Bibeln förändrade deras liv

VAD fick en asocial punkare att börja älska och hjälpa andra människor? Vad motiverade en man i Mexiko att sluta med sin omoraliska livsstil? Och vad gjorde att en av Japans främsta tävlingscyklister gav upp sin karriär för att i stället tjäna Gud? Läs vad de själva har att berätta.

”Jag var oförskämd, arrogant och aggressiv.” – DENNIS O’BEIRNE

FÖDD: 1958

HEMLAND: ENGLAND

BAKGRUND: ASOCIAL PUNKARE

MITT FÖRFLUTNA: Min pappa och hans släkt är irländare, och jag uppfostrades som irländsk katolik. Men jag fick ofta gå ensam till kyrkan, och jag tyckte inte om att gå dit. Ändå hade jag en andlig hunger. Jag brukade be bönen Fader vår, och jag kommer ihåg hur jag låg i sängen på kvällarna och funderade på vad den handlade om. Jag tog en fras i taget och försökte tänka ut vad den betydde.

I tonåren engagerade jag mig i rastafarirörelsen. Jag var också intresserad av sådana politiska inriktningar som Anti-Nazi League. Men jag drogs särskilt till den rebelliska punkrörelsen. Jag använde droger, speciellt marijuana, som jag rökte nästan varje dag. Jag hade en ”vem bryr sig”-attityd, drack mycket, utsatte mig för stora risker och struntade i andra. Jag var asocial och pratade knappt med folk om jag inte tyckte att samtalet var meningsfullt. Dessutom vägrade jag vara med på bild. När jag tänker tillbaka inser jag att jag var oförskämd, arrogant och aggressiv. Det var bara om någon stod mig riktigt nära som jag var snäll och generös.

När jag var runt 20 blev jag intresserad av Bibeln. En knarklangare som jag kände hade börjat läsa Bibeln när han satt i fängelse, och vi hade en lång diskussion om religion, kyrkan och Satans inblandning i världen. Jag köpte en bibel och började studera den på egen hand. Min kompis och jag läste olika avsnitt och träffades sedan för att diskutera vad vi hade läst och dra slutsatser av det. Så höll vi på i månader.

Det här är några av de slutsatser vi kom fram till: att vi lever i de sista dagarna för den här världen, att de kristna ska predika de goda nyheterna om Guds rike, att de inte ska vara någon del av världen och dess politik och att Bibeln innehåller sunda moralnormer. Vi kunde tydligt se att Bibeln är sann och att det måste finnas en sann religion. Frågan var bara vilken. Vi tänkte på de stora kyrkorna med sina ståtliga ceremonier och sin inblandning i politik och såg att Jesus var  helt annorlunda. Vi insåg att Gud inte använder sig av dem, så vi bestämde oss för att undersöka några av de mindre kända samfunden för att se vad de hade att komma med.

Vi träffade representanter för flera samfund och ställde en rad frågor. Vi visste vad Bibeln sade om varje fråga, så vi kunde snabbt se om det de sade stämde. Efteråt bad jag alltid till Gud: ”Om de tillhör den sanna religionen, gör då så att jag vill träffa dem igen.” Men efter flera månaders sökande hade vi fortfarande inte hittat någon grupp som besvarade frågorna med hjälp av Bibeln, och jag kände inget behov av att träffa dem igen.

Till slut fick vi kontakt med Jehovas vittnen. Vi ställde samma frågor till dem som till alla andra, men de använde Bibeln för att ge svar. Det de sade stämde precis med det vi redan visste, så då började vi fråga om sådant som vi inte hade hittat svar på än, till exempel hur Gud ser på rökning och droger. Återigen kunde de visa svaren i Bibeln. Vi lovade att komma på ett möte i Rikets sal.

