Goda nyheter som alla behöver höra

”De goda nyheterna ... är ju Guds kraft till räddning.” (ROM. 1:16)

1, 2. Varför predikar du ”de goda nyheterna om Guds kungarike”, och vad brukar du framhålla?

”JAG delar gärna med mig av de goda nyheterna varje dag.” Förmodligen har du tänkt den tanken och kanske också yttrat den. Som ett aktivt vittne för Jehova vet du hur viktigt det är att predika ”dessa goda nyheter om kungariket”. Du kanske till och med kan den versen i Jesu profetia utantill. (Matt. 24:14)

² När du predikar ”de goda nyheterna om Guds kungarike” fortsätter du det arbete som Jesus påbörjade. (Läs Lukas 4:43.) För det mesta berättar du säkert att Gud snart ska ingripa. I den ”stora vedermödan” ska han göra slut på falsk religion och rensa jorden från ondska. (Matt. 24:21) Du berättar säkert också att Guds rike ska göra jorden till ett paradis igen så att människor kan leva i fred och lycka. Ja, ”de goda nyheterna om Guds kungarike” ingår i ”de goda nyheterna [som förkunnades] för Abraham, nämligen: ’Genom dig skall alla nationerna välsignas.’” (Gal. 3:8)

3. Vad betonade Paulus i Romarbrevet?

³ Men skulle det kunna vara så att en viktig aspekt av de goda nyheter som människor behöver höra kommer i skymundan ibland? I Romarbrevet använder Paulus uttrycket ”Guds kungarike” bara en gång, men uttrycket ”goda nyheter” använder han 12 gånger. (Läs Romarna 14:17.) Vilken aspekt av de goda nyheterna tog Paulus ofta upp i den bibelboken? Varför är just den aspekten så viktig? Och varför behöver vi tänka på den när vi predikar ”Guds goda nyheter” för människor på vårt distrikt? (Mark. 1:14; Rom. 15:16; 1 Thess. 2:2)

Vad de i Rom behövde känna till

4. Vad predikade Paulus om under sin första fångenskap i Rom?

⁴ Det är intressant att lägga märke till vilka ämnen Paulus tog upp under sin första fångenskap i Rom. När ett stort antal judar kom och besökte honom sägs det: ”Han förklarade saken för dem genom att grundligt vittna om [1] Guds kungarike och genom att tala övertygande med dem om [2] Jesus.” Vad blev resultatet? ”Somliga började tro på det som sades; andra ville inte tro.” Sedan tog  Paulus ”välvilligt emot alla som kom in till honom, predikade [1] Guds kungarike för dem och undervisade om det som gällde [2] Herren Jesus Kristus”. (Apg. 28:17, 23–31) Det är tydligt att Paulus riktade uppmärksamheten på Guds kungarike. Men vad var det mer han betonade? En kärnpunkt när det gäller Guds kungarike – den roll Jesus har i samband med Guds avsikter.

5. Vilket behov tog Paulus upp i Romarbrevet?

⁵ Alla människor behöver få kunskap om Jesus och sätta tro till honom. Det här behovet tog Paulus upp i Romarbrevet. I början av brevet skrev han: ”Gud, som jag ägnar helig tjänst med min ande i förbindelse med de goda nyheterna om hans Son.” Han tillade: ”Jag skäms nämligen inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till räddning för var och en som tror.” Längre fram talade han om den tid ”då Gud genom Kristus Jesus dömer det som är fördolt hos människorna, i enlighet med de goda nyheter jag förkunnar”. Och han berättade att han ”från Jerusalem och på en rundfärd ända till Illyrien” grundligt hade predikat ”de goda nyheterna om Kristus”. * (Rom. 1:9, 16; 2:16; 15:19) Varför tror du att Paulus talade så mycket om Jesus när han riktade sig till de kristna i Rom?

6, 7. Hur kan församlingen i Rom ha bildats, och vilka bestod den av?

⁶ Vi vet inte hur församlingen i Rom bildades. Grundades den kanske av de judar eller proselyter som var med vid pingsten år 33 och som återvände till Rom som kristna? (Apg. 2:10) Eller var det kristna resenärer och handelsmän som spred sanningen till Rom? I vilket fall som helst hade församlingen funnits länge när Paulus skrev sitt brev, omkring år 56. (Rom. 1:8) Vilka bestod församlingen av?

