiska fiskare ägde sina båtar och sin utrustning. En del menar att de gjorde det. Det står att Jesus steg ombord på en båt ”som var Simons”. (Lukas 5:3) Men i en specialartikel i ämnet sägs det att ”det åtminstone är möjligt att det var mäklarna som ägde båtarna medan bolaget använde dem”. Hur det än var med den saken säger Bibeln att Jakob och Johannes lagade sina nät. Fiskarna fick antagligen också förhandla för att kunna sälja sin fångst och vid behov anställa tillfälliga arbetare.

Så det var mer inbegripet i det arbete som fiskarna vid Galileiska sjön under det första århundradet utförde än man först tänker sig. Deras verksamhet var en del av ett komplicerat ekonomiskt system. Med detta i tankarna förstår vi bättre innebörden i evangelieberättelserna och i Jesu ord om fiske och fiskare. Dessutom hjälper det oss att inse vilken tro Petrus, Andreas, Jakob och Johannes visade. Fisket var deras försörjning. Hur deras ekonomiska situation än såg ut när Jesus kallade dem övergav de genast det yrke som gav dem en pålitlig inkomst – för att bli ”människofiskare”. (Matteus 4:19)

[Fotnot]

[Karta på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

Hulesjön

Betsaida

Kapernaum

Magadan

Galileiska sjön

Jerusalem

Döda havet

[Bildkälla]

Todd Bolen/Bible Places.com

[Bildkälla på sidan 26]

Todd Bolen/Bible Places.com