Svik inte dina bröder och systrar

”UNDER tio års tid var vi helt förhäxade av affärsvärldens glitter och glamour, och vi hade gott om pengar. Även om vi var uppvuxna i sanningen hade vi irrat bort oss och hade ingen andlig styrka att ta oss tillbaka”, berättar Jarosław och hans fru, Beata. *

En annan broder, Marek, berättar: ”På grund av de sociala och politiska förändringarna i Polen blev jag av med det ena jobbet efter det andra. Jag blev frustrerad. Förut hade jag inte vågat starta eget eftersom jag inte hade något direkt affärssinne. Men till slut blev jag sugen att pröva. Jag tänkte att det skulle göra det lättare för mig att försörja familjen utan att det skulle gå ut över min andlighet. Med tiden upptäckte jag hur fel jag hade.”

I en värld med ständigt ökande levnadskostnader och stigande arbetslöshet blir en del desperata och fattar därför oförståndiga beslut. Många vittnen har valt att arbeta övertid, ta extraarbeten eller starta eget trots bristande erfarenhet. De tänker sig att den extra inkomsten ska hjälpa familjen utan att andligheten tar skada. Men oförutsedda  händelser och den instabila ekonomin kan få även de mest genomtänkta planer att gå i stöpet. En del har därför fallit i girighetens snara och har satt det materiella före det andliga. (Pred. 9:11, 12)

En del bröder och systrar har blivit så engagerade i den här världen att de inte längre har tid för studium, möten och tjänst. Det går tveklöst ut över deras andlighet och deras förhållande till Jehova. De kanske också försummar något annat viktigt, sitt förhållande till dem som de är ”besläktade med ... i tron”. (Gal. 6:10) Några drar sig undan för undan bort från sin andliga familj. Vi ska nu titta lite extra på den sidan av saken.

Vårt ansvar mot våra bröder och systrar

Som bröder och systrar har vi många möjligheter att visa hur mycket vi tycker om varandra. (Rom. 13:8) I din församling finns det säkert många som har det svårt och som behöver hjälp. (Job 29:12) En del kanske har det svårt ekonomiskt. Aposteln Johannes påminner oss vad vi kan göra i så fall: ”Den som har den här världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt kan kärleken till Gud förbli i honom?” (1 Joh. 3:17)

Du kanske har uppmärksammat sådana behov i församlingen och visat din generositet. Men vår omtanke om varandra handlar inte bara om att ge ekonomisk hjälp. En del känner sig ensamma och nedstämda. De kanske känner sig ovärdiga, lider av en svår sjukdom eller har förlorat en kär vän i döden. Vi kan uppmuntra dem genom att lyssna på dem, prata med dem och vara lyhörda för deras känslomässiga och andliga behov. (1 Thess. 5:14) Detta gör ofta att vi kommer ännu närmare varandra.

Andliga herdar kan ha särskilt bra möjligheter att lyssna med empati, visa förståelse och ge kärleksfulla råd från Bibeln. (Apg. 20:28) På så sätt kan tillsyningsmän efterlikna aposteln Paulus, som hade ”öm tillgivenhet” för sina andliga bröder och systrar. (1 Thess. 2:7, 8)

Men om någon irrar sig bort från hjorden, vad händer då med hans ansvar mot sina medtroende? Inte ens tillsyningsmän är immuna mot frestelsen att satsa på det materiella. Vad händer om en kristen ger efter för en sådan frestelse?

Nertyngd av livets bekymmer

Som vi har konstaterat medför det ofta bekymmer att försörja sin familj, och risken finns att uppskattningen för de andliga  värderingarna minskar. (Matt. 13:22) Marek, som nämnts tidigare, berättar: ”När mitt företag gick omkull bestämde jag mig för att söka ett välbetalt jobb utomlands. Jag åkte i väg på bara tre månader, sedan blev det tre månader till och så vidare, och jag var bara hemma korta perioder. Min fru, som inte är med i sanningen, mådde känslomässigt dåligt av det.”

Familjelivet var inte det enda som tog stryk. Marek fortsätter: ”Jag arbetade inte bara långa dagar i tryckande hetta, utan tvingades också vara tillsammans med vulgära människor som försökte utnyttja andra. Det var rena rama gangsterfasonerna. Jag kände mig helt nere och överkörd. Eftersom jag inte ens hade tid att ta hand om mig själv, tvivlade jag på att jag skulle kunna hjälpa andra.”

De tråkiga konsekvenserna av Mareks beslut bör få oss att stanna upp och fundera. Det kanske löser en del ekonomiska problem att flytta utomlands, men skulle det inte skapa andra problem? Hur skulle det till exempel påverka familjens andliga och känslomässiga hälsa? Skulle banden till församlingen kunna slitas av? Skulle vi inte gå miste om förmånen att betjäna våra bröder och systrar? (1 Tim. 3:2–5)

Men som vi alla förstår måste man inte jobba utomlands för att bli uppslukad av sitt arbete. Tänk på vad som hände Jarosław och Beata. ”Det hela började väldigt oskyldigt”, säger han. ”När vi var nygifta öppnade vi en liten korvkiosk som hade ett bra läge. Affärerna gick så bra att vi utökade verksamheten. Men tiden räckte inte till, så vi missade mötena. Ganska snart slutade jag som pionjär och biträdande tjänare. Vi var så exalterade över vinsterna att vi öppnade en stor butik och slog oss samman med en som inte var ett vittne. Snart reste jag till andra länder och tecknade kontrakt värda miljontals dollar. Jag var sällan hemma, och jag gled bara längre och längre bort från min fru och min dotter. Till slut vaggades vi till sömns andligen. Vi hade helt tappat kontakten med församlingen och ägnade inte vännerna en tanke.”

