Ska man alltid vara ärlig?

ALLA människor är ärliga ibland, och många är det kanske för det mesta. Men hur många känner du som alltid försöker vara ärliga?

I vår tid förekommer oärlighet i alla möjliga sammanhang. Men samtidigt är många medvetna om hur Gud ser på ärlighet. De flesta känner till exempel till orden i det åttonde av de tio budorden: ”Du skall inte stjäla.” (2 Moseboken 20:15) Men många tycker att det ibland finns omständigheter som rättfärdigar att man stjäl eller är oärlig på andra sätt. Vi ska se på tre sådana situationer.

Är fattigdom en ursäkt?

En romersk ämbetsman sade en gång: ”Fattigdom är brottets moder.” Den som är fattig kanske tycker att det är berättigat att stjäla. Andra kanske håller med. Vilken inställning hade Jesus i den här frågan? Han visade stor förståelse och medkänsla när han träffade nödlidande människor. ”Han [kände] medlidande med dem.” (Matteus 9:36) Men han såg aldrig genom fingrarna med stöld – oavsett omständigheterna. Vad kan då den som är fattig göra?

Gud har medlidande med alla som uppriktigt försöker lyda honom, och han välsignar deras ansträngningar att få det de behöver. (Psalm 37:25) Bibeln lovar: ”Jehova låter inte den rättfärdiges själ gå hungrig, men de ondskefullas begäran stöter han bort.” (Ordspråksboken 10:3) Om man är fattig, kan man då lita på det här löftet? Victorine är övertygad om det.

Victorine är en änka med fem barn i skolåldern, och hon har det verkligen inte lätt. Hon bor i ett u-land med begränsade sociala förmåner. Största delen av dagen är hon utomhus, och där finns det gott om tillfällen att stjäla. Men Victorine är inte frestad att göra det. Hon försöker i stället få ekonomin att gå ihop som en ärlig gatuförsäljare. Varför vill hon vara ärlig?

Hon säger: ”För det första är jag övertygad om att Gud är ärlig och att han kommer att vara ärlig och rättvis mot mig om jag efterliknar honom. För det andra kan jag aldrig lära mina barn att vara ärliga om jag inte själv är det.”

Hur har det gått för henne? ”Vi har mat och kläder och tak över huvudet. Men det har hänt  att jag har varit tvungen att be vänner om hjälp för att exempelvis kunna betala oväntade sjukvårdskostnader. Jag har alltid fått det jag har behövt eftersom mina vänner vet att jag är ärlig och säger precis som det är och inte försöker få mer än jag behöver.”

Hon säger vidare: ”Barnen har fått lära sig att vara ärliga. En granne som nyligen var hemma hos oss såg att det låg några mynt på bordet, och hon frågade om jag inte var rädd att barnen skulle ta dem. Hon hade svårt att tro mig när jag sade att mina barn aldrig skulle göra något sådant. Utan att jag visste om det bestämde hon sig för att testa dem. Hon lade i hemlighet några mynt på ett ställe hemma hos oss där barnen lätt kunde ha fått syn på dem. När hon kom tillbaka dagen därpå blev hon förvånad över att se att pengarna låg kvar. Att ha ärliga barn är värt mer än att ha många materiella saker.”

”Alla andra gör det”

På arbetsplatser är det mycket vanligt med stöld. Det gör att många tänker: ”Alla andra gör det, så varför skulle inte jag göra det?” Men Bibeln säger: ”Du skall inte följa mängden för onda syften.” (2 Moseboken 23:2) Victoire har följt den här uppmaningen. Har det lönat sig?

När Victoire var 19 fick hon arbete på en fabrik där man framställde palmolja. Det dröjde inte länge förrän hon upptäckte att de 40 kvinnor som var anställda där smugglade ut palmkärnor i sina korgar. Varje veckoslut sålde de sedan kärnorna vidare för vad som motsvarade tre till fyra dagars lön. Victoire berättar: ”Det var verkligen så att alla gjorde det. De trodde att jag också skulle göra det, men jag vägrade och sade att jag föredrog att vara ärlig. De skrattade åt mig och sade att det inte lönar sig att vara ärlig.

En dag när vi hade slutat arbetet och var på väg ut från fabriken, dök chefen plötsligt upp. Han sökte igenom varenda korg och hittade palmkärnor i alla utom min. Alla som han avslöjade blev antingen avskedade direkt eller tvungna att arbeta två veckor utan lön. Under de här två veckorna insåg kvinnorna att jag hade rätt. Det lönar sig att vara ärlig.”

Är det rätt att behålla det man hittar?

Hur skulle du reagera om du hittade ett värdefullt föremål som någon hade tappat? Många behåller det de hittar utan att tveka och har inte en tanke på att lämna tillbaka det. De tycker att de har ”rätt” att behålla det. Vissa kanske menar att ingen skada är skedd, eftersom ägaren förmodligen ändå betraktar föremålet som förlorat. Andra menar att det inte är deras ansvar att leta reda på ägaren – något som skulle innebära en hel del ansträngning.

