Tala i tungor – Är det en gåva från Gud?

”JAG förstår helt enkelt inte”, säger Devon. ”Varje vecka är det många i min kyrka som verkar få helig ande och mirakulöst börjar tala andra språk. En del av dem lever omoraliskt. Men jag, som faktiskt försöker leva ett moraliskt rent liv, får aldrig andens gåva hur mycket jag än ber om den. Hur kommer det sig?”

Gabriel går också till en kyrka där människor verkar få helig ande och tala i tungor. Han säger: ”Något jag har svårt för är att bli avbruten av andra som talar högljutt när jag ber, men varken jag eller de själva förstår vad de säger. Ingen har någon nytta av det. Borde inte andens gåva fylla någon funktion?”

Devons och Gabriels upplevelser väcker en intressant fråga om det tungotal som förekommer i en del kyrkor i dag. Kommer det verkligen från Gud? För att besvara den frågan ska vi undersöka hur det gick till när de första kristna fick gåvan att mirakulöst kunna tala olika språk.

De ”började tala andra språk”

I Bibeln berättas det om några män och kvinnor som började tala språk som de aldrig hade lärt sig. Första gången det inträffade var på pingstdagen år 33 v.t., några veckor efter Jesu Kristi död. Den dagen blev omkring 120 av Jesu lärjungar i Jerusalem ”uppfyllda av helig ande och började tala andra språk”. Det berättas att det ”uppstod förvirring” bland de utländska besökarna, eftersom var och en av dem hörde lärjungarna tala deras ”eget språk”. (Apostlagärningarna 1:15; 2:1–6)

Bibeln berättar om andra tidiga efterföljare till Jesus som hade den här anmärkningsvärda förmågan. Aposteln Paulus fick kraft genom helig ande och kunde tala många språk. (Apostlagärningarna 19:6; 1 Korinthierna 12:10, 28; 14:18) Alla sådana uttryck för Guds heliga ande borde logiskt sett fylla en funktion. Så vilket syfte hade tungotal på Bibelns tid?

Ett bevis för Guds godkännande

När Paulus skrev till de kristna i Korinth, där vissa tydligtvis kunde tala i tungor, förklarade han att ”tungotalet [är] till ett tecken ... för de icke troende”. (1 Korinthierna 14:22) Så tungotal var en av de mirakulösa förmågor som hjälpte utomstående att förstå att den nybildade kristna församlingen hade Guds godkännande och stöd. De mirakulösa  gåvorna fungerade alltså som ett tecken, en vägvisare som ledde uppriktiga människor till Guds utvalda folk.

Det är värt att lägga märke till att Bibeln inte säger att Jesus eller någon av profeterna före honom mirakulöst talade språk som de inte hade lärt sig. Det måste alltså finnas något mer skäl till att lärjungarna fick gåvan att tala i tungor.

Ett sätt att sprida de goda nyheterna

I början av sin tjänst uppmanade Jesus sina lärjungar att bara predika de goda nyheterna om Guds kungarike för judarna. (Matteus 10:6; 15:24) Det ledde till att lärjungarna sällan rörde sig någon annanstans än i områden där det främst bodde judar. Men det skulle snart förändras.

Kort efter Jesu död och uppståndelse år 33 sade han till sina efterföljare att de skulle göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. Han sade också till sina efterföljare att de skulle vara vittnen om honom ”till jordens mest avlägsna del”. (Matteus 28:19; Apostlagärningarna 1:8) För att kunna sprida de goda nyheterna i så stor omfattning skulle det inte räcka med att bara tala hebreiska.

Men många av de tidiga lärjungarna var ”olärda och helt vanliga människor”. (Apostlagärningarna 4:13) Så hur skulle de kunna predika i avlägsna länder där man talade språk som de inte ens visste fanns, och ännu mindre hade lärt sig? Den heliga anden gav några av de här ivriga förkunnarna förmågan att obehindrat kunna predika på helt främmande språk.

Förmågan att mirakulöst kunna tala andra språk fyllde alltså två viktiga funktioner. För det första var det ett tecken på Guds godkännande och stöd. För det andra var det ett effektivt sätt att hjälpa de första kristna att utföra sitt uppdrag att predika för människor av många nationaliteter. Fyller tungotalet i kyrkorna samma funktion i vår tid?

Tungotal i vår tid – bevis för Guds godkännande?

