Vad innebär ”slutet”?

”... och sedan skall slutet komma.” (MATTEUS 24:14)

DET råder ingen brist på idéer om hur jorden kan gå under. Böcker, filmer och tidskrifter med allt från komiskt till vetenskapligt innehåll målar upp domedagen på mer eller mindre fantasifulla sätt. Några vanliga teman är kärnvapenkrig, kollisioner med asteroider, dödliga virus, dramatiska klimatförändringar och invasion från yttre rymden.

De religiösa uppfattningarna går också isär. Många menar att ”slutet” innebär att allt liv på jorden utplånas. En teolog som kommenterade Matteus 24:14 skrev dystert: ”Den här versen är en av de viktigaste i hela Guds ord ... Vår generation står inför en potentiell förintelse av sådana proportioner att det är få som vill göra sig en bild av den fruktansvärda verkligheten.”

Sådana uppfattningar förbiser en viktig sanning: Jehova Gud gav jorden ”en fast grund” och skapade den inte ”förgäves utan formade den till att vara bebodd”. (Jesaja 45:18) Så när Jesus talade om ”slutet” menade han varken att jorden skulle gå under eller att mänskligheten skulle utplånas. Han menade att de onda – de som envist vägrar att följa Jehovas kärleksfulla vägledning – skulle utrotas.

Föreställ dig det här scenariot. Tänk dig att du ägde ett vackert hus och lät människor bo där gratis. Några av dem som bodde där var goda grannar och skötte om huset. Men andra ställde bara till problem. De bråkade med varandra och förstörde för de övriga som var skötsamma. De vandaliserade ditt hus och vägrade lyssna när du bad dem att ändra sig.

Vad skulle du göra åt situationen? Skulle du riva huset? Förmodligen inte. Du skulle nog vräka de skyldiga och sedan reparera skadorna.

 Jehova kommer att göra likadant. Han inspirerade psalmisten att skriva: ”De som gör det onda skall utrotas, men de som hoppas på Jehova skall ta jorden i besittning. Bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; du skall se dig om efter hans plats, och han är inte där. Men de ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.” (Psalm 37:9–11)

Aposteln Petrus tog upp samma tanke. Gud inspirerade honom att skriva: ”Himlar fanns till sedan gammalt och en jord, stående kompakt ur vatten och mitt i vatten genom Guds ord; och genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse då den översvämmades av vatten.” (2 Petrus 3:5, 6) I de här verserna syftar Petrus på syndafloden. Världen av ”ogudaktiga” människor gick under, men jorden stod kvar. Den stora översvämningen på Noas tid är ”ett mönster för ogudaktiga med tanke på vad som skall komma”. (2 Petrus 2:6)

Sedan sade Petrus: ”De himlar och den jord som nu finns [är] sparade åt eld.” Om man slutar läsa där kan man få fel uppfattning. Lägg märke till att versen fortsätter och förklarar att de ”förvaras till den dag då de ogudaktiga människorna skall ... förintas”. Det är alltså inte jorden som ska förintas, utan ogudaktiga människor. Och vad ska hända sedan? Petrus skrev: ”Enligt hans löfte väntar vi på nya himlar [Guds himmelska kungarike] och en ny jord [ett nytt mänskligt samhälle] där rättfärdighet skall bo.” (2 Petrus 3:7, 13)

Bibelns profetior visar dessutom att ”slutet” är nära. Läs Matteus 24:3–14 och 2 Timoteus 3:1–5 och se hur väl beskrivningarna stämmer in på vår tid. *

Tycker du inte att det är märkligt att det finns så många uppfattningar om Matteus 24:14, en vers som till och med ett barn kan förstå? Det finns flera skäl till det. Satan har förblindat människor för de dyrbara sanningarna som finns i Bibeln. (2 Korinthierna 4:4) Dessutom har Gud dolt sina avsikter för stolta människor och i stället uppenbarat dem för de ödmjuka. Jesus sade så här: ”Jag prisar dig offentligt, Fader, himlens och jordens Herre, därför att du har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och uppenbarat dem för spädbarn.” (Matteus 11:25) Det är verkligen en förmån att vara bland de ödmjuka som förstår vad Guds kungarike är. De som stöder Guds rike har mycket gott att se fram emot här på jorden!

[Fotnot]

[Bild på sidan 9]

Guds rike ska göra slut på all ondska.