Kung David och musiken

OM DET är något namn som får oss att tänka på musik på Bibelns tid, så är det väl David, denne fantastiske man som levde för 3 000 år sedan. Mycket av det vi vet om musiken från den här tiden är faktiskt grundat på Bibelns skildringar av David – från hans unga år som herde fram till dess att han blev kung och en skicklig ledare.

Vi kan få reda på mycket genom att läsa om David. Vilka instrument fanns det, och vad för slags sånger sjöng man? Vilken roll spelade musiken i Davids liv och, i det större perspektivet, i hela Israel?

Musikens roll i det forntida Israel

Orden i en sångtext får oss ofta att tänka på melodin. Bibeln innehåller många sångtexter, men hur melodierna lät vet vi tyvärr inte. Men de måste ha varit vackra och storslagna. Den upphöjda poesin i Psalmernas bok tyder på att den tillhörande musiken höll samma höga nivå.

Själva instrumenten beskrivs mycket kortfattat i Bibeln. (Se  rutan ”Instrument på Bibelns tid”.) Ingen vet säkert vad för slags lyra David använde. Men en intressant detalj är att israeliterna utformade nya instrument, bland annat varianter av harpor och lyror. (2 Krönikeboken 9:11; Amos 6:5)

En sak är i alla fall säker. Musiken var en viktig del av judarnas liv, särskilt när det gällde tillbedjan. Man spelade musik när kungar kröntes, i samband med religiösa ceremonier och i krigshären. Musiker underhöll det kungliga hovet, livade upp bröllop och andra fester och skapade en härlig  atmosfär under högtiderna i samband med skördarna av druvor och spannmål. Vid dödsfall kunde musik ge tröst åt de sörjande. Tyvärr var den också förknippad med platser med tvivelaktigt rykte.

Men musiken fyllde också en annan funktion i Israel. Den kunde höja sinnesstämningen och göra profeter mottagliga för andliga budskap. Det var när Elisa hörde ljudet av stränginstrument som han tog emot ord från Gud. (2 Kungaboken 3:15) Musik användes också för att uppmärksamma viktiga händelser. Man blåste i två silvertrumpeter vid nymånarna och högtiderna. På jubelårets första dag tillkännagav ljudet av ett horn att alla slavar var fria och att förlorade hus och åkrar återgått till sina ursprungliga ägare. Tänk vilken glädje de fattiga måste ha känt när de hörde musiken! Äntligen fick de tillbaka sin frihet och sina egendomar. (3 Moseboken 25:9; 4 Moseboken 10:10)

Bland israeliterna fanns skickliga musiker och sångare. Enligt en assyrisk lågrelief krävde kung Sanherib manliga och kvinnliga musiker som tribut av kung Hiskia i Juda. De måste ha varit artister av världsklass. Men det är ändå David som utmärker sig som en verklig musikalisk mästare.

En genial musiker

Något som var speciellt med David var att han var både poet och musiker. Han tillskrivs mer än hälften av verken i Psalmernas bok. När han var pojke arbetade han som herde, och hans öppna sinne tog in allt det vackra i Betlehems lantliga omgivningar. Han njöt av ljudet från de porlande bäckarna och hörde lammens bräkande svar på hans rop. Inspirerad av naturens ljuva ”musik” kände han sig manad att ta upp sin lyra för att lovprisa Gud. Tänk vad underbart det skulle vara att få höra melodin som David komponerade till Psalm 23!