Var skulle du välja att sätta upp en skylt om du ville att så många som möjligt i området skulle kunna se den? Bakom en stängd dörr i en byggnad? Självklart inte! Bibeln berättar att ”folkskaran” på pingstdagen verkligen såg tecknet, som alltså var att lärjungarna mirakulöst talade i tungor. Vilket resultat fick det? Det sägs: ”Den dagen fogades omkring tre tusen själar till.” Den kristna församlingen växte snabbt. (Apostlagärningarna 2:5, 6, 41) Om människor i dag säger att de talar i tungor, men gör det bakom stängda dörrar i en kyrka, är det då ett offentligt tecken, en vägvisare för skaror av icke troende?

Guds ord säger att det råder ett totalt motsatsförhållande mellan ”köttets gärningar”, som otukt, och Guds andes verkningar. Det sägs också: ”De som ägnar sig åt sådant [köttets gärningar] skall inte ärva Guds kungarike.” (Galaterna 5:17–21) Därför är det inte konstigt att det känns motsägande, och kanske vilseledande, att människor med tvivelaktig moral talar i tungor. Vore det verkligen rimligt att människor som fortsätter att uppföra sig på ett sätt som fördöms i Guds eget ord skulle få del av Guds heliga ande? Det skulle vara som att sätta upp en vägskylt som leder trafiken i fel riktning.

Tungotal i vår tid – ett sätt att sprida de goda nyheterna?

Hur är det då med den andra funktionen som tungotal fyllde i det första århundradet? Använder kyrkorna i vår tid tungotal för att predika de goda nyheterna för människor som talar andra språk? Kom ihåg att de som var i Jerusalem på pingstdagen år 33 kom från många länder och att de direkt förstod de språk som lärjungarna mirakulöst talade. Så är det inte i dag, tungotal i vår tid är oftast helt obegripligt för andra.

 Det är uppenbart att det tungotal som förekommer i dag skiljer sig mycket från den gåva som den heliga anden gav Jesu tidiga efterföljare. I själva verket finns det inga pålitliga vittnesbörd om att någon har fått den här mirakulösa kraften sedan apostlarna dog. Det kommer inte som någon överraskning för dem som läser Bibeln. Aposteln Paulus förutsade att de mirakulösa gåvorna, däribland tungotal, skulle ”upphöra”. (1 Korinthierna 13:8) Men hur ska man då kunna veta vilka som har helig ande?

Vilka har helig ande i vår tid?

Jesus visste mycket väl att gåvan att tala olika språk skulle upphöra ganska snart efter att den kristna församlingen hade bildats. Strax innan Jesus dog nämnde han vad som skulle känneteckna och identifiera hans verkliga efterföljare tiderna igenom. Han sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) I samma vers där det förutsägs att de mirakulösa gåvorna med tiden skulle upphöra sägs det också: ”Kärleken upphör aldrig.” (1 Korinthierna 13:8)

Kärlek är det som nämns allra först när de nio sidorna av ”andens frukt”, resultatet av Guds heliga ande, räknas upp i Bibeln. (Galaterna 5:22, 23) Så de som verkligen skulle ha Guds ande – och alltså Guds godkännande och stöd – skulle visa äkta kärlek mot varandra. En annan sida av andens frukt är frid. Så människor som har helig ande ska alltså vara fridsamma och medvetet anstränga sig för att undvika sådana världsliga drag som trångsynthet, rasism och våld.

Kom också ihåg Jesu profetia i Apostlagärningarna 1:8. Han förutsade att hans lärjungar skulle få kraft att vara vittnen om honom ”till jordens mest avlägsna del”. Jesus antydde också att det här arbetet skulle pågå ”intill världens ände”. (Matteus 28:20, Reformationsbibeln) Det här internationella predikoarbetet skulle alltså fortsätta att vara ett kännetecken på dem som verkligen får kraft av den heliga anden.

Vad tycker du? Vilken grupp människor i vår tid har egentligen helig ande? Vilka visar andens frukt, i synnerhet kärlek och frid, i så stor utsträckning att de trots motstånd från myndigheter vägrar att bära vapen var de än befinner sig i världen? (Jesaja 2:4) Vilka anstränger sig för att undvika köttets gärningar, som otukt, och avlägsnar dem som vägrar att överge sådana gärningar från församlingen? (1 Korinthierna 5:11–13) Vilka predikar över hela världen att de goda nyheterna om Guds rike är mänsklighetens enda hopp? (Matteus 24:14)

Utgivarna av den här tidskriften kan uppriktigt säga att Jehovas vittnen passar in på Bibelns beskrivning av de människor som har helig ande. Om du lär känna dem bättre kan du själv avgöra om de har Guds godkännande och stöd.