”Att lyda är bättre än slaktoffer”

SAUL var den förste kungen i det forntida Israel. Även om han var utvald av den sanne Guden slutade han så småningom lyda Gud.

Vilka misstag gjorde Saul? Kunde han ha undvikit dem? Vad kan vi lära av hans exempel?

Jehova tillkännager sitt val av kung

Innan Saul blev kung var det profeten Samuel som tjänade som Guds representant i Israel. Nu hade Samuel blivit gammal, och hans söner tjänade inte Jehova. Samtidigt hotades nationen av fiender. De äldste i Israel bad Samuel tillsätta en kung som kunde vara deras domare och anförare i strid. Jehova gav då anvisning om att profeten skulle smörja Saul till ledare och sade: ”Han skall rädda mitt folk från filistéernas hand.” (1 Sam. 8:4–7, 20; 9:16)

Saul var ”ung och ståtlig”. Men hans utseende var inte hans enda tillgång. Han var även ödmjuk. Han frågade till exempel Samuel: ”Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar, och min släkt den obetydligaste av alla släkter i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på det sättet?” Saul hade en blygsam uppfattning om sig själv och sin släkt, trots att hans far, Kis, var ”mäktig och förmögen”. (1 Sam. 9:1, 2, 21)

Tänk också på hur Saul reagerade när Samuel offentliggjorde vem Jehova hade utvalt till kung. Samuel hade först smort Saul när de var ensamma och sagt till honom: ”Gör då vad din hand finner möjligt, ty den sanne Guden är med dig.” Sedan kallade profeten samman folket för att offentliggöra Jehovas val. Men när Saul pekades ut gick det inte att hitta honom. Han var så blyg att han hade gått och gömt sig. Jehova talade om var han fanns, och Saul utropades till kung. (1 Sam. 10:7, 20–24)

På slagfältet

Saul fick snart tyst på dem som eventuellt hade tvivlat på hans förmågor. När ammoniterna hotade en israelitisk stad ”började Guds ande verka på honom”. Han sammankallade myndigt nationens stridsmän, organiserade dem och ledde dem till seger. Men  han gav Gud äran för segern och sade: ”I dag har Jehova utfört räddning i Israel.” (1 Sam. 11:1–13)

Saul hade fina egenskaper, och han hade Guds välsignelse. Han erkände också Jehovas kraft. Men det fanns en mycket viktig förutsättning för att det skulle gå bra för israeliterna och deras kung även i fortsättningen. Samuel sade till israeliterna: ”Om ni fruktar Jehova och tjänar honom och lyder hans röst och inte handlar upproriskt mot Jehovas befallning, skall både ni och den kung som regerar över er visa er vara sådana som följer Jehova, er Gud.” Vad kunde israeliterna vara säkra på om de var trogna mot Gud? Samuel sade: ”För sitt stora namns skull kommer Jehova inte att överge sitt folk, eftersom Jehova har beslutat sig för att göra er till sitt folk.” (1 Sam. 12:14, 22)

Det viktigaste för att få Guds godkännande var lydnad, och det är det fortfarande. När de som tjänar Jehova lyder hans bud välsignar han dem. Men vad händer om de inte lyder honom?

”Du har handlat dåraktigt”

Sauls nästa strid mot filistéerna utlöste en kraftig motreaktion från dem. Det folk som ställde upp sig mot Saul var ”så talrikt som sandkornen som är på havets strand”. ”Israels män såg att de var hårt trängda, för folket ansattes svårt; och folket gömde sig i grottor och hålor och bland branta klippor och i valv och cisterner.” (1 Sam. 13:5, 6) Vad skulle Saul göra?

Samuel hade bett Saul möta honom i Gilgal, där Samuel skulle frambära offer. Saul väntade, men Samuel var försenad, och hären började skingras. Saul tog därför på sig att själv frambära offren. Så snart han gjorde det kom Samuel. När Samuel fick höra vad Saul hade gjort sade han till honom: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit Jehovas, din Guds, bud, det som han gav dig befallning om, för om du hade gjort det, skulle Jehova ha befäst ditt kungadöme över Israel till oöverskådlig tid. Men nu kommer ditt kungadöme inte att bestå. Jehova skall finna åt sig en man i överensstämmelse med sitt hjärta; och Jehova skall förordna honom till ledare för sitt folk, därför att du inte har hållit vad Jehova befallde dig.” (1 Sam. 10:8; 13:8, 13, 14)

