Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hur de bodde

Hur de bodde

Livet på de första kristnas tid

Hur de bodde

”Jag [undandrog mig] inte ... att undervisa er offentligt och från hus till hus.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 20:20)

NÄR du går in genom den väldiga porten kommer du rakt in i staden. Likt många andra städer under det första århundradet ligger den på en kulle. När du tittar uppåt ser du den övre staden. Praktfulla vita hus, många med muromgärdade trädgårdar, glittrar i solen. Här bor de välbärgade. På sluttningen nedanför ser du fler stenhus av olika storlek och form. I de här stora flervåningshusen som ligger längs stenlagda gator bor medelklassens köpmän och jordägare. Längre ner i dalen bor de fattigare människorna. Deras grådaskiga hus är små och ser ut som lådor. De ligger tätt längs smala gränder eller hopgyttrade runt små gårdar.

När du går längs de myllrande gatorna väcks dina sinnen av ljud och dofter. Kvinnor lagar mat som sprider frestande dofter. Du hör ljuden av djur och av barn som leker. Män arbetar i bullriga och illaluktande verkstäder.

För den kristna familjen kretsade livet kring det som hände i de här husen. Det var här de utförde sina dagliga sysslor, fick andlig undervisning och tillbad Gud.

Enkla hem. Storleken och stilen på husen varierade beroende på området och familjens ekonomiska situation, precis som i vår tid. De minsta husen (1) bestod av ett enda trångt, mörkt rum där hela familjen bodde. Många småhus var byggda av soltorkat lertegel. Andra var av grovhuggen sten. Båda hustyperna hade i regel en stengrund.

Innerväggarna var putsade, och golven var vanligtvis belagda med kalkbruk och behövde ständigt underhållas. Det fanns ett hål i taket eller i väggen där röken kunde stiga upp. Möbler och inventarier begränsades till nödvändiga hushållsföremål.

Ett jordtak vilade på grenar, vass och sparrar som låg på träbjälkar och hölls uppe av stolpar. Det var täckt med lera som jämnats till så att det blev någorlunda vattentätt. För att komma upp på taket fick man vanligtvis klättra på en utvändig stege.

Trots dessa enkla förhållanden var kristna hem trivsamma platser där även en fattig familj kunde vara andligt rik och lycklig.

Medelklassens hem. De större tvåvåningshusen av sten (2), där medelklassen bodde, hade ett gästrum. (Markus 14:13–16; Apostlagärningarna 1:13, 14) Det var ett stort rum på taket eller i övervåningen där man kunde ha möten, och det användes ofta vid högtider. (Apostlagärningarna 2:1–4) De här husen och andra ännu större hus (3), där köpmän och jordägare bodde, var byggda av kalkstensblock som sammanfogats med kalkbruk. Golven var belagda med sten, tegel eller kalkbruk. Innerväggarna var putsade och ytterväggarna vitkalkade.

Man kom upp till rummen på övervåningen och taket via en trappa. Alla platta tak hade ett räcke för att förhindra olyckor. (5 Moseboken 22:8) När det var som hetast på dagen var taket en behaglig plats där man kunde sitta i skuggan under ett provisoriskt tak och studera, meditera, be eller vila. (Apostlagärningarna 10:9)

Man levde ofta i storfamilj, men det fanns ändå gott om plats i de här stabila husen med stora rum, separata sovrum och ett stort kök och matplats.

De välbärgades hem. Hus byggda i romersk stil (4) varierade avsevärt i storlek, planlösning och konstruktion. Rymliga rum låg runt en stor matsal (triclinium) som var centrum för familjens verksamhet. En del hus hade en andra eller en tredje våning (5) och kunde ha vackra muromgärdade trädgårdar.

De finare hemmen kan ha varit vackert inredda med utsirade möbler som ibland hade inläggningar av elfenben och guld. Det fanns sådana bekvämligheter som rinnande vatten och badrum. Golven kan ha varit gjorda av trä eller marmor i olika färger, och väggarna kan ha varit panelade med cederträ. Husen värmdes upp med hjälp av kolpannor. Fönsteröppningarna var av säkerhetsskäl försedda med galler, vanligtvis av trä, och gardiner gav viss avskildhet. I de tjocka stenväggarna fanns det uthuggna fönsterbänkar. (Apostlagärningarna 20:9, 10)

Oavsett husets storlek eller form var de första kristna gästfria och frikostiga med det de ägde. Resande tillsyningsmän hade därför inga problem att finna en varm och gästfri familj som de kunde stanna hos tills de hade fullgjort sin tjänst i den staden eller byn. (Matteus 10:11; Apostlagärningarna 16:14, 15)

”Simons och Andreas hem”. Jesus blev väl mottagen i ”Simons och Andreas hem”. (Markus 1:29–31) De var fiskare, och deras hus kan ha legat i en klunga anspråkslösa hus (6) som låg tätt runt en stenlagd gård.

I sådana hus vette dörrar och fönster mot gården, där man ofta utförde sina dagliga sysslor som att laga mat, baka och mala säd. Det var också här man umgicks och åt mat.

Envåningshusen i Kapernaum var byggda av ohuggna stenar av basalt (en vulkanisk bergart som fanns i trakten). Utvändiga trappor ledde upp till ett platt tak av packad lera eller tegel som lagts över vass och sparrar som vilade på bjälkar. (Markus 2:1–5) En del golv var stenlagda och täcktes ofta med vävda mattor.

Längs Galileiska sjön låg kvarter med hus, gator och gränder. Kapernaum var en idealisk plats för dem som försörjde sig som fiskare.

”Från hus till hus”. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de hustyper som de första kristna bodde i varierade – från enrumshus av lertegel till stora, praktfulla stenhus.

Husen gav mer än tak över huvudet åt familjen. Det var i hemmet de fick andlig undervisning och tillbad Gud tillsammans som familj. De kristna samlades i privata hem för att studera Skrifterna och ha trevligt tillsammans med medtroende. De hade stor nytta av det de lärde sig i hemmen, när de tog del i det mycket viktiga arbetet med att predika och undervisa ”från hus till hus” i hela den romerska världen. (Apostlagärningarna 20:20)