Det var allt annat än lätt för mig. Jag var väldigt asocial och tyckte inte om när alla de här vänliga och välklädda människorna kom fram till mig. Jag trodde att en del bara gjorde sig till, och jag ville inte gå på fler möten. Men som alltid bad jag till Gud att han skulle få mig att vilja träffa dem igen om de hade den sanna religionen. Efter det kände jag en oemotståndlig önskan att studera Bibeln med Jehovas vittnen.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Jag visste att jag var tvungen att sluta med drogerna, och det kunde jag göra ganska fort. Det var värre med cigaretterna. Jag försökte sluta flera gånger men misslyckades. När jag hörde om andra som bara hade slängt sina cigaretter och aldrig rökt igen tog jag upp det här med Jehova i bön. Med hans hjälp kunde jag sedan sluta. Det här lärde mig hur viktigt det är att prata öppet och ärligt med Jehova i bön.

En annan stor förändring gällde mitt utseende. Första gången jag var på Rikets sal hade jag spikes i håret och en turkos rand i mitten. Senare färgade jag det knallorange. Jag hade jeans och en skinnjacka med slagord på. Jag tyckte inte jag behövde byta stil, även om vittnena vänligt förde det på tal. Men till slut tänkte jag på orden i 1 Johannes 2:15–17: ”Älska inte världen, inte heller det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns kärleken till Fadern inte i honom.” Jag insåg att mitt utseende gav intryck av att jag älskade världen och att jag var tvungen att göra förändringar för att visa att jag älskade Gud. Så då gjorde jag det.

Med tiden insåg jag att det inte bara var vittnena som ville att jag skulle vara med vid kristna möten. Hebréerna 10:24, 25 visade att även Gud ville det. När jag hade börjat gå på alla möten och verkligen lärde känna människorna där, bestämde jag mig för att överlämna mitt liv åt Jehova och bli döpt.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Jag har verkligen rörts av hur Jehova gör det möjligt för oss att ha ett nära förhållande till honom. Hans medkänsla och omtanke har fått mig att vilja efterlikna honom och att ha hans Son, Jesus Kristus, som förebild i livet. (1 Petrus 2:21) Jag har insett att även om man arbetar på sin kristna personlighet, så kan man fortfarande ha en egen identitet. Jag har försökt bli mer kärleksfull och omtänksam, och jag försöker efterlikna Jesus i mitt sätt att behandla min fru och min son. Jag känner också djupt för mina andliga bröder och systrar. Att följa Kristus har byggt upp min självaktning och fått mig att kunna visa kärlek till andra.

 ”De behandlade mig på ett värdigt sätt.” – GUADALUPE VILLARREAL

FÖDD: 1964

HEMLAND: MEXIKO

BAKGRUND: OMORALISK LIVSSTIL

MITT FÖRFLUTNA: Jag var ett av sju barn i en familj i Hermosillo i Sonora i Mexiko, ett mycket fattigt område. Pappa dog när jag var liten, så mamma fick arbeta för att försörja oss. Jag fick ofta gå barfota, för vi hade inga pengar till skor. Redan som barn började jag arbeta för att hjälpa till med försörjningen. Som många andra familjer var vi mycket trångbodda.

Mamma var borta större delen av dagen och kunde därför inte ha oss barn under uppsikt. När jag var 6 år var det en 15-åring som började utnyttja mig sexuellt. Övergreppen fortsatte under en lång tid, och det ledde bland annat till att jag blev väldigt sexuellt förvirrad. Jag trodde att det var normalt att känna sig attraherad av män. När jag sökte hjälp hos läkare och präster försäkrade de mig att det inte var några problem och att mina känslor var helt normala.

När jag var 14 bestämde jag mig för att börja leva öppet som homosexuell. Det gjorde jag sedan i 11 år, och jag bodde med flera olika män under den tiden. Jag utbildade mig till hårstylist och hade en egen salong. Men jag var inte lycklig. Jag led mycket känslomässigt och kände mig ofta förrådd och bedragen. Jag kände på mig att det jag gjorde inte var rätt. Jag började fråga mig: ”Finns det verkligen några goda och bra människor?”