Saul visade att han saknade tro genom att förmätet ignorera Guds bud och inte vänta på att Samuel skulle komma och frambära offret. Det var verkligen skillnad på Saul och Gideon, en tidigare anförare för Israels styrkor. Jehova hade sagt till Gideon att han skulle minska sin här från 32 000 till 300, och Gideon lydde. Varför det? Därför att han hade tro. Med Jehovas hjälp besegrade han en här på 135 000 man. (Dom. 7:1–7, 17–22; 8:10) Jehova kunde ha hjälpt Saul också. Men på grund av Sauls olydnad blev israeliterna plundrade av filistéerna. (1 Sam. 13:17, 18)

Hur fattar vi beslut när vi hamnar i svåra situationer? För dem som inte har tro kanske det verkar praktiskt att ignorera Guds principer. Saul kanske tyckte att det han gjorde var förnuftigt. Men för dem som är beslutna att få Guds godkännande är det otänkbart att inte följa de bibliska principer som är inbegripna.

Jehova förkastar Saul

När Saul drog ut mot amalekiterna gjorde han sig skyldig till en annan allvarlig synd. Gud hade dömt amalekiterna för att de utan orsak hade gått till anfall mot israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. (2 Mos. 17:8; 5 Mos. 25:17, 18) Dessutom hade amalekiterna under domartiden gått samman med andra folk för att angripa Guds utvalda folk.  (Dom. 3:12, 13; 6:1–3, 33) Så Jehova ställde amalekiterna till svars för det de hade gjort och befallde Saul att verkställa domen över dem. (1 Sam. 15:1–3)

Saul lydde inte Jehovas befallning att utrota de fientliga amalekiterna och förstöra det de ägde. Han tillfångatog i stället deras kung och skonade de bästa djuren. Vad hände när Samuel påpekade detta för Saul? Saul försökte skylla ifrån sig med orden: ”Folket skonade det bästa av småboskapen och nötboskapen för att offra det åt Jehova.” Oavsett om Saul verkligen tänkte frambära djuren som offer eller inte hade han ignorerat Guds befallning. Saul hade inte längre en blygsam uppfattning om sig själv. Därför framhöll Samuel att Saul inte hade lytt Gud. Sedan sade han: ”Har Jehova lika mycket behag till brännoffer och slaktoffer som till att man lyder Jehovas röst? Se! Att lyda är bättre än slaktoffer ... Eftersom du har förkastat Jehovas ord, därför förkastar han dig, så att du inte längre skall vara kung.” (1 Sam. 15:15, 17, 22, 23)

Jehova drog tillbaka sin heliga ande och välsignelse från Saul, och då började ”en ond ande” behärska honom. Han blev misstänksam och avundsjuk på David, den som Jehova skulle ge kungamakten längre fram. Mer än en gång försökte Saul döda David. I Bibeln står det att när Saul såg att ”Jehova var med David” blev han ”Davids fiende för alltid”. Saul försökte få fast David och låg också bakom att 85 präster och även andra blev dödade. Det är inte att undra på att Jehova förkastade Saul! (1 Sam. 16:14; 18:11, 25, 28, 29; 19:10, 11; 20:32, 33; 22:16–19)

När filistéerna återigen anföll Israel vände sig Saul till spiritism i ett meningslöst försök att få hjälp. Dagen därpå blev han allvarligt sårad i strid och begick självmord. (1 Sam. 28:4–8; 31:3, 4) Bibeln säger så här om Israels förste kung: ”Så dog Saul på grund av den trolöshet som han hade visat mot Jehova genom att han inte hade hållit Jehovas ord och även på grund av att han hade rådfrågat ett spiritistiskt medium för att få svar. Och han sökte inte svar hos Jehova.” (1 Krön. 10:13, 14)

Sauls dåliga exempel visar tydligt att det är viktigare att lyda Jehova än att frambära offer åt honom. ”Detta är vad kärleken till Gud innebär”, skrev Johannes, ”att vi håller hans bud; och hans bud är inte betungande.” (1 Joh. 5:3) Vi får aldrig glömma den här grundläggande sanningen: Lydnad för Gud är en förutsättning för bestående vänskap med honom.

[Bild på sidan 21]

Saul var till en början en ödmjuk ledare.

[Bild på sidan 23]

Varför sade Samuel till Saul: ”Att lyda är bättre än slaktoffer”?