Dog Jesus på ett kors?

ENLIGT Nationalencyklopedin är korset ”kristendomens främsta symbol”. På många religiösa målningar och konstföremål avbildas Jesus som upphängd på ett kors. Varför är korset en så vanlig symbol bland kristna? Dog Jesus verkligen på ett kors?

Många tycker att Bibeln ger ett tydligt svar på den frågan. När Jesus avrättades blev han hånad av åskådare som uppmanade honom att ”stiga ner från korset”, enligt Bibel 2000. (Matteus 27:40, 42) Många andra översättningar uttrycker det på liknande sätt. I Svenska Folkbibeln sägs det att soldaterna tvingade Simon från Kyrene ”att bära Jesu kors”. (Markus 15:21) I de här verserna är ordet ”kors” en översättning av det grekiska ordet staurọs. Vad har man för stöd för att återge staurọs med ”kors”? Vad betyder egentligen grundtextens ord?

Var det ett kors?

Enligt en kännare av grekiska, W. E. Vine, betecknar staurọs ”i första hand en upprättstående stolpe eller påle. Brottslingar avrättades genom att spikas fast vid sådana. Både substantivet och verbet staurọō, att fästa vid en påle eller en stolpe, ska i sin ursprungliga betydelse särskiljas från det kyrkliga bruket av ordet, där det betecknar ett kors bestående av två bjälkar.”

The Imperial Bible-Dictionary säger att ordet staurọs ”egentligen betecknade en påle, en upprättstående stolpe eller planka, på vilken vad som helst kunde hängas eller som kunde användas till att inhägna en jordbit. ... Även bland romarna tycks crux (som vårt ord kors kommer från) ursprungligen ha varit en upprättstående påle.” Det är därför inte konstigt att The Catholic Encyclopedia säger: ”Något som är säkert är i alla fall att korset från början utgjordes av en enkel upprättstående påle med vass spets.”

Bibelskribenterna använde även ett annat grekiskt ord, xỵlon, för att beskriva det redskap som Jesus avrättades på. A Critical Lexicon and Concordance to the English and Greek New Testament definierar xỵlon som ”ett stycke trä, en stolpe av trä”. Det sägs vidare att xỵlon, i likhet med staurọs, ”helt enkelt var en upprättstående stolpe eller påle där romarna spikade upp dem som därigenom sades bli korsfästa”.

I linje med det återges Apostlagärningarna 5:30 så här i Bibel 2000: ”Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle [xỵlon] och mördade.” Det finns även  andra översättningar som väljer att återge xỵlon med ”trä” eller ”träpåle”, trots att de översätter staurọs med kors. Ett exempel är The Jerusalem Bible, där det sägs i Apostlagärningarna 13:29: ”När de hade fullbordat allt som skrifterna förutsäger om honom, tog de ner honom från träet [xỵlon] och begravde honom.”

Med tanke på den grundläggande innebörden i de grekiska orden staurọs och xỵlon sägs det i uppslagsverket ovan: ”Båda orden talar emot den nutida uppfattningen om ett kors, som vi har blivit vana vid att se på bilder.” (A Critical Lexicon and Concordance to the English and Greek New Testament) När evangelieskribenterna använde ordet staurọs beskrev de alltså inte det som människor i dag kallar ett kors. Detta faktum ligger till grund för att Nya världens översättning av Den heliga skrift använder uttrycket ”tortyrpåle” i Matteus 27:40–42 och på andra ställen där ordet staurọs förekommer. I Complete Jewish Bible används det liknande uttrycket ”avrättningspåle”.

Korsets ursprung

Bibeln säger alltså inte att Jesus avrättades på ett kors. Då uppstår frågan varför kyrkor som menar sig tro på och följa Bibeln – katolska, protestantiska och ortodoxa – ändå pryder sina kyrkor med korset och använder det som en symbol för sin tro? Varför blev korset en så populär symbol?

Svaret är att de som går i kyrkan och säger att de tror på Bibeln inte är ensamma om att vörda korset. Även religioner som härstammar från tiden långt före den kristna eran har korset som symbol. I många religiösa uppslagsverk bekräftas det att olika typer av kors användes redan tidigt i människans historia. På avbildningar av egyptiska gudar och gudinnor och i hieroglyfer ser man ofta ett T-format kors krönt av en ögla. Det kallas crux ansata, egyptiskt kors, och det är förmodligen en symbol för livet. Det kom att användas flitigt av bland annat den koptiska kyrkan.