⁷ Några hade judisk bakgrund. Paulus hälsade till Andronikos och Junias och kallade dem ”mina släktingar”, vilket förmodligen avsåg släktingar som var judar. Tältmakaren Aquila, som var i Rom tillsammans med sin hustru Priscilla, var också jude. (Rom. 4:1; 9:3, 4; 16:3, 7; Apg. 18:2) Men många bröder och systrar som Paulus hälsade till var troligtvis inte judar. En del av dem kan ha tillhört ”kejsarens hus”, vilket möjligen betydde att de var kejsarens slavar och lägre ämbetsmän. (Fil. 4:22; Rom. 1:5, 6; 11:13)

8. I vilken svår situation befann sig de kristna i Rom?

⁸ Oavsett bakgrund befann sig alla kristna i Rom i en svår situation, och det gör vi också. Paulus uttryckte det så här: ”Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet.” (Rom. 3:23) Alla som Paulus riktade sig till behövde inse att de var syndare och måste sätta tro till Guds sätt att hantera situationen.

Man måste inse att man är en syndare

9. Vilket resultat som de goda nyheterna kan få framhöll Paulus?

⁹ I början av sitt brev framhöll Paulus det underbara resultat som de goda nyheter han talade om kunde få: ”Jag skäms nämligen inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till räddning för var och en som tror, för juden först och även för greken.” Ja, man kunde bli räddad. Men det krävdes tro, i enlighet med den viktiga tanke som han citerade från Habackuk 2:4: ”Den rättfärdige skall leva genom tro.” (Rom. 1:16, 17; Gal. 3:11; Hebr. 10:38) Men vad är sambandet mellan  dessa goda nyheter, som kan leda till räddning, och det faktum att ”alla har ... syndat”?

10, 11. Varför kan tanken i Romarna 3:23 verka konstig för vissa men inte för andra?

¹⁰ Innan någon kan utveckla en tro som leder till räddning måste han inse att han är en syndare. För dem som växt upp med en tro på Gud och känner till lite om Bibeln är den tanken inte så konstig. (Läs Predikaren 7:20.) Oavsett om de håller med om det eller tvivlar på det, har de åtminstone en viss uppfattning om vad Paulus menade när han sade: ”Alla har ... syndat.” (Rom. 3:23) Men när vi går i tjänsten träffar vi många som har svårt att förstå den tanken.

¹¹ I många länder växer de flesta upp utan en tanke på att människor föds som syndare, att man ärver synd. De inser förstås att de gör misstag, har en del mindre trevliga egenskaper och kanske har gjort en del saker som inte är så bra. Och de lägger märke till att andra är i samma situation. Men deras bakgrund gör att de inte förstår varför det är så. Om man på vissa språk kallar någon en syndare skulle andra rentav tro att man menar en kriminell person eller åtminstone en som brutit mot regler. Den som växer upp i en sådan miljö tänker inte gärna på sig själv som en syndare i den bemärkelse som Paulus menade.

12. Varför har många svårt att tro att alla människor är syndare?

¹² Även i kristenhetens länder är det många som inte tänker på sig själva som syndare. Varför inte det? De kanske går i kyrkan då och då, men berättelsen i Bibeln om Adam och Eva ser de som en saga eller myt. Andra har växt upp i ett ateistiskt klimat. De har svårt att tro på Gud och tar därför inte till sig tanken på att en högre makt ställt upp moralnormer för människan och att det skulle betraktas som synd att inte följa dessa normer. Man kan säga att de liknar de människor på Paulus tid som inte hade något hopp och ”var utan Gud i världen”. (Ef. 2:12)

13, 14. a) Vad är ett skäl till att de som inte ser sig själva som syndare är utan ursäkt? b) Vart har många människors tvivel fört dem?

¹³ I Romarbrevet lägger Paulus fram två skäl till att man inte kan skylla på sin bakgrund. Det första skälet är att skapelsen själv utgör bevis för att det finns en Skapare. (Läs Romarna 1:19, 20.) Det stämmer med det som står i Hebréerbrevet, som Paulus skrev i Rom: ”Varje hus byggs ju av någon, men den som har byggt allt är Gud.” (Hebr. 3:4) Paulus tankegång pekar mot att det finns en Skapare som ligger bakom, eller ”har byggt”, hela universum.

¹⁴ Paulus kunde därför på goda grunder skriva till de kristna i Rom att alla – däribland de forntida israeliterna – som tillbad livlösa avgudar var ”utan ursäkt”. Detsamma kan sägas om dem som gav efter för omoraliska begär och utförde sexuella handlingar som stred mot naturen. (Rom. 1:22–27) Paulus drog därför med rätta slutsatsen att ”såväl judar som greker alla är under synd”. (Rom. 3:9)

 Domaren inom oss

15. Vad har alla människor, och vad har det lett till?

¹⁵ I Romarbrevet anges ytterligare ett skäl till att människor borde inse att de är syndare och behöver en väg ut ur sin svåra situation. Paulus skrev om den lagsamling som Gud gav de forntida israeliterna: ”Alla som har syndat under lag skall dömas genom lag.” (Rom. 2:12) Han fortsatte resonemanget och framhöll att människor från andra nationer eller etniska grupper som inte kände till den lagen ofta ”av naturen gör vad som hör till lagen”. Varför är det i allmänhet så att även dessa människor har lagar som förbjuder incest, mord och stöld? Paulus gav svaret: De har ett samvete. (Läs Romarna 2:14, 15.)