Hur ser Gud på den här saken? Femte Moseboken 22:1–3 visar att den som hittade något inte skulle behålla det som sitt eget, utan bara behålla det tills ägaren kom och frågade efter det. Då skulle han ”lämna tillbaka det” till ägaren. Om upphittaren inte gav sig till känna och berättade vad han hade hittat kunde han bli anklagad för stöld. (2 Moseboken 22:9) Går det här att tillämpa i vår tid? Det är Christine övertygad om.

Christine är rektor för en privatskola. En onsdag hämtade hon ut sin månadslön i kontanter. Hon tog sedlarna och buntade ihop dem på ett sätt som är vanligt i Västafrika och stoppade ner dem i sin väska. Sedan vinkade hon till sig en motorcykeltaxi och åkte i väg till ett möte. När hon kom fram rotade hon runt i sin väska efter några mynt att betala taxin med. I mörkret föll sedelbunten ner på marken utan att hon märkte det.

Några minuter senare kom 19-årige Blaise gående utmed gatan. Han var på tillfälligt besök i området och var på väg till samma möte som Christine för att träffa en vän. Blaise hittade sedelbunten och stoppade den i fickan. När mötet var slut berättade han för sin  vän att han hade hittat någonting på gatan utanför och att den som hade tappat något kunde ringa honom och beskriva det.

När Christine kom hem på kvällen, blev hon alldeles ifrån sig när hon upptäckte att hela hennes månadslön var borta. Veckan därpå berättade hon för sin vän Josephine vad som hade hänt och fick då veta att en av dem som hade varit på mötet hade hittat något. Christine ringde upp Blaise och berättade om sedelbunten och hur mycket den innehöll. Hon blev överlycklig när hon fick tillbaka sina pengar. Vad tyckte Blaise om det här? Han hade ju haft pengarna en vecka, men han sade: ”Det låg större glädje i att få lämna igen pengarna än att behålla dem.”

Varför de alltid försöker vara ärliga

Victorine, Victoire och Blaise bor på olika platser och känner inte varandra. Men en sak har de gemensamt. De är Jehovas vittnen, och de håller fast vid det Bibeln säger om ärlighet. De längtar efter att få se Guds utlovade nya värld bli en verklighet. ”Enligt hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet skall bo.” Alla människor som lever då kommer att vara rättfärdiga – och ärliga. (2 Petrus 3:13)

Victorine har inga stora förhoppningar om att hennes ekonomiska situation kommer att förbättras särskilt mycket innan Gud ingriper och ställer allt till rätta. Men hon är andligt rik, och det kan man inte bli med hjälp av pengar. Hennes barn är ärliga och väluppfostrade. Varje söndag låter de ”ord sprudla fram” när de talar med andra om Guds godhet och berättar om att han ska tillfredsställa ”alla som ropar till honom i sanning” och bevara ”alla som älskar honom”. (Psalm 145:7, 18, 20)

Victoire lämnade med tiden sitt arbete på palmoljefabriken. Hon startade en egen liten affärsverksamhet och sålde garri (en maträtt gjord på kassava) på marknaden, och tack vare sin ärlighet fick hon många kunder. Efter ett tag kunde hon rentav minska sin arbetstid och fick då mer tid till att tala med andra om hoppet att få leva i en värld fri från oärlighet. Hon gifte sig så småningom, och hon och hennes man är nu fullt upptagna med att hjälpa andra att lära sig mer om Bibeln.

Christine tappade sina pengar utanför en av Jehovas vittnens Rikets salar. Blaise kände långt ifrån alla som var med vid mötet, men han visste att de var hans andliga bröder och systrar – människor som alltid försöker vara ärliga.

Hur många människor känner du som uppriktigt försöker vara ärliga i alla situationer? Kan du tänka dig hur det skulle kännas att vara tillsammans med 50, 100 eller 200 ärliga personer vid ett och samma tillfälle? Den förmånen har Jehovas vittnen när de träffar varandra vid sina möten i Rikets sal. Varför inte gå dit och träffa dem?

[Infälld text på sidan 12]

”Att ha ärliga barn är värt mer än att ha många materiella saker.” – VICTORINE

[Ruta på sidan 14]

Rättfärdigar Ordspråksboken 6:30 stöld?

I Ordspråksboken 6:30 sägs det: ”Man föraktar inte en tjuv för att han begår stöld för att fylla sin själ när han är hungrig.” Rättfärdigar de här orden stöld? Inte alls. Sammanhanget visar att Gud fortfarande håller tjuven ansvarig för sitt brott. I den följande versen sägs det: ”Men när han ertappas får han gottgöra det sjufalt; allt av värde i sitt hus får han lämna ifrån sig.” (Ordspråksboken 6:31) Även om den som stjäl på grund av hunger inte är lika klandervärd som den som stjäl av girighet eller med avsikt att skada sitt offer, måste han eller hon ändå på något sätt ”gottgöra” eller ersätta det stulna. Ingen som vill få Guds godkännande kan göra sig skyldig till stöld, oavsett omständigheterna.