Jag tänkte på min syster. Hon hade börjat studera Bibeln med Jehovas vittnen, och längre fram blev hon döpt. Hon brukade berätta vad hon lärde sig, men jag lyssnade inte. Ändå beundrade jag henne och tyckte att hon hade ett bra liv och ett fint äktenskap. Det märktes att hon och hennes man verkligen älskade och respekterade varandra och behandlade varandra omtänksamt. Med tiden började ett vittne studera Bibeln med mig. I början var jag ganska likgiltig och kände ingenting för studiet. Men sedan hände något.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Vittnena inbjöd mig till ett möte, och jag gick dit. Det var en helt ny upplevelse. Folk brukade driva med mig, men det gjorde inte vittnena. De var vänliga och behandlade mig på ett värdigt sätt. Det berörde mig verkligen.

Mitt goda intryck av vittnena förstärktes när jag var med vid en sammankomst. Jag såg att de även i stora grupper uppförde sig precis som min syster och var genuina och ärliga. Jag undrade om det här kanske kunde vara de goda människor som jag hade letat efter så länge. Jag förundrades över deras kärlek och enhet och över att de använde Bibeln varje gång de besvarade en fråga. Jag insåg att det var Bibeln som var en så positiv kraft i deras liv. Jag förstod också att jag behövde göra en hel del förändringar för att bli en av dem.

Faktum är att jag var tvungen att genomgå en total förvandling, för jag var väldigt feminin. Mitt sätt att prata, mina manér, min klädstil, min frisyr och mitt umgänge – allt behövde förändras. Mina gamla kompisar började kritisera mig och sade: ”Vad håller du på med? Du duger som du är. Sluta studera Bibeln. Du har ju redan allt.” Det allra  svåraste var ändå att ändra på min omoraliska livsstil.

Men jag visste att det var möjligt att göra stora förändringar, för jag hade tagit till mig orden i 1 Korinthierna 6:9–11: ”Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds kungarike? Bli inte vilseledda. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som låter sig utnyttjas för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds kungarike. Och ändå är detta vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena.” Jehova hjälpte människor på Bibelns tid att göra förändringar, och han hjälpte mig också. Det tog flera år, och det var en verklig kamp, men vittnenas kärleksfulla hjälp och vägledning betydde mycket för mig.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: I dag lever jag ett helt normalt liv. Jag är gift, och jag och min fru lär vår son att leva efter Bibelns principer. Mitt gamla liv har jag sedan länge lagt bakom mig, och jag har fått många andliga välsignelser. Jag är äldste i en församling, och jag har kunnat hjälpa andra att lära känna sanningen i Guds ord. Mina förändringar i livet gjorde mamma så glad att hon började studera Bibeln, och hon blev senare döpt. En av mina systrar som också levde omoraliskt blev även hon ett Jehovas vittne.

Till och med några från mitt gamla liv tycker nu att jag har förändrats till det bättre. Och jag vet vad som ligger bakom de här förändringarna. En gång i tiden sökte jag professionell hjälp, men det enda jag fick var dåliga råd. Jehova däremot har verkligen hjälpt mig. Även om jag kände mig ovärdig, så lade han märke till mig och var kärleksfull och tålmodig mot mig. Att en så underbar, intelligent och kärleksfull Gud brydde sig om mig och ville att jag skulle få ett bättre liv förändrade allt!

”Jag kände mig missnöjd, ensam och tom.” – KAZUHIRO KUNIMOCHI

FÖDD: 1951

HEMLAND: JAPAN

BAKGRUND: TÄVLINGSCYKLIST

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp i en lugn hamnstad i prefekturen Shizouka i Japan, och vår familj på åtta personer bodde där i ett litet hus. Min pappa hade en cykelaffär. Redan när jag var liten tog han med mig på cykeltävlingar och fick mig intresserad av sporten. Han började göra upp planer för att jag skulle bli professionell tävlingscyklist. När jag gick i högstadiet började han träna mig på allvar. Under gymnasietiden vann jag en landsomfattande tävling tre år i rad. Jag blev erbjuden en högskoleutbildning men bestämde mig i stället för att satsa på en skola för tävlingscyklister. När jag var 19 blev jag proffs.

