Vem fastställde lagarna som styr universum?

”FÖRSTÅR du himlens lagar?” (Job 38:33, Bibel 2000) Med den här frågan hjälpte Gud sin tjänare Job att förstå hur lite vi människor egentligen känner till i jämförelse med vår Skapare, som har obegränsad insikt. Vad tycker du om den jämförelsen?

Människor har lärt sig en hel del om de lagar som styr universum, men de flesta forskare erkänner villigt att vi fortfarande har mycket att lära. Gång på gång har nya upptäckter gjort att vetenskapsmän måste omvärdera sina teorier om stjärnornas och planeternas rörelser. Har nya upptäckter bevisat att Guds fråga till Job inte längre är relevant? Eller bevisar sådana framsteg snarare att Jehova Gud har stiftat de lagar som styr himlakropparna?

Bibeln innehåller en del uttalanden som hjälper oss att besvara de frågorna. Bibeln är naturligtvis ingen vetenskaplig skrift och gör inte anspråk på det. Men när den nämner stjärnhimlen är den överraskande korrekt och ofta långt före sin tid.

Historiska teorier

För att få lite perspektiv på det hela ska vi gå tillbaka till 300-talet f.v.t., ungefär hundra år efter att Gamla testamentet, de hebreiska skrifterna i Bibeln, färdigställdes. Då undervisade den grekiske filosofen Aristoteles den tidens framstående forskare om universum. Han räknas fortfarande som en av de största vetenskapsmännen genom tiderna. (Se  rutan på sidan 25.) I The Encyclopædia Britannica står det: ”Aristoteles var den första riktiga vetenskapsmannen i historien ... Alla andra vetenskapsmän står i tacksamhetsskuld till honom.”

Aristoteles lade ner mycket tid på att utarbeta en teori om hur kosmos fungerade. Enligt honom var jorden universums centrum och omgavs av drygt 50 kristallsfärer som var sammankopplade. Stjärnorna satt fast i den yttersta sfären, och planeterna satt fast i sfärer närmare jorden. Utanför jorden var allt evigt och oföränderligt. För oss kan sådana teorier låta helt främmande, men de hade stort inflytande på vetenskapsmän under 2 000 år.

Men hur aktuella är Aristoteles läror jämfört med Bibelns? Vilka läror har stått emot tidens tand? Vi ska se närmare på tre frågor om lagarna som styr universum. Svaren kommer att stärka vår tro på Bibelns författare, den som har fastställt ”himlens stadgar”. (Job 38:33)

1. Är universum oföränderligt?

Aristoteles menade att sfärerna i universum aldrig förändrades. Den sfär som höll stjärnorna på plats kunde varken minska eller expandera.

Finns det någon liknande tanke i Bibeln? Nej, den innehåller inga dogmatiska uttalanden i den här frågan. Men lägg märke till den här intressanta beskrivningen:  ”Det är Han som bor över jordens rund – dess invånare är som gräshoppor – Han som spänner ut himlen som ett tunt flor, som breder ut den som ett tält att bo i.” (Jesaja 40:22) *

Vad stämmer bäst med den bild vi har i dag – Aristoteles förklaring eller Bibelns målande beskrivning? Hur betraktar kosmologer universum? På 1900-talet upptäckte astronomer att universum är allt annat än oföränderligt. Tvärtom tycks galaxerna röra sig snabbt bort från varandra. Få vetenskapsmän, om ens några, hade kunnat föreställa sig att universum expanderar på det sättet. Numera tror många kosmologer att universum i början var mycket kompakt och att det ända sedan den tiden har expanderat. Vetenskapen har bevisat att Aristoteles teorier inte stämmer.

Men hur är det då med Bibelns beskrivning? Det är inte svårt att tänka sig hur Jesaja blickade upp mot den majestätiska stjärnbeströdda natthimlen. Han såg den sträcka ut sig högt upp i skyn och jämförde den med en utspänd tältduk. * Och när han såg upp mot Vintergatan kanske han kom att tänka på ett ”tunt flor”.

Jesajas ord kan skapa bilder i vårt sinne. Vi kan föreställa oss ett tält på Bibelns tid. Framför oss ser vi en relativt liten packe med stadigt tyg som tas fram och vecklas ut för att sedan spännas upp på pinnar till ett tält att bo i.  Man kan också få bilden av en försäljare som plockar fram en packe med flortunt tyg och vecklar ut det för att kunden ska få se närmare på det. I båda fallen får vi bilden av något som först är kompakt men som sedan sträcks ut och blir tillräckligt stort för att kunna betraktas.

Vi påstår naturligtvis inte att Bibelns poetiska beskrivning med ett tält och ett tunt flor är menat att förklara hur det fysiska universum expanderar. Men visst är det fascinerande att Bibelns beskrivning ändå stämmer överens med vår nutida syn på universum? Jesaja levde mer än tre hundra år före Aristoteles och mer än två tusen år innan vetenskapen kunde bevisa att universum expanderar. Ändå behöver man inte revidera den här ödmjuke hebreiske profetens ord, vilket däremot är fallet med Aristoteles komplexa teori.