16. Varför är det inte säkert att man undviker synd bara för att man har ett samvete?

¹⁶ Men bara för att man har ett samvete som fungerar som en inre domare är det inte säkert att man följer det, något som du säkert lagt märke till. De forntida israeliterna är ett exempel på det. Gud hade gett dem både ett samvete och särskilda lagar mot stöld och äktenskapsbrott, men ändå gick de ofta emot både sitt samvete och Jehovas lag. (Rom. 2:21–23) De var skyldiga i dubbel bemärkelse och var alltså syndare, dvs. de rättade sig inte efter Guds normer och vilja. Relationen till deras Skapare skadades allvarligt. (3 Mos. 19:11; 20:10; Rom. 3:20)

17. Vilken uppmuntran ger Romarbrevet?

¹⁷ Man kan tycka att det vi gått igenom i Romarbrevet målar upp en ganska dyster bild av människans ställning inför den Allsmäktige. Men Paulus lämnade inte ämnet där. Han citerade Davids ord i Psalm 32:1, 2 och skrev: ”Lyckliga är de vilkas laglösa handlingar har blivit förlåtna och vilkas synder har blivit övertäckta; lycklig är den man som Jehova alls inte tillräknar synd.” (Rom. 4:7, 8) Ja, Gud har gjort det möjligt att förlåta synder utan att gå emot sina egna rättfärdiga principer.

En viktig aspekt av vårt budskap

18, 19. a) Vilken aspekt av de goda nyheterna koncentrerade sig Paulus på i Romarbrevet? b) Vad måste vi inse för att få uppleva Guds rikes välsignelser?

¹⁸ När du tänker på vad Jehova har gjort för oss kanske du säger: ”Vilka goda nyheter!” Det är sant, och det för oss tillbaka till den aspekt av de goda nyheterna som Paulus betonade i Romarbrevet. Som tidigare nämnts skrev Paulus: ”Jag skäms nämligen inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till räddning.” (Rom. 1:15, 16)

¹⁹ Dessa goda nyheter kretsade kring den roll Jesus har i samband med Guds avsikter. Paulus kunde se fram emot ”den dag då Gud genom Kristus Jesus dömer det som är fördolt hos människorna, i enlighet med de goda nyheter[na]”. (Rom. 2:16) När han sade så förringade han inte ”Kristi och Guds kungarike” eller det som Gud ska göra genom detta rike. (Ef. 5:5) Men han visade att vi för att få leva och uppleva Guds kungarikes välsignelser måste inse 1) att vi är syndare i Guds ögon och 2) att vi måste tro på Jesus Kristus för att få våra synder förlåtna. När någon förstår och godtar dessa sidor av Guds avsikter och ser vilken framtid det öppnar för honom, kan han med rätta utropa: ”Vilka goda nyheter!”

20, 21. Varför behöver vi tänka på de goda nyheter som betonas i Romarbrevet när vi är ute i tjänsten, och vilket resultat kan det få?

 ²⁰ Den här aspekten av de goda nyheterna behöver vi tänka på när vi går i tjänsten. Paulus citerade Jesajas ord och tillämpade dem på Jesus: ”Ingen som tror på honom skall bli besviken.” (Rom. 10:11; Jes. 28:16) För dem som är införstådda med det Bibeln lär om synd är det grundläggande budskapet om Jesus inte särskilt främmande. Men för andra är det budskapet helt nytt, något som de inte känner till eller tror på. När de sätter tro till Gud och Bibeln behöver vi förklara den roll Jesus har. Nästa artikel förklarar hur det femte kapitlet i Romarbrevet utvecklar den aspekten av de goda nyheterna. Du kommer säkert att få nytta av det studiet i tjänsten.

²¹ Det är verkligen fantastiskt att få hjälpa uppriktiga människor att förstå de goda nyheter som nämns flera gånger i Romarbrevet, de goda nyheter som är ”Guds kraft till räddning för var och en som tror”. (Rom. 1:16) Och förutom det kommer vi även att få vara med om att andra stämmer in i de ord som Paulus citerade i Romarna 10:15: ”Vilken vacker syn: till fots kommer de som förkunnar goda nyheter om goda ting!” (Jes. 52:7)

[Fotnot]

Minns du?

• Vilken aspekt av de goda nyheterna betonas i Romarbrevet?

• Vad måste vi hjälpa andra att inse?

• Hur kan ”de goda nyheterna om Kristus” innebära välsignelser för oss och för andra?

[Frågor]

[Infälld text på sidan 8]

De goda nyheter som betonades i Romarbrevet kretsade kring den viktiga roll Jesus har i samband med Guds avsikter.

[Bild på sidan 9]

Vi är alla födda med en dödlig defekt – synd!