Bibeln förändrade deras liv

VARFÖR valde en berömd sångerska att ge upp sin karriär och i stället börja berätta om sin tro på heltid? Och vad gjorde att en brottsling, som en domare ansåg vara oförbätterlig, kunde förändra sig och bli en ansvarsfull medborgare? Läs de här personliga berättelserna för att få svar på det.

”Ingen kan vara slav åt två herrar.” – ANTOLINA ORDEN CASTILLO

FÖDD: 1962

HEMLAND: SPANIEN

BAKGRUND: SKÅDESPELERSKA OCH ZARZUELASÅNGERSKA

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes i den lilla byn Tresjuncos i området La Mancha. Min familj var jordbrukare. Min mamma var katolik och min pappa protestant. Pappa lärde mig att respektera Bibeln, och jag såg honom ofta läsa den. Mamma uppfostrade mig som katolik och tog med mig till mässan varje söndag.

När jag var 15 lämnade jag min hemby och flyttade till min storasyster i Madrid. Jag saknade mina föräldrar väldigt mycket, men jag anpassade mig till slut till livet i storstaden. När jag var 17 fick jag chansen att arbeta några månader med traditionell spansk musikteater, zarzuela. Jag trivdes med det här livet och bestämde mig för att bli skådespelerska. Jag slutade sekreterarkursen som jag hade börjat och fick jobb hos olika teaterkompanier som var specialiserade på zarzuela. Vid den här tiden inledde jag ett förhållande med en kille som var bror till en av mina väninnor. Jag kände mig lyckligt lottad som hade ett bra jobb, pengar och kärlek i livet.

Jag fick turnera med olika zarzuelaföreställningar i Spanien och utomlands, som i Colombia, Costa Rica, Ecuador och Venezuela. Jag var också sångerska i olika grupper som tillhörde en rörelse i Madrid som kallades ”La movida madrileña”. En av grupperna där jag var huvudvokalist fick stora framgångar.

Det var ett roligt jobb, men jag trivdes inte i den omoraliska miljön. Dessutom blev jag närmast besatt av mitt utseende och tänkte mycket på min image. Jag var extremt noga med maten och fick både anorexi och bulimi.

Mitt främsta mål var fortfarande att bli skådespelerska. Till slut kom jag in på ett prestigefullt institut i Madrid där jag studerade drama och scenkonst. Vi fick lära oss att skådespelare måste leva sig in i karaktärernas känsloliv och även gräva djupt i sitt eget jag. När jag följde det rådet insåg jag att jag var känslomässigt tom. Jag hade blivit en ytlig, självcentrerad kvinna.

 HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Jag förstod att jag skulle behöva anstränga mig om jag ville utveckla fina egenskaper. Men jag visste inte var jag skulle börja. Jag gick till en evangelisk kyrka i Madrid där jag hade varit en gång förut med mina föräldrar. Jag bad till Gud och använde hans namn, Jehova.

Strax efteråt ringde ett par Jehovas vittnen på min dörr. Jag ville gärna diskutera Bibeln, men samtidigt var det mycket jag inte höll med om. Men Esther, det Jehovas vittne som hjälpte mig att studera Bibeln regelbundet, var väldigt tålmodig. Hon och hennes familj var mycket kärleksfulla och omtänksamma. Jag började vara med vid Jehovas vittnens möten och förstod ganska snabbt att jag hade funnit den sanning som jag sökte.

Jag hade just avslutat mina teaterstudier när jag fick flera olika erbjudanden om jobb. Jag fick en roll i en produktion som skulle sättas upp på en av de stora scenerna i Madrid. Men jag förstod också att jag måste satsa hundra procent på min karriär som skådespelerska om jag skulle lyckas. Till sist bestämde jag mig för att försöka hitta ett annat arbete, så att jag kunde koncentrera mig på att tjäna Gud. Något som gick rakt in i mitt hjärta var Jesu ord: ”Ingen kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” (Matteus 6:24) Min pojkvän och jag hade varit tillsammans i åtta år, men han delade inte mina uppfattningar så jag bröt förhållandet. Det var inte lätt att fatta de här besluten.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Just nu jobbar jag deltid med fritidsaktiviteter och underhållning för äldre. Nu lägger jag det mesta av min tid på att försöka nå arabisktalande som bor i mitt område och intressera dem för Bibeln. Jag har fått arbeta hårt för att lära mig arabiska, men jag tycker verkligen om att få dela med mig av allt uppmuntrande jag har lärt mig till människor som är så gästfria och andligt medvetna.

