Ett brev från Grenada

En dag på stranden

TÄNK om du hade fått uppdraget att bli missionär i ett annat land. Du hade säkert känt dig både spänd och förväntansfull. Du hade nyfiket försökt ta reda på allt om landet, folket, miljön och vad som väntar dig i förkunnararbetet.

Min hustru och jag skickades till ön Grenada i Västindien. Grenada har en fantastisk kustlinje med mer än 40 stränder, och vi kunde inte låta bli att fundera på hur de skulle se ut. Snart skulle vi få en härlig dag på en av dem, men den största upplevelsen hade mer att göra med människor än med sol och bad.

Det går ganska fort att åka från vårt hem på Grenada till stranden Grand Anse Beach, och vilken vacker väg det är! Den slingrar fram genom bergens frodiga grönska. Överallt ser vi berg, regnskog och vattenfall, och vi får storslagna vyer över havet i nästan varenda krök. Inte undra på att turister från hela världen kommer hit. Naturen är så vacker att man nästan blir distraherad när man kör. Vägarna vindlar hit och dit, och ibland är de så smala att man får hjärtat i halsgropen när det kommer mötande trafik.

Vi kom fram till Grenada Trade Center, platsen där Jehovas vittnen skulle hålla sin sammankomst. Den ligger precis vid vägen som löper längs med Grand Anse Beach. Vi var närmare 600 som samlades till en uppmuntrande dag av biblisk undervisning och gemenskap. Det här var en alldeles särskild dag för Lesley och Daphne, ett äkta par i sjuttioårsåldern. Lesley skulle döpa sig. Daphne hade hoppats länge att den här dagen skulle komma, för hon själv hade redan varit ett döpt Jehovas vittne sedan 1958.

För Jehovas vittnen har dopet, då man blir helt nedsänkt i vatten, stor innebörd. Det är först när en person har undersökt Bibeln ordentligt och börjat leva enligt Bibelns sanningar som hon eller han kan bli döpt. Dopet är en offentlig handling som visar att han eller hon har överlämnat sitt liv åt Jehova Gud.

Jag hade blivit tillfrågad att ha ett tal och förklara för åhörarna vad Bibeln säger om dopet. Vid slutet av mitt tal fick Lesley och två andra som också ville bli döpta ställa sig upp. Lesley hade en  välstruken vit skjorta och slips, och i ansiktet syntes ett stort leende. Jag frågade dem: ”Har du ångrat dina synder och överlämnat dig åt Jehova för att göra hans vilja?” Man kunde nästan höra deras uppriktighet och villighet att tjäna Gud när de svarade ett hjärtligt ”ja!” på den frågan.

Jag blev särskilt rörd när jag tänkte på Lesleys bakgrund. Under många år ville han inte studera Bibeln. Men så besökte han och hans hustru en annan ö. Medan de var där ville båda besöka sitt eget samfund. ”Du går till din kyrka så går jag till min”, sade Lesley till Daphne.

Lesley släppte av Daphne vid Rikets sal medan han själv gick till den anglikanska kyrkan i samma kvarter. När gudstjänsten var över åkte han tillbaka till Rikets sal för att hämta sin hustru. Där mötte han vänliga människor som pratade med honom och hälsade honom välkommen, trots att de aldrig hade träffat honom förut. Det rörde Lesleys hjärta. I hans kyrka hade ingen sagt ett ord till honom. ”Jag ska aldrig gå till den kyrkan igen”, sade Lesley till Daphne. ”Det var ingen som brydde sig om att jag var där, inte ens prästen. Ingen hälsade på mig. Jag bara gick in och gick ut igen.” Och när Lesley gick ut gjorde han det för gott.

Efter det började Lesley studera Bibeln grundligt. Och nu var det dags för honom att bli döpt. Han och de två andra gick ner till stranden, och vi följde tätt efter. Med havet så nära behövdes ingen bassäng, som det annars brukar finnas vid Jehovas vittnens sammankomster. Nu behövde vi bara gå över gatan.

Grand Anse Beach är en fantastisk tre kilometer lång sandstrand där det turkosblå vattnet är varmt året runt. Turisterna såg förvånade ut när de såg vår grupp komma ner till stranden, männen klädda i skjorta och slips, och kvinnorna i klänning eller kjol. Lesley hade bytt om till shorts och T-shirt. Man kan tänka sig hur Daphne kände det när hon fick se sin man bli döpt omkring 50 år efter henne! Solen sken, och det gjorde minsann hon också. Till och med turisterna delade glädjen med oss. De var med och applåderade för var och en som blev döpt.

Blå himmel, vit sand och mjuka vågor – den här stranden ger redan ära åt Skaparen. Men den gjorde det ännu mer när de nydöpta steg upp ur vattnet. Att få se dem värmde oss faktiskt mer än solens strålar. Det här var en särskild dag. Och för Lesley och Daphne var den här dagen på stranden den bästa någonsin.