Abraham – en modig man

Abraham betraktar sin familj och sina tjänare när de förbereder sig för att dra in i Kanaan. (1 Moseboken 12:1–5) När Abraham ser på den här stora skaran som är beroende av honom för sitt uppehälle, känner han sitt ansvar. Hur ska han kunna sörja för deras materiella behov i ett okänt land? Skulle det ha varit lättare att klara det i Ur, som låg i en trakt med vidsträckta betesmarker, bördig jord och gott om vatten? Tänk om han blir sjuk eller dör i det nya landet. Vem ska då ta hand om hans familj? Om Abraham oroar sig för hur det ska gå, så låter han inte sin oro ta överhanden. Han är fast besluten att handla, att lyda Guds befallningar, vad som än händer – ett tecken på verkligt mod.

 VAD ÄR MOD? Det är den egenskap som gör en människa stark, frimodig och djärv. Det är motsatsen till försagdhet och feghet. Att man är modig betyder inte nödvändigtvis att man aldrig är rädd. Nej, den som har det mod som Gud ger handlar trots att han är rädd.

HUR VISADE ABRAHAM MOD? Abraham följde inte mängden. Abraham växte upp i en miljö där människor dyrkade många gudar. Men han lät inte fruktan för vad andra skulle tycka avskräcka honom från att göra det han visste var rätt. Abraham valde modigt att handla annorlunda. Han valde att tillbe en enda Gud – ”Gud den Högste”, Jehova. (1 Moseboken 14:21, 22)

För Abraham var tillbedjan av den sanne Guden viktigare än det materiella. Han var villig att lämna det bekväma livet i Ur och bege sig ut i vildmarken. Han litade helt och fullt på att Jehova skulle ge honom det han behövde. Allteftersom åren gick kan Abraham naturligtvis ha tänkt tillbaka på hur bekvämt livet hade varit i Ur. Men Abraham var övertygad om att Jehova alltid skulle ta hand om honom och hans familj. Eftersom Abraham höll fast vid Jehova som den viktigaste personen i sitt liv, fick han mod att lyda Jehovas befallningar.

VAD KAN VI LÄRA OSS? Vi kan efterlikna Abraham genom att uppodla det mod vi behöver ha för att lyda Jehova, även om andra i vår omgivning inte lyder honom. Bibeln lär oss att de som står upp för sin tro på Jehova Gud kan få möta motstånd, kanske från välmenande vänner eller släktingar. (Johannes 15:20) Men är vi övertygade om att det vi har lärt oss om Jehova är sant, då står vi upp för vår tro på ett respektfullt sätt. (1 Petrus 3:15)

Vi kan också lita på Guds löfte att han ska sörja för dem som tror på honom. Att vi litar på Guds löfte ger oss mod att inrikta vårt liv på andliga intressen och inte på materiella. (Matteus 6:33) Lägg märke till hur en familj gjorde just det.

Doug och Becky hade två små pojkar, men de ville ändå flytta till ett land där behovet av förkunnare av Bibelns goda nyheter var större. Sedan de undersökt möjligheterna noga och bett innerligt om Guds vägledning, beslutade de att genomföra sina planer. ”Det krävdes mod att ta med barnen och flytta fast vi inte visste precis hur det skulle gå”, säger Doug. ”Men redan när vi började tänka på möjligheten att flytta resonerade vi om exemplet med Abraham och Sara. Vi tänkte på hur de förtröstade på Jehova – och att han aldrig övergav dem – och det hjälpte oss verkligen.”

Om livet i ett främmande land säger Doug: ”Vi har blivit välsignade på ett fantastiskt sätt.” Han förklarar: ”Eftersom det är mycket enklare att leva här, kan vi vara tillsammans i familjen större delen av dagen. Vi predikar, pratar med varandra och leker med pojkarna. Vi känner oss fria på ett sätt som är svårt att beskriva.”

Naturligtvis har inte alla möjlighet att göra en sådan drastisk förändring. Men vi kan alla efterlikna Abraham genom att sätta vår tillbedjan av Gud främst och lita på att han kommer att hjälpa oss. När vi gör det, följer vi Bibelns uppmaning att vi ska ”vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd.’” (Hebréerna 13:5, 6)

[Infälld text på sidan 7]

Den som har det mod som Gud ger handlar trots att han är rädd.

 [Ruta/Bild på sidan 8]

En gudfruktig kvinna och älskad hustru

Sara var gift med en man som hade en enastående tro. Men den här gudfruktiga kvinnan var själv ett utmärkt föredöme. Ja, Bibeln nämner henne vid namn tre gånger som ett föredöme för gudfruktiga kvinnor. (Jesaja 51:1, 2; Hebréerna 11:11; 1 Petrus 3:3–6) Även om Bibeln inte säger så mycket om den här speciella kvinnan kan vi ändå få en glimt av hennes fina personlighet.

Tänk till exempel på hur Sara först kan ha reagerat när Abraham talade om för henne att Gud hade befallt honom att lämna Ur. Undrade hon vart de skulle bege sig och varför de skulle ge sig av? Blev hon orolig för hur de skulle klara sig materiellt? Blev hon ledsen när hon tänkte på att hon skulle behöva lämna släkt och vänner, utan att veta när hon skulle få träffa dem igen – om hon någonsin skulle få göra det? Säkert hade hon sådana funderingar, men även om hon hade det gav hon sig villigt av. Hon litade på att Jehova skulle belöna henne för hennes lydnad. (Apostlagärningarna 7:2, 3)

Förutom att Sara tjänade Gud lydigt var hon en god hustru. Sara tävlade inte med sin man för att ta ledningen i familjen, utan hon hade djup respekt för honom och stödde honom kärleksfullt när han vägledde familjen. På så sätt smyckade hon sig – gjorde sig vacker – genom sina positiva inre egenskaper. (1 Petrus 3:1–6)

Kan sådana egenskaper hjälpa hustrur i våra dagar? ”Saras exempel har lärt mig att jag kan känna mig fri att tala om för min man vad jag tycker”, säger en kvinna som heter Jill och som har varit lyckligt gift i 30 år. ”Men som huvud för familjen har min man ansvaret att fatta det avgörande beslutet. När han väl har gjort det samarbetar jag för att det ska gå bra.”

Något annat vi kan lägga märke till hos Sara och ta lärdom av är att hon inte var stolt, trots att hon var mycket vacker. (1 Moseboken 12:10–13) Hon stödde ödmjukt Abraham i med- och motgång. Abraham och Sara var utan tvivel ett troget, ödmjukt och kärleksfullt par – ett par som verkligen var till glädje för varandra.