2. Vad håller himlakropparna i sina banor?

Aristoteles såg ett fullpackat universum framför sig. Han trodde att jorden och vår atmosfär var uppbyggd av de fyra elementen jord, vatten, luft och eld. Bortom det var universum fyllt med kristallsfärer som bestod av ett oföränderligt ämne som han kallade etern. Planeterna var fästa vid de osynliga sfärerna. Aristoteles uppfattning tilltalade länge de flesta vetenskapsmän, eftersom den verkade stämma med ett grundläggande antagande: Ett föremål måste vila på något eller sitta fast på något för att hållas på plats.

Men hur är det med Bibeln? Där kan vi läsa om en trogen man som hette Job, och han sade om Jehova: ”Han ... hänger jorden på intet.” (Job 26:7) Det skulle förmodligen ha låtit helt orimligt i Aristoteles öron.

På 1600-talet, omkring 3 000 år efter Job, hade de flesta vetenskapsmän uppfattningen att universum var fyllt, men inte av kristallsfärer, utan av en sorts vätska. Men sent samma århundrade lade fysikern sir Isaac Newton fram en helt annan teori. Han menade att gravitationen skapade dragningskraft mellan himlakropparna. Newton hade kommit ett steg närmare insikten att jorden och himlakropparna faktiskt hängde fritt i rymden, vilket kan uppfattas som ”intet” för oss människor.

Newtons gravitationsteori mötte stort motstånd. Många hade fortfarande svårt för tanken att stjärnor och andra himlakroppar skulle hållas på plats av något som inte gick att ta på. Hur kunde den enorma jorden eller stjärnorna och planeterna bara hänga där i rymden? Vissa uppfattade det här som något övernaturligt. Ända sedan Aristoteles dagar hade de flesta vetenskapsmän trott att rymden måste vara fylld av någonting.

 Självklart kände inte Job till de osynliga krafter som håller jorden på sin plats i en stabil omloppsbana kring solen. Så varför sade han att vår planet hänger ”på intet”?

Uppfattningen att ingenting håller jorden på sin plats väcker en annan fråga: Hur kan jorden och andra himlakroppar hållas kvar i sina banor? Lägg märke till vad Gud vid ett tillfälle sade till Job: ”Kan du knyta stjärnbilden Kimas band? Kan du lossa stjärnbilden Kesils linor?” (Job 38:31) Varje natt under sitt långa liv såg Job de här välbekanta stjärnformationerna visa sig på natthimlen för att sedan försvinna. * Men hur kunde de se likadana ut år efter år? Vilka krafter höll stjärnorna och de andra himlakropparna på plats i sina relativa positioner? Job kände säkert stor vördnad för Jehova när han tänkte på sådana frågor.

Om stjärnorna helt enkelt satt fast på sfärer skulle det inte behövas några sådana band. Det var först omkring 2 000 år senare som forskare lärde sig mer om de osynliga ”band” och ”linor” som håller samman himlakropparna när de rör sig genom rymden som i en storslagen koreografi. Isaac Newton och senare Albert Einstein blev berömda för sina upptäckter på det här området. Job visste naturligtvis ingenting om de krafter Gud använder för att hålla samman himlakropparna. Men ändå har de inspirerade orden i Jobs bok stått sig mycket bättre än de uppfattningar Aristoteles hade. Vem kan ha sådan kunskap, förutom den som stiftade lagarna?

3. Är det evigt eller förgängligt?

Aristoteles trodde att det fanns en avgörande skillnad mellan rymden och jorden. Han menade att jorden var föränderlig – att den kunde försämras och brytas ner. Etern däremot, som allt bortom jorden bestod av, var helt oföränderlig och evig. Aristoteles kristallsfärer och himlakropparna som satt fast på dem kunde aldrig förändras, slitas ut eller dö.

Är det vad Bibeln lär? I Psalm 102:25–27 står det: ”För länge sedan lade du jordens grund, och himlen är dina händers verk. De skall förgås, men du består; som en klädnad skall de alla slitas ut. Du skall byta ut dem som kläder, och de skall försvinna. Men du är densamme, och dina år tar inte slut.”

Psalmisten skrev förmodligen det här omkring två hundra år före Aristoteles tid. Och tänk på att han inte ställer jorden i kontrast till stjärnhimlen, som om jorden skulle kunna brytas ner men inte stjärnorna. Tvärtom ställer han både himlen och jorden i kontrast till Gud, den mäktiga andevarelse som ligger bakom att himlen och jorden finns till. * Den här psalmen säger att stjärnorna bryts ner precis som allting här på jorden. Och vad säger vetenskapen om det?

Modern geologi stöder både Bibeln och Aristoteles i fråga om att jordens materia bryts ner. Berg och klippor nöts hela tiden ner av erosion och förnyas genom vulkanisk aktivitet och andra geologiska processer.