Enligt The Catholic Encyclopedia ”var den tidiga formen av korset tydligen crux gammata, som bland orientalister och de som studerar förhistorisk arkeologi är mer känd som svastikan, ett ord som härleds från sanskrit”. Den här symbolen användes ofta av hinduer i Indien och buddhister i hela Asien, och än i dag förekommer den i dekor och ornament i de delarna av världen.

 Det är inte känt exakt när korset började användas som en ”kristen” symbol. I An Expository Dictionary of New Testament Words av W. E. Vine sägs det: ”I mitten av 200-talet e.Kr. hade kyrkorna endera avvikit från vissa av den kristna trons läror eller också förvrängt dem. För att öka det avfälliga kyrkosystemets anseende upptog man hedningar i kyrkorna utan någon pånyttfödelse genom tron, och man lät dem i stor utsträckning behålla sina hedniska tecken och symboler”, däribland korset.

En del författare hänvisar till att kejsar Konstantin, som var soldyrkare, påstod att han under ett fälttåg år 312 v.t. fick en vision av ett kors i solen med det latinska mottot In hoc signo vinces (I detta tecken ska du segra). Lite längre fram lät han arméns standar, sköldar och rustningar prydas av en ”kristen” symbol. (Bilden till vänster.) Det påstås att Konstantin konverterade till kristendomen, men han blev inte döpt förrän på sin dödsbädd 25 år senare. Hans motiv ifrågasattes av en del. ”Hans avsikt tycktes vara att omvända kristenheten till något som kunde accepteras av hans undersåtar som en katolsk [universell] religion, snarare än att låta sig själv omvändas till Jesus Nasaréns lära”, sägs det i boken The Non-Christian Cross.

Sedan dess har man använt kors i många olika former och stilar. I The Illustrated Bible Dictionary kommenteras antoniuskorset, som ”var ett T-format kors, och vissa menar att det härstammar från symbolen för den [babyloniske] guden Tammuz, bokstaven tau”. En annan variant är andreaskorset, som är X-format. Det kors vi är vana att se är det latinska korset, med en längre och en kortare del. Och helt oriktigt är det, som det sägs i samma verk, ”enligt traditionen ett sådant kors som vår Herre dog på”.

Vad de första kristna trodde

Bibeln visar att många som lyssnade till Jesus under det första århundradet blev troende och kunde bli återlösta tack vare det stora värdet av hans offerdöd. Sedan aposteln Paulus hade predikat för judarna i Korinth och bevisat att Jesus är Kristus sägs det: ”Crispus, synagogföreståndaren, kom till tro på Herren, och det gjorde också hela hans hushåll. Och många av korinthierna som hörde började tro och blev döpta.” (Apostlagärningarna 18:5–8) I stället för att införa någon religiös symbol eller bild i den kristna tillbedjan uppmanade Paulus sina medkristna att ”fly från avgudadyrkan” och alla seder med hedniskt ursprung. (1 Korinthierna 10:14)

Historiker och forskare har inte funnit något som stöder att de tidiga kristna använde korset. I boken History of the Cross citeras en författare från sent 1600-tal som frågade: ”Kan det behaga den välsignade Jesus att se sina lärjungar fröjda sig över det [förmodade] avrättningsredskap på vilket han tålmodigt och utan förskyllan led och trotsade skammen?” Vad tror du?

För att kunna tillbe Gud på ett godtagbart sätt behövs inga föremål eller bilder. Paulus frågade: ”Vilken överensstämmelse finns det mellan Guds tempel och avgudar?” (2 Korinthierna 6:14–16) Det antyds inte någonstans i Bibeln att de kristna ska använda något som liknar Jesu avrättningsredskap i sin tillbedjan. (Jämför Matteus 15:3; Markus 7:13.)

Men vad var det då som skulle känneteckna sanna kristna? Det var inte korset eller någon annan symbol, utan kärlek. Jesus sade till sina efterföljare: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35)

[Infälld text på sidan 19]

Det evangelieskribenterna beskrev liknar inte alls ett kors.

[Bild på sidan 18]

Avrättning på en stauros, ur De Cruce Libri Tres av Lipsius, 1600-talet.

[Bild på sidan 19]

Egyptisk väggmålning med symbolen för livet, crux ansata, 1300-talet f.v.t.

[Bildkälla]

© DeA Picture Library/Art Resource, NY.

[Bild på sidan 19]

Hakkors på det hinduiska Laxmi Narayan-templet.

[Bildkälla på sidan 20]

Ur boken The Cross in Tradition, History, and Art (1897).