När han blivit en ung man spelade han så vackert på sin lyra att man föreslog honom till hovet, och kung Saul gav honom en tjänst där. När Saul led av svår ångest och oro spelade David för honom, och de rofyllda melodierna lugnade kungens hjärta. De mörka tankarna som plågade Saul försvann, och han kunde känna ett inre lugn. (1 Samuelsboken 16:16)

David älskade musik och den gjorde honom lycklig, men ibland ställde den till problem för honom. En gång när Saul och David återvände från en strid med filistéerna möttes de av en glädjefylld segersång. Kung  Saul hörde kvinnorna sjunga: ”Saul har slagit sina tusen och David sina tio tusen.” Han uppfylldes då av en sådan ilska och svartsjuka att skildringen säger: ”Alltifrån den dagen såg Saul misstänksamt på David.” (1 Samuelsboken 18:7–9)

Musik från hjärtat

Davids kompositioner var inspirerade av Gud och utmärkte sig på många sätt. Han skrev sånger som behandlar ämnen för djup meditation, medan andra för tanken till det enkla livet som herde. Hans psalmer har en otrolig bredd, allt från lovprisningar till historieskildringar, från glädje vid druvskörden till pompa och ståt vid invigningen av kungapalats, minnen från förr och förväntningar inför framtiden, ödmjuka böner och enträgna vädjanden. (Se Psalmerna 32, 23, 145, 8, 30, 38, 72, 51, 86 med överskrifter.) När Saul och hans son Jonatan hade dött skrev David en klagosång, som kallades ”Bågen”. Den började: ”Din prydnad, Israel, ligger slagen på dina höjder.” Tonen var vemodig. David hade ett brett känsloregister och kunde uttrycka sig både i ord och i toner. (2 Samuelsboken 1:17–19)

David var verkligen en sprudlande personlighet som tyckte om glad och taktfast musik. När han förde förbundsarken upp till Sion hoppade och dansade han med all kraft för att fira händelsen. Skildringen i Bibeln visar att musiken vid det tillfället var mycket medryckande. Kan du se det hela framför dig? Det här gjorde att hans hustru Mikal skämdes. Men det bekymrade inte  David. Han älskade Jehova Gud, och musiken gjorde honom så glad att han ville hoppa och dansa inför sin Gud. (2 Samuelsboken 6:14, 16, 21)

Som om detta inte vore nog utvecklade han även nya instrument. (2 Krönikeboken 7:6) Ja, David var verkligen ovanligt begåvad, både som instrumentmakare, poet, kompositör, sångare och musiker. Men han hade ett annat stort projekt framför sig.

Sång och musik i templet

David organiserade musiken och sången som skulle framföras i templet. Som ledare för de 4 000 sångarna och musikerna satte han Asaf, Heman och Jedutun (tydligen även kallad Etan). Han samlade 288 experter, som fick öva och lära upp de andra i gruppen. Under de tre stora högtiderna tjänstgjorde alla sångare och musiker i templet. Föreställ dig hur storslaget det måste ha varit när alla 4 000 lovprisade Jehova Gud tillsammans! (1 Krönikeboken 23:5; 25:1, 6, 7)

Det var bara män som sjöng i templet. Uttrycket ”De unga flickorna” i överskriften till Psalm 46 betyder troligen att psalmen skulle framföras i en hög tonart. Kören sjöng enstämmigt, för i 2 Krönikeboken 5:13 läser vi att sångarna sjöng ”som en man”. Många av Davids sånger framfördes ”med musikackompanjemang”, till exempel Psalm 3, och en del hade även refränger, som den i Psalm 42:5, 11 och 43:5. Något annat som var mycket populärt var växelsång, där körer och/eller solister svarade varandra. Så är Psalm 24 uppbyggd, och den skrevs av David när förbundsarken skulle föras till Sion. (2 Samuelsboken 6:11–17)

Men det var inte bara de som tjänade vid templet som sjöng. Folket sjöng också när de var på väg upp till Jerusalem i samband med de årliga högtiderna. Psalmerna 120–134 var troligen sådana här vallfartssånger. (Psalm 120:0, fotnoten) I Psalm 133  beskriver David den gemenskap som israeliterna upplevde vid de här tillfällena. Psalmen börjar med orden: ”Se, hur gott och ljuvligt det är att bröder bor tillsammans i endräkt!” Hur tror du musiken lät som framfördes till den här texten?