Men hur är det med stjärnorna? Bryts de ner, som Bibeln säger? Eller består de för evigt, som Aristoteles lärde? På 1500-talet började europeiska astronomer ifrågasätta Aristoteles teori att stjärnorna skulle vara eviga. Då kunde man för första gången observera en supernova och se en stjärna explodera  dramatiskt. Sedan dess har forskare upptäckt att stjärnor kan dö i våldsamma explosioner, sakta slockna eller till och med implodera. Men astronomer har också sett nya stjärnor födas i gigantiska ”barnkammare”, gasmoln som får näring när gamla stjärnor exploderar. Så Bibelns bildspråk med kläder som slits ut och ersätts är mycket träffande. * Det är fantastiskt att psalmisten för så länge sedan kunde uttrycka sig på ett sätt som stämmer med nutida observationer!

Men du undrar kanske ändå: Lär Bibeln att jorden och stjärnorna som helhet en dag kommer att försvinna eller behöva bytas ut? Nej, Bibeln lovar att de ska bestå för evigt. (Psalm 104:5; 119:90) Men det beror inte på att himlakropparna är eviga i sig själva, utan på att Gud som skapade dem lovar att hålla dem vid liv. (Psalm 148:4–6) Han säger inte hur. Men visst är det rimligt att den som skapade universum också har kraften att uppehålla det? Det påminner om en skicklig byggherre som är noga med att underhålla huset som han har byggt åt sig och sin familj.

Vem bör få ”härligheten och äran”?

Att begrunda några av de lagar som styr universum sprider klart ljus över den frågan. När vi tänker på vem som har spänt ut himlen med alla miljarder stjärnor, vem som håller dem på plats med gravitationens band och vem som håller deras oändliga kretslopp vid liv – kan vi bli annat än imponerade och fyllas av respekt?

Orden i Jesaja 40:26 beskriver varför vi kan känna det så: ”Lyft upp era ögon mot höjden och se. Vem har skapat dessa? Det har Han som för ut hären av dem efter antal; han kallar dem alla vid namn.” Stjärnorna kan verkligen liknas vid en här, som består av ett stort antal soldater. Om inte härföraren ger befallning skulle hären bara vara en stor oorganiserad skara. Om inte Jehova hade stiftat lagar skulle planeter, stjärnor och galaxer inte följa några tydliga mönster. Allt skulle vara kaos. Föreställ dig en här med miljarder soldater som har en härförare som inte bara kan styra sina truppers rörelser, utan också vet exakt vad varje soldat heter, var han är posterad och i vilket tillstånd han är.

Universums lagar ger oss en glimt av den här befälhavarens gränslösa intellekt. Vem skulle annars ha kunnat stifta sådana lagar och inspirera människor att uttrycka sig korrekt – flera hundra och rentav tusentals år innan vetenskapen hade formulerat en hållbar förklaring? Det är utan tvekan Jehova som är värd ”härligheten och äran”. (Uppenbarelseboken 4:11)

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidorna 24, 25]

 Ett stort inflytande

”Aristoteles var antikens störste filosof och vetenskapsman”, sägs det i boken The 100—A Ranking of the Most Influential Persons in History. Det är inte svårt att förstå varför man har gjort sådana uttalanden om den här fascinerande mannen. Aristoteles (384–322 f.v.t.) var elev till den berömde filosofen Platon och blev senare lärare åt den prins som blev känd som Alexander den store. Enligt gamla förteckningar var Aristoteles mycket produktiv och skrev omkring 170 böcker, och av dem har 47 bevarats till vår tid. Han skrev om astronomi, biologi, kemi, zoologi, fysik, geologi och psykologi. Det skulle dröja hundratals år innan någon annan gjorde lika ingående studier av vissa levande organismer som Aristoteles gjorde. ”Aristoteles inflytande på det västerländska tänkandet har varit enormt”, sägs det i boken som citerades tidigare. Men det sägs också: ”Beundran för Aristoteles blev så stor under sen medeltid att det gränsade till avgudadyrkan.”

[Bildkällor]

Royal Astronomical Society / Photo Researchers, Inc.

Ur boken A General History for Colleges and High Schools, 1900.

[Bild på sidorna 26, 27]

Gravitationen håller stjärnor och planeter i sina positioner.

[Bildkälla]

NASA och The Hubble Heritage Team (AURA/STScl).

[Bild på sidorna 26, 27]

Stjärnhopen Plejaderna.

[Bild på sidan 28]

Vissa stjärnor slutar sina liv som supernovor.

[Bildkälla]

ESA/Hubble.

[Bild på sidan 28]

Nya stjärnor föds i gigantiska ”barnkammare”.

[Bildkälla]

J. Hester och P. Scowen (AZ State Univ.), NASA.

[Bildkälla på sidan 24]

© Peter Arnold, Inc./Alamy.