När jag höll på med mina teaterstudier kände jag en stor tomhet i livet, men nu är livet meningsfullt. Jehova har hjälpt mig att bli en bättre och lyckligare människa.

”Jag har visat att domaren hade fel.” – PAUL KEVIN RUBERY

FÖDD: 1954

HEMLAND: STORBRITANNIEN

BAKGRUND: KRIMINELL

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes i Dudley, en stor industristad i West Midlands. Min pappa lärde mig att tycka om att läsa redan som liten. Han lärde mig också att upptäcka allt det underbara i naturen, även om han förklarade allt med evolutionen. Han sade att det inte fanns någon Gud. Men trots det ville mina föräldrar att jag skulle gå i söndagsskola hos metodisterna.

När jag var åtta år såg jag att några grabbar från min  hemtrakt satte eld på en båt i kanalen. De hotade mig, så när polisen kom vågade jag inte berätta vad jag hade sett. Jag blev oskyldigt anklagad, och det gjorde mig hatisk. Därför började jag vandalisera skolor, kyrkor och fabriker i närheten. Jag förstörde egendom för tusentals pund. Redan när jag var tio år gjorde jag inbrott i bostäder och affärer. Jag blev helt besatt av eld och anlade flera mordbränder. Lärarna i skolan sade att jag var fullständigt omöjlig.

När jag var tolv år fick jag tag i en bok om ockultism och gjorde ett eget ouijabord. Mina föräldrar trodde inte på Gud, så de tänkte att spiritism bara var ett oskyldigt intresse som kunde hålla mig borta från problem. Men när jag slutade skolan hade jag redan blivit dömd i ungdomsdomstol flera gånger. Jag var medlem i ett gäng skinnskallar, och jag brukade ha med mig en rakkniv och cykelkedja som vapen. Jag fick ett jobb, men jag förlorade det när jag dömdes till ett kort fängelsestraff. När jag kom ut började jag vandalisera igen, och snart var jag tillbaka i fängelset. Den här gången fick jag två år. Domaren sade att jag var helt oförbätterlig och en fara för samhället.

När jag hade avtjänat mitt straff träffade jag min gamla flickvän, Anita. Vi gifte oss, och under en tid lät jag bli att stjäla och ställa till med problem. Men efter några år föll jag tillbaka i mina gamla vanor. Jag gjorde inbrott i affärer och tömde kassaskåpen. Jag började med droger, drack för mycket och hade alltid en pistol på mig. Jag åkte fast och hamnade i fängelse igen.

Min livsstil var mycket påfrestande för Anita. Hennes läkare skrev ut lugnande medel, men han sade att det verkliga botemedlet hade varit en skilsmässa. Jag är väldigt tacksam för att hon inte följde hans råd.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: När vi var nygifta studerade Anita Bibeln med Jehovas vittnen en kort period. Under det som blev min sista fängelsevistelse fick hon besök av vittnena igen. Det råkade vara samma dag som jag hade bett till Gud och sagt: ”Om du verkligen finns måste du ge mig ett bevis.”

När jag kom ut ur fängelset några månader senare tog jag kontakt med vår kyrkoherde och bad att han skulle studera Bibeln med Anita och mig. Han sade att han bara kunde hjälpa oss med kyrkans grundläror och en bön.

Till sist började jag läsa Bibeln. Jag blev förvånad när jag såg att den fördömde spiritism. (5 Moseboken 18:10–12) Sedan hittade jag ett nummer av Vakttornet som Anita hade fått samma dag som jag hade bett till Gud om hjälp. Det jag läste fick mig att kontakta vittnena.

Våra familjer och vänner och mina kriminella kontakter blev inte glada när de hörde att vi hade kontakt med Jehovas vittnen. En del sade att jag höll på att bli hjärntvättad. Och ärligt talat, min hjärna behövde tvättas! Jag hade stora brister i min personlighet, mitt samvete var avtrubbat och förutom allt annat rökte jag nästan 60 cigaretter om dagen. De som studerade med oss och de vi lärde känna i församlingen var mycket tålmodiga och vänliga. Det tog sin tid, men jag lyckades bli kvitt mina dåliga vanor. (2 Korinthierna 7:1)

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Nu har Anita och jag varit gifta i 35 år. Ett av våra barn och två barnbarn tjänar Jehova tillsammans med oss. På senare år har vi kunnat lägga mycket tid på att hjälpa andra att lära sig mer om Bibeln.

Tjänsten för Jehova har gett vårt liv mening och innehåll. För 40 år sedan sade en domare att jag var helt oförbätterlig. Men med Guds hjälp och Bibelns vägledning har jag bevisat att han hade fel.