Vad kan vi lära av det här? Om man går in för att skapa sig ett eget litet ”paradis” kan man lätt förledas att slå sig till ro, och man kan till och med förlora ”sina ytterkläder”, sin kristna identitet. (Upp. 16:15) Vi skulle kunna tappa kontakten med de vänner som vi tidigare hade möjlighet att hjälpa.

Var ärlig mot dig själv

”Det där skulle aldrig kunna hända mig”, kanske vi tänker. Men det är bra om vi alla noga funderar igenom vad man egentligen behöver i livet. ”Vi har ju inte fört med något till världen, och inte heller kan vi föra med något ut”, skrev Paulus. ”Har vi mat och kläder och tak över huvudet, skall vi vara nöjda med det.” (1 Tim. 6:7, 8) Det är sant att levnadsstandarden varierar från land till land. Det som betraktas som existensminimum i ett land kanske betraktas som lyx i många andra länder.

Hur standarden än är där vi bor är Paulus följande ord tänkvärda: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i undergång och fördärv.” (1 Tim. 6:9) En snara är dold för bytet. Tanken är att bytet ska överrumplas. Hur kan vi undvika att fångas av ”skadliga begär”?

Att bestämma sig för vad som är viktigast i livet kan göra att man får mer tid för sanningen, däribland personligt studium. Om man ber och studerar kan man bli ”fullt  duglig, fullständigt rustad” att hjälpa andra. (2 Tim. 2:15; 3:17)

Under några års tid fick Jarosław andlig hjälp och uppmuntran av kärleksfulla äldste. Han gjorde radikala förändringar. Han berättar: ”En vändpunkt kom när äldstebröderna hänvisade till det bibliska exemplet med en rik ung man som ville leva för evigt men som inte var villig att ge upp sina materiella ägodelar. De frågade mig taktfullt om detta stämde in på mig. Det blev en riktig väckarklocka för mig!” (Ords. 11:28; Mark. 10:17–22)

Jarosław gjorde en ärlig bedömning av sin situation och bestämde sig för att avsluta sina stora affärsprojekt. Inom två år hade han och hans familj återhämtat sig andligen. Han betjänar nu sina bröder och systrar som äldste. Han säger: ”När bröder blir så uppslukade av affärer att det går ut över deras andlighet använder jag mig själv som varnande exempel på hur oförståndigt det är att bli ojämnt sammanokad med icke troende. Det är inte lätt att stå emot frestande erbjudanden och att undvika oärliga affärsmetoder.” (2 Kor. 6:14)

Marek fick också lära sig något den hårda vägen. Även om han kunde hjälpa sin familj ekonomiskt genom att jobba utomlands, påverkades hans förhållande till Gud och vännerna negativt. Med tiden omprövade han sina prioriteringar. ”Under många år påminde min situation om Baruks, som sökte stora ting för sig. Till slut öppnade jag mitt hjärta för Jehova och berättade om mina bekymmer, och nu känner jag att jag återfått den andliga balansen.” (Jer. 45:1–5) Marek har nu som mål att bli tillsyningsman i församlingen, ”ett utmärkt arbete”. (1 Tim. 3:1)

Marek ger ett varningens ord till dem som funderar på att söka välbetalda jobb utomlands: ”När man är i ett annat land är det väldigt lätt att falla i den här onda världens fällor. Eftersom man inte kan språket så bra är det inte så lätt att kommunicera med andra. Det är möjligt att man har pengar med sig när man åker hem, men man har också andliga sår som kan ta lång tid att läka.”

Om vi bevarar balansen mellan vårt arbete och vårt ansvar mot våra bröder och systrar blir det lättare för oss att göra Jehovas vilja. Och genom vårt exempel kan andra motiveras att fatta förståndiga beslut. De som är nertyngda behöver stöd, medkänsla och sina bröders och systrars goda exempel. Församlingsäldste och andra mogna kristna kan hjälpa sina medtroende att bevara balansen och att inte bli uppslukade av livets bekymmer. (Hebr. 13:7)

Vi vill alltså inte svika våra bröder och systrar genom att låta jobbet styra vårt liv. (Fil. 1:10) Vi vill i stället sätta andliga intressen främst i livet så att vi kan bli rika inför Gud. (Luk. 12:21)

[Fotnot]

[Bilder på sidan 21]

Låter du ditt arbete gå före mötena?

[Bilder på sidan 23]

Uppskattar du dina möjligheter att kunna hjälpa dina andliga bröder och systrar?