Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vi predikar ”goda nyheter” på Australiens nordligaste öar

Vi predikar ”goda nyheter” på Australiens nordligaste öar

Vi predikar ”goda nyheter” på Australiens nordligaste öar

”DESSA goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden”, sade Jesus. (Matteus 24:14) Jehovas vittnen lyder Jesu befallning och försöker nå människor med Bibelns budskap var de än bor. (Matteus 28:19, 20) De arbetar ideellt, ibland under mycket besvärliga förhållanden och till stora kostnader för sig själva.

Så till exempel ordnade Nathan och Carly sina förhållanden så att de kunde förkunna för människor som bor på de avlägsna öarna i Torres sund. År 2003 inbjöd en representant från Jehovas vittnens avdelningskontor i Australien dem att flytta till Thursday Island för att arbeta tillsammans med församlingen där. Den ön är bara en av de vackra öar som ligger utströdda som gröna juveler i det blå Stilla havet mellan Australien och Nya Guinea.

År 2007 köpte familjen en gammal träbåt som hade använts för pärlfiske och som hette Teisan-Y. På egen bekostnad renoverade de båten och började göra turer för att förkunna för invånarna på tio av de mest avlägsna öarna, och de använde Thursday Island som sin bas. Det som här följer är en ”kaptenens loggbok” över några av deras resor.

Januari 2008: I dag tog jag motorjollen till Bamaga, en tur på åtta mil fram och tillbaka, för att hämta upp sex förkunnare. Vi är nu på Teisan-Y och färdas mot öarna Warraber och Poruma. Tankarna är fulla – 5 500 liter bränsle för två dollar litern. Båten är mycket långsam, den går bara tio kilometer i timmen. Men vädret är underbart, knappt en krusning på havet.

När vi kommer fram ankrar vi ett stycke från land och låter några i besättningen, som har släktingar på Warraber, ta jollen och söka upp öns styresman för att få hans tillåtelse att förkunna. Han är pastor i kyrkan på ön, men ger oss tillåtelse att förkunna för öborna. Vi gör likadant på Poruma och får lov att förkunna där också. Människorna är mycket vänliga och vill gärna läsa vår litteratur. Vi sätter i gång många bibelstudier.

April 2008: Vi planerar en tur till Dauan, Saibai och Boigu, de tre mest avlägsna öarna nära gränsen till Papua Nya Guinea (PNG). Men då det blir mycket dåligt väder styr vi i stället mot Mabuiag. Den ön ligger endast sju mil från vår hemmahamn, men när vi har kryssat oss fram mellan alla reven kommer vi att ha färdats 14 mil.

En stor våg slet loss jollen från Teisan-Y. För att få den tillbaka vände vi båten med höga murar av vatten omkring oss. De flesta ombord är sjösjuka.

På Mabuiag får vi lov att förkunna, och öborna välkomnar oss så hjärtligt att vi snart har glömt våra obehag. En kvinna är så glad över att få höra vårt budskap att hon skaffar lite extra litteratur för att ställa ut på öns bibliotek där hon arbetar.

Maj till oktober 2008: På grund av väderförhållandena kan vi inte nå öarna. Vi använder i stället tiden till att förkunna här på plats, till att arbeta och till att utföra underhållsarbete på båten.

Det är mycket som behöver göras på båten, och därför far vi till hamnstaden Weipa på fastlandet och drar upp båten ur vattnet på en stor trailer. Lättare sagt än gjort! Medtroende från församlingen på platsen ställer upp och hjälper oss med bland annat rörmokeri, målning och snickeriarbeten. Andra kommer med mat. Åter andra kommer med sådant som vi kan behöva för vår nästa predikotur. Deras gästfrihet och hjälp är ovärderlig.

December 2008: Återigen tar vi ut kursen mot öarna Dauan, Saibai och Boigu. Genom att använda vår radar undgår vi tropiska stormar och manövrerar genom reven med hjälp av vår navigationsutrustning. Det tar 12 timmar att komma fram till Dauan, men det är den vackraste ö vi någonsin har sett. De höga bergen är täckta med moln. Människorna på Dauan lyssnar ivrigt, och vi avtalar om att fortsätta att samtala om Bibeln per telefon när vi kommer hem.

