Skatt – ett moraliskt dilemma?

DET är inte alla som tycker om att betala skatt. Många känner att deras skattepengar går upp i rök på grund av byråkrati, inkompetens eller korruption. Men vissa vägrar att betala skatt av moraliska skäl. Invånarna i en stad i Mellanöstern sade: ”Vi vill inte finansiera kulorna som dödar våra barn.”

De här tankarna är varken ovanliga eller nya. För den hinduiske ledaren Mohandas Gandhi var det här en samvetsfråga. Han sade: ”Den som direkt eller indirekt ger sitt stöd åt en regim som styr med militära medel blir delaktig i synden. Alla människor, unga som gamla, är medskyldiga till synden eftersom de bidrar till upprätthållandet av regimen genom att betala skatt.”

Även 1800-talsfilosofen Henry David Thoreau hänvisade till moraliska betänkligheter när han vägrade betala skatt som bekostade krigföring. Han frågade: ”Måste en medborgare ens för ett ögonblick eller i minsta sak avsäga sig sitt samvete och låta lagstiftaren bestämma? Varför har i så fall alla människor ett samvete?”

Den här frågan är intressant för kristna, eftersom Bibeln tydligt säger att de alltid ska ha ett rent samvete. (2 Timoteus 1:3) Men å andra sidan säger Bibeln också klart och tydligt att myndigheter har rätt att ta upp skatt. Det sägs: ”Varje själ skall underordna sig de överordnade myndigheterna [regeringarna på jorden], ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” Och det sägs vidare: ”Därför finns det tvingande skäl till att ni underordnar er, inte bara för denna vredes skull, utan också för ert samvetes. Det är ju också därför ni betalar skatt; de är nämligen Guds offentliga tjänare som ständigt tjänar just detta syfte. Ge åt alla vad som tillkommer dem: skatt åt honom som kräver skatt.” (Romarna 13:1, 5–7)

Av den här anledningen var de kristna under det första århundradet kända för att villigt betala skatt, trots att en avsevärd del gick till militära ändamål. Samma sak kan sägas om Jehovas vittnen i dag. * Det kanske verkar motsägande, så hur kan man förklara det? Måste en kristen döva sitt samvete för att kunna betala skatt?

Skatt och samvetet

Det är intressant att tänka på att en del av skatterna som de första kristna uppmanades att betala gick till militären. Det var en sådan problematik som längre fram fick Gandhi och Thoreau att framhålla samvetets roll och undanhålla myndigheterna skatt.

Lägg också märke till anledningen till att kristna skulle följa uppmaningen i Romarbrevet – det var inte bara för att de skulle slippa  undan straff, ”utan också för ... [deras] samvetes” skull. (Romarna 13:5) En kristens samvete tvingar honom faktiskt att betala skatt, även om pengarna används till en verksamhet som han personligen är emot. Det här kan tyckas vara en paradox, men då måste vi först inse något grundläggande om vårt samvete – den inre röst som talar om för oss vad som är rätt eller fel.

Alla har en sådan inre röst, som Thoreau påpekade, men det är inte säkert att samvetet alltid går att lita på. För att kunna göra Guds vilja måste vårt samvete stämma överens med hans morallagar. Vi behöver ofta korrigera våra tankar eller uppfattningar för att de ska stämma med Guds, eftersom hans tänkesätt är högre än vårt. (Psalm 19:7) Vi måste därför försöka förstå Guds syn på regeringar och myndigheter här på jorden. Och vad är den?

Vi ser att Paulus kallade människors regeringar ”Guds offentliga tjänare”. (Romarna 13:6) Vad menade han med det? Helt enkelt att myndigheterna kan upprätthålla ordningen och tillhandahålla samhällsservice. Till och med mycket korrumperade regeringar tillhandahåller ofta postväsen, grundskola och brandkår och ser till att det råder en viss lag och ordning. Trots att Gud är fullt medveten om de stora brister mänsklighetens regeringar dras med, så tolererar han att de existerar under en tid. Han uppmanar oss att betala skatt av respekt för hans anordning – att han tillåter de här regeringarna styra mänskligheten.