Musiken och tillbedjan av Jehova

Sånger utgör en tiondel av Bibeln, och Psalmernas bok uppmuntrar verkligen alla att lovprisa Gud med sång. (Psalm 150) Musik kan få oss att glömma våra bekymmer för en stund, och sång kan vara som balsam för en sorgsen själ. Bibeln uppmanar oss att sjunga psalmer också när vi är glada. (Jakob 5:13)

När man sjunger kan man ge uttryck för sin starka tro på Gud och sin innerliga kärlek till honom. Sista natten innan Jesus avrättades avslutade han och apostlarna sin måltid med att sjunga. (Matteus 26:30) Tänk vilken röst denne avkomling av kung David måste ha haft! Han hade ju till och med hört Guds himmelska kör innan han blev människa. Troligen sjöng Jesus och apostlarna de så kallade Hallelpsalmerna. (Psalmerna 113–118) Tillsammans med sina vänner, som inte förstod vad som väntade, sjöng Jesus i så fall innerligt dessa ord: ”Jag fylls av kärlek, ty Jehova hör min röst, mina enträgna böner. ... Dödens rep omslöt mig, Sheols fasor fann mig. ... ’Ack, Jehova, för min själ i säkerhet!’” (Psalm 116:1–4)

Det var inte människan som uppfann musiken. Bibeln talar om sång och musik i själva himlen, om andevarelser som spelar på bildliga harpor och sjunger inför Jehovas tron. (Uppenbarelseboken 5:9; 14:3; 15:2, 3) Det är Jehova Gud som har gett oss musiken och en inneboende önskan att uttrycka våra känslor med hjälp av instrument och vår egen röst. Låt oss aldrig glömma att musiken är en storslagen gåva från Gud. (Jakob 1:17)

[Infälld text på sidan 27]

”På er glädjedag och vid era högtider ... skall ni blåsa i trumpeterna.” (4 MOSEBOKEN 10:10)

[Infälld text på sidan 28]

”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig. På gröna betesmarker låter han mig ligga, till vattenrika viloplatser för han mig.” (PSALM 23:1, 2)

[Infälld text på sidan 29]

”Av dessa skulle ... 4 000 lovprisa Jehova med de instrument om vilka David sade: ’Jag har gjort dem för lovprisningen.’” (1 KRÖNIKEBOKEN 23:4, 5)

[Infälld text på sidan 29]

David kunde uttrycka många slags känslor både i ord och i toner.

[Infälld text på sidan 30]

”Lovprisa Jah! Lovprisa honom med tamburin och ringdans. Må allt som andas lovprisa Jah.” (PSALM 150:1, 4, 6)

[Ruta/Bilder på sidan 28]

 Instrument på Bibelns tid

Stränginstrumenten inbegrep harpa, lyra och ett tiosträngat instrument. (Psalm 92:3) De var stämda till Alamot och Seminit, som möjligen är uttryck för de högre och lägre oktaverna. (1 Krönikeboken 15:20, 21, fotnoterna) Bland blåsinstrumenten fanns pipa, flöjt, horn och trumpet. (1 Samuelsboken 10:5; 2 Krönikeboken 7:6; Psalm 150:3, 4) Vid invigningen av templet stämde trumpetarna och sångarna upp sin lovprisning ”såsom med en röst”. (2 Krönikeboken 5:12, 13) Det här verkar tyda på att de var samstämda, utan någon dissonans. Slagverken bestod av tamburiner och sistra, ett slags rasselinstrument, och ”instrument av enträ”. Det fanns också cymbaler, en del ”ljudande”, andra ”klingande”. (2 Samuelsboken 6:5; Psalm 150:5)

[Bilder]

Ovan: Titusbågen i Rom, där trumpeterna som togs från templet i Jerusalem år 70 v.t. avbildats. Infällt: Mynt från omkring år 130 v.t. som avbildar judiska musikinstrument.

[Bildkälla]

Mynt: © 2007 David Hendin. Alla rättigheter förbehållna.