En öbo, en kvinna som heter Lettie, hade på något sätt fått tag på våra tidskrifter och skickat in kupongerna och bett om mer litteratur. Avdelningskontoret i Australien skickade litteraturen till henne och skickade också ett brev till vår församling och bad att vi om möjligt skulle kontakta henne. Vi hittade till slut Lettie och är glada över att få ha en liten andel i att tillfredsställa hennes andliga behov.

På ön Saibai vägrar styresmannen att låta oss förkunna för öborna. Men han låter dem i vår besättning som har släktingar på ön besöka dessa och tala med dem. Jag har ett kontrakt med regeringen om att utföra en del måleriarbete på Saibai, och detta bidrar till att täcka en del av våra omkostnader.

En av våra systrar som heter Tassie kommer från en by på PNG, som ligger bara fyra kilometer från Saibai. Genom en överenskommelse med Australiens regering kan invånare på PNG komma till Saibai och köpa och sälja. Tassie träffar många från sin by, men hon har inte tillräckligt med litteratur till dem alla. Detta är första gången som Tassie har träffat människor från sin by sedan hon blev ett Jehovas vittne. Vi återvänder till båten och hämtar en kartong med litteratur till henne, det mesta av den på PNG-pidgin, ett språk som är känt som tok pisin. Tassie förklarar Bibelns budskap för en skara på mer än 30 personer från PNG, och intresserade personer tömmer kartongen på litteratur. Den by där de bor kan endast nås med båt och har kanske aldrig haft besök av Jehovas vittnen.

Att nå den sista ön, Boigu, är svårt. Vi är fyra kilometer från land, vattendjupet är endast 2,5 meter och vår båt når 1,8 meter under vattenytan. En i besättningen och jag tar jollen för att försöka hitta en passage till ön. Det ösregnar, och vi blir genomblöta! Det tar två timmar att hitta en passage.

När vi kommer fram berättar de förvånade öborna för oss att de sjökort vi har är felaktiga och att inte ens kustbevakningen eller marinen kommer in i området. Styresmannen på ön vill inte ge oss tillåtelse att förkunna, men han låter dem i vår besättning som har släktingar på ön besöka dessa och förkunna för dem. Vi respekterar hans önskan och besöker endast släktingar. En man skaffar boken Vad lär Bibeln? * Han läser den omedelbart och börjar skriva ner frågor längst bak i sin bibel. Den här mannen kontaktas senare på nytt när han besöker Thursday Island.

Januari 2009: Vi återvänder till öarna Moa och Mabuiag för att samtala med dem som har visat intresse för Bibelns budskap. Vi får ett mycket varmt välkomnande på båda öarna. Många i byn Sankt Paul på Moa uppmanar oss att inte dröja lika länge till nästa besök. Styresmannen säger att vi är välkomna att förkunna i byn närhelst vi vill.

Det finns 17 bebodda öar i Torres sund. Vi vet inte om vi kommer att kunna kontakta alla som bor på dem. Men vi alla här i församlingen på Australiens allra nordligaste öar är glada över att göra vad vi kan för att lovprisa vår store Skapare, Jehova.

[Fotnot]

^ § 17 Utgiven av Jehovas vittnen.

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

AUSTRALIEN

Weipa

Bamaga

ÖARNA I TORRES SUND

PAPUA NYA GUINEA

[Bildkälla]

Enligt NASA/Visible Earth imagery

[Karta på sidorna 24, 25]

Bamaga

Thursday Island

Moa

Warraber

Poruma

Mabuiag

Saibai

Dauan

Boigu

PAPUA NYA GUINEA

[Bildkälla]

Enligt NASA/Visible Earth imagery

[Bild på sidan 24]

Vi går i land på Thursday Island.

[Bild på sidan 24]

Vi går för att besöka människor på Saibai.

[Bild på sidan 25]

Vi sprider de goda nyheterna på tok pisin.