Men den här anordningen är bara temporär. Guds vilja är att alla regeringar ska ersättas av hans himmelska rike, vilket kommer att utplåna alla de negativa följderna av människors styre under århundradena. (Daniel 2:44; Matteus 6:10) I väntan på det tillåter inte Gud de kristna att ägna sig åt civil olydnad, som att vägra betala skatt eller liknande.

Men håller du ändå med Gandhi och tycker att man syndar om man betalar skatt som går till krig? Ur ett mänskligt perspektiv kanske det verkar så. Men Gud har ett högre och vidare perspektiv än människor. Om vi inser hur mycket högre hans tankar är jämfört med våra egna, så kan vi lättare justera vårt tänkesätt i linje med Guds. Genom profeten Jesaja sade Gud: ”Liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” (Jesaja 55:8, 9)

Absolut auktoritet?

Det Bibeln säger om att betala skatter betyder inte att regeringar världen över kan kräva absolut lydnad av sina medborgare. Jesus lärde att Gud endast har gett regeringar begränsad makt. Vid ett tillfälle fick Jesus frågan om det var rätt i Guds ögon att betala skatt till de styrande romerska myndigheterna, och då svarade han med en grundläggande princip: ”Betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.” (Markus 12:13–17)

Regeringar, som i det här fallet representeras av ”kejsaren”, präglar eller trycker valuta i  olika form och fastställer dess värde. Så i Guds ögon har de rätt att kräva en viss återbetalning i form av skatt. Men Jesus visade att inga myndigheter kan göra anspråk på ”det som är Guds” – vårt liv och vår tillbedjan. När människors lagar eller krav går stick i stäv med Guds lagar måste kristna ”lyda Gud som ... härskare mer än människor”. (Apostlagärningarna 5:29)

Kristna runt om i världen kan känna sig obekväma med hur skattemedlen används, men de försöker inte hindra eller påverka myndigheterna genom olika motaktioner eller genom att vägra betala skatt. Det skulle vara detsamma som att visa bristande tillit till Guds sätt att lösa mänsklighetens problem. I stället väntar de tålmodigt på att Gud ska ingripa i rätt tid med hjälp av det styre som hans Son, Jesus, utövar. Och Jesus sade: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen.” (Johannes 18:36)

Fördelarna med att följa anvisningarna i Bibeln

Det kan innebära stora fördelar att följa Bibelns råd i fråga om skatter. Man slipper både straff och rädslan för att åka fast. (Romarna 13:3–5) Men det viktigaste är att man bevarar ett rent samvete inför Gud och ärar honom genom att vara laglydig. Man kan naturligtvis få lida en viss ekonomisk förlust jämfört med dem som undanhåller skattemedel eller fuskar, men vi kan lita på Guds löfte till sina lojala tjänare. Bibelskribenten David uttryckte det så här: ”En ung man har jag varit, och nu har jag blivit gammal, men jag har aldrig sett den rättfärdige övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Psalm 37:25)

Om vi förstår och följer Bibelns uppmaning att betala skatt kan vi få sinnesfrid. Gud håller oss inte personligt ansvariga för hur myndigheterna använder våra skattepengar, på samma sätt som lagen inte håller oss ansvariga för vad bostadsbolaget gör med våra hyresinbetalningar. Stelvio, en man i södra Europa, var politiskt engagerad i flera år innan han lärde känna Bibelns sanning. Han förklarar varför han slutade söka en politisk lösning: ”Jag insåg att det är omöjligt för människor att skapa rättvisa, fred och broderskap i världen. Det är bara Guds rike som kan skapa ett nytt och bättre samhälle.”

Stelvio valde att lojalt betala ”till Gud det som är Guds”. Om vi också gör det, kan vi vara säkra på att få uppleva hur Gud inför ett bra och rättfärdigt styre över hela jorden. Då avlägsnar han allt elände och alla orättvisor som har blivit resultatet av människors styre.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 22]

Vi måste justera vårt tänkesätt i linje med Guds, eftersom hans tankar är mycket högre än våra.

[Infälld text på sidan 23]

När vi lydigt betalar skatt kan vi bevara ett gott samvete inför Gud och visa att vi litar på hans förmåga att ge oss det vi behöver.

[Bilder på sidan 22]

”Betala tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.”

[Bildkälla]

Copyright British Museum.