Mitt mål i livet var nu att bli Japans bästa cyklist. Jag tänkte tjäna massor med pengar så att familjen kunde få en trygg och säker tillvaro. Jag gick in för  träningen till hundra procent. När träningen var tuff eller en tävlingsetapp kändes övermäktig, upprepade jag för mig själv om och om igen att jag var född till tävlingscyklist och att det bara var att köra på. Och det gjorde jag. Snart började jag se resultat. Första året fick jag pris som årets nykomling. Andra året kvalificerade jag mig för japanska mästerskapet. Sex gånger kom jag tvåa i det loppet.

Jag höll mig kvar i den absoluta eliten och blev känd som ”de starka benen från Tokai”, ett område i Japan. Jag var väldigt tävlingsinriktad. Med tiden fick jag rykte om mig att vara skoningslös i loppen. Jag tjänade mer och mer och kunde snart köpa vad jag ville. Jag köpte ett hus med ett topputrustat gym och en utländsk bil som kostade nästan lika mycket som ett hus. För att trygga framtiden investerade jag i fastigheter och aktier.

Ändå kände jag mig missnöjd, ensam och tom. Vid det här laget var jag gift och hade barn, men jag var ofta irriterad på min familj. Jag blev arg för minsta lilla sak. Därför brukade de nervöst försöka läsa av mitt ansiktsuttryck för att lista ut vilket humör jag var på.

Efter en tid började min fru studera Bibeln med Jehovas vittnen. Det här ledde till många förändringar. Hon sade att hon ville gå på vittnenas möten, så då bestämde jag att vi skulle gå dit som familj. Jag kommer fortfarande ihåg den kväll då en äldste kom hem till oss och började studera med mig. Det jag fick veta gjorde djupt intryck på mig.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Jag kommer aldrig att glömma hur jag påverkades av orden i Efesierna 5:5: ”Ingen otuktig eller oren eller girig – vilket vill säga en avgudadyrkare – har något arv i Kristi och Guds kungarike.” Jag såg att cykelsporten hade en nära koppling till spel och dobbel och att den gjorde människor giriga. Det här gav mig dåligt samvete, och jag förstod att om jag ville behaga Jehova Gud kunde jag inte fortsätta tävla. Men det var inget lätt beslut.

Jag hade haft mitt bästa tävlingsår någonsin och var hungrig på mer. Samtidigt märkte jag att bibelstudiet gjorde mig fridsam och lugn – raka motsatsen till vad som behövdes för att vinna en tävling! Jag deltog bara i tre lopp efter att jag hade börjat studera, men innerst inne släppte jag inte taget om cykelsporten. Jag visste inte heller hur jag skulle försörja familjen. Det kändes som om jag hade kört fast och varken kom framåt eller bakåt. Mina släktingar tyckte inte alls om min nya tro, och pappa var djupt besviken. Det här gjorde mig splittrad och ännu mer pressad. Till slut fick jag magsår.

Det som hjälpte mig under den här svåra tiden var att jag fortsatte studera Bibeln och gå på Jehovas vittnens möten. Undan för undan blev min tro starkare. Jag bad att Jehova skulle lyssna på mina böner och hjälpa mig att se hur han besvarade dem. Något annat som minskade pressen var att min fru försäkrade mig om att hon inte behövde bo i ett stort hus för att vara lycklig. Sakta men säkert gjorde jag framsteg.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Jag insåg att Jesu ord i Matteus 6:33 verkligen stämmer: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Vi har aldrig saknat något av ”det andra”, dvs. det som vi verkligen behöver. Även om jag tjänade 30 gånger mer som tävlingscyklist har vi som familj inte saknat något de senaste 20 åren.

Ännu bättre är att när jag tillber och arbetar tillsammans med mina medtroende, känner jag en glädje och tillfredsställelse som jag aldrig upplevde tidigare. Dagarna bara flyger i väg. Även mitt familjeliv har förbättrats. Mina tre söner och deras hustrur tjänar alla troget Jehova.