Visste du?

Hur betraktade de judiska religiösa ledarna på Jesu tid vanliga människor?

▪ Under det första århundradet föraktade den sociala och religiösa eliten i Israel människor som var outbildade. Det berättas att fariséerna sade: ”Den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.” (Johannes 7:49)

Icke-bibliska källor visar att överklassen föraktfullt kallade de outbildade massorna ‛am ha’ạrets, dvs. ”landets folk”. Från början var det ett respektfullt uttryck för människor som bodde i ett visst område. Det omfattade fattiga och enkla människor, men också framstående personer. (1 Moseboken 23:7, fotnoten; 2 Kungaboken 23:35; Hesekiel 22:29)

Men på Jesu tid användes uttrycket för att stämpla dem som var ”okunniga” i den mosaiska lagen eller som inte i detalj följde de rabbinska traditionerna. I Mishna (en samling kommentarer som låg till grund för Talmud) varnades man för att övernatta hos ‛am ha’ạrets. Enligt The Encyclopedia of Talmudic Sages lärde rabbi Meir, som levde på hundratalet: ”När en man gifter bort sin dotter med en av ‛am ha’ạrets är det som att binda henne framför ett lejon som trampar på sitt byte innan han slukar det.” Talmud citerar en annan rabbin som säger att ”obildade personer inte kommer att få uppstå”.

Vad kan vara intressant för en bibelläsare att känna till om den romerska titeln kejsare?

▪ Caesar * var från början ett romerskt familjenamn som gjordes känt genom Gajus Julius Caesar, som blev diktator år 46 f.v.t. Flera kejsare efter honom gjorde anspråk på namnet Caesar, bland annat några som omnämns i Bibeln – Augustus, Tiberius och Claudius. (Lukas 2:1; 3:1; Apostlagärningarna 11:28)

År 14 v.t. blev Tiberius kejsare och regerade under hela Jesu jordiska tjänst. Det var alltså Tiberius som var kejsare när Jesus fick frågan om att betala skatt, och han svarade: ”Betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.” (Markus 12:17) Jesus tänkte helt säkert inte bara på den dåvarande kejsaren, Tiberius. I stället var ”kejsaren” ett uttryck för staten, den offentliga myndigheten.

När Paulus omkring 58 v.t. riskerade att få en orättvis dom, sade han: ”Jag vädjar till kejsaren!” (Apostlagärningarna 25:8–11) Det var en rättighet han hade som romersk medborgare, men det innebar inte att han ville bli dömd av just kejsar Nero, utan av rikets högsta instans.

Familjenamnet Caesar blev så nära förknippat med härskarställningen att man behöll det som en titel på härskaren även sedan den julisk-claudiska dynastin dött ut.

[Fotnot]

[Bild på sidan 29]

Silverdenar